Förlovningsdag

För 15 år sedan satt vi på ett plan påväg till Thailand, maken och jag. Vi skulle back packa oss fram i det thailändska öhavet. Det var en spännande semesterresa vi hade framför oss, men den var ingenting i jämförelse med den livsresa vi sen kommit att göra tillsammans. Inklämda mellan en storväxt man och en rynkig dam sneglade vi båda lite pirrigt på vårt handbagage, där asken med ringarna låg. Båda satt vi och inväntade det perfekta och rätta läget.

En tid innan resan hade han frågat om det kanske inte var dags att vi förlovade oss i alla fall. I fem år hade vi varit ett par och vårt förhållande hade redan utsatts för en hel rad tester. Tester som hade kunnat få oss att gå skilda vägar, men som visat sig bara göra vår kärlek starkare. Så visst fasen var det dags för förlovning.

Någonstans över Indien förstod vi att verkligheten inte riktigt är som på film. Det rätta läget kommer oftast inte av sig själv, så vi böjde oss ner mot väskan för att fumla fram våra ringar. Planet var mörklagt och de flesta resenärerna hade slagit sig till ro. Det festligaste flygvärdinnan kunde fixa fram var en varsin rom och cola, så det var det vi skålade in vår förlovning med. Rätt typiskt oss, faktiskt. 


Do more of what makes You happy

Gillar