Färgsprakande myllrande Milano

Om jag inte missminner mig sa vi till varandra, sist vi lämnade Malpensa då för drygt ett år sedan, att det här var sista gången på länge som vi sa arrivederci till Milano. Ändå återvände vi nu, för fjärde gången på bara några år, till denna färgsprakande myllrande storstad.

Det vi gillar med Milano är nog framför allt att det är en storstad där allt är enkelt. Det är lätt att ta sig fram med lokaltrafiken, men lika lätt och helt klart roligare att förflytta sig till fots. Vart du än går erbjuder stadens alla parker, trottoarercaféer, galetarior och torg möjlighet till underhållande paus. Förutom en massa spännande italienare, som ju alla är en liten pjäs för sig, finns det oändligt mycket att strosa runt och titta på.

Det är egentligen det vi gör när vi är i Milano. Vi går och går och går. Och när vi stöter på nåt trevligt ställe stannar vi till och beställer något gott från det italienska köket. Sen sitter vi där och insuper hela härligheten.

Vid stråket längst floden Navigli samsas turister från världens alla hörn med lokalbefolkningen, som framåt kvällskvisten mumsar aperitivo och dricker aperol spritz. Varje gång vi varit vid Navigli har besöket bjudit på något lite extra. I år kantrades flodens långa stenmur av böcker. Tusentals titlar låg uppradade och om du hittade någon du gillade var det bara att plocka med boken hem. Jag norpade med mig en novellsamling av Mark Twain. Bara därför att.

För sex euro var åt vi oss mätta på buffé i klassisk aperitivo stil. Skådespelet bland folkmassorna som vimlade runt omkring oss var alldeles gratis.

Även om vi sett historiska byggnader, parker teatrar, piazzor och kyrkor har vi säkert missat massvis av sevärdheter. Men shoppingen, den har vi koll på. Milano är ju känd som en modestad, en designernas huvudstad, där märkesbutikerna står på rad. Och ryktet är sant, men här finns mycket även för vanliga hederliga Svenssons. På Via Turino finns affärerna som passar vår plånbok bäst. Så där går vi ofta bananas.

Italienarna har ju en lite prydligare stil än vad svenskan överlag har. Hela mil familj tycker om de raka och eleganta italienska snitten och den skarpa med ändå sobra färgskalan som den italienska garderoben håller sig till. Alltid kommer vi hem med något som sticker ut från det vi vanligtvis brukar ha på oss.

Något som också är vida känt är att hotellstandarden i Italien är lite cosi cosi. 3 stjärnor i Italien är inte alls som 3 stjärnor hemma. Det gäller att lusläsa recensioner och leta bland bloggtips om man inte vill riskera att åka på en nitlott. Vi vet det där, ändå var det ett uselt, rentav äckligt skithotell vi råkat boka den här gången. Det drog ner stämningen rätt rejält, för även om man mest bara sover på hotellet, så sätter ju ett trivsamt hotellrum viss guldkant på semestern.

Den här Milanovistelsens hotellstandard resulterade i en för min del nästintill total brist på sömn. Rummet luktade skumt och var nedgånget. Fönsterna var lövtunna och grannarna högljudda. Det kändes inte riktigt tryggt, så moderskänslorna i mig höll mig vaken som för att hålla koll på att familjen var i säkerhet. Som för att kompensera för den trista natten belönade jag mig med en aperol spritz redan innan lunch och lite extra shopping. Om jag kommer använda den blommiga byxdressen som jag tyckte att jag var värd, det får framtiden utvisa. Men den kändes helrätt just där och då.

Egentligen vill vi se vad mer världen har att erbjuda, i stället för att åka till samma ställe gång på gång på gång. Men det finns något charmigt i att bli sådär hemma i en plats som ligger så många mil bort. Så kanske återvänder vi hit i alla fall. Till vårt Milano, som vi håller så kärt och som är så väldigt fullt av liv.

Do more of what makes You happy

  • Postad i: Resor

Gillar