Egentid är tråkig tid

För oss som är i föräldrasvängen är begreppet egentid väldigt stort. Man märker det inte minst i sociala medier. I dessa tider flödar där fritt av somliga tränings- eller drinkbilder som hashtaggas med egentid eller kanske rentav äntligenegentid. Ska jag vara ärlig har jag aldrig riktigt fattat grejen.

Jag har min man. Vi testade vår matchning i några år och när vi förstod att vi liksom hörde ihop slog vi till med ett bröllop. I vår värld är bröllop något stort. Det är som det yttersta beviset för att man bestämt sig för tvåsamhet med en och samma för resten av sitt liv. Att vi båda sa ja betyder att vi båda gillar att vara tillsammans och att liksom vara ett med varandra. Ett annat gemensamt beslut vi tog var det här med att bilda familj. Först enades vi i en duo och sen fick vi den stora äran att utökas till att bli tre. Tre individer som hör hop och som bildar ett team.

Jag älskar mitt team, min familj, min trio. Jag blir stark och trygg av att vara tillsammans med mitt lilla gäng och kan inte ens i tankens värld föreställa mig ett liv utan. Inte ens för en liten stund. Att vara ensam utan familjen känns lika tomt som trist.

Jag sitter här nu, med min gröt och min ananas och försöker få tiden att gå. Maken jobbar över och dottern är med sina kusiner. Så jag har egentid nu och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag har tvättat, handlat och diskat upp, men nu då? Man kan ju ta en promenad eller en tur med cykeln. Kanske skulle jag öppna och testa min nya sommarbok. Jag borde ta vara på tiden och njuta, för egentid verkar ju vara något som många trånar efter. Men nä... Som alltid när jag har egentid känner jag inte för att göra någonting. Helst vill jag bara att dottern och maken ska komma hem. Gärna nu genast och nu med detsamma.

Simba känner precis lika dant. Han kan inte heller förstå varför vi inte alltid kan vara alla. Han har lika svårt som jag att slappna av och jamar efter de andra att komma hem.

Do more of what makes You happy

Gillar