2020 02 02

Palindrom. Ett ord, en fras eller en sifferkombination som blir lika dan oavsett om du läser framlänges eller baklänges. Som kajak, natturrutan och tillit. Och 2020 02 02, som ju är dagens datum. Sånt är lite kul. Särskilt för en språknörd.

Söndagen börjar lida mot sitt slut och inom några timmar har vi tillryggalagt ytterligare en vinterhelg. En typisk vinterhelg för 2020. Milt i luften, lite regn, lite blåst, lite sol och ganska lite aktivitet.

Så, vad hände i helgen då?

Jag pluggar ju fortfarande, vilket innebär att jag allt som oftast har fria tyglar att lägga upp mina fredagar lite som jag vill. Jag kommer sakna mina pluggdagar när utbildningen är klar. Det är ett som är säkert. Att äga sin tid och för en kort stund inte behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Det är rätt gött. Eftersom vädret var alldeles bedrövligt körde jag Flisan till skolan där på morgonen. Det känns inte helt rättvist att hon ska behöva en massa måsten på fredagar, när jag för göra lite som jag vill. Hur som helst blev hon lämnad och efter vårt lilla kramkalas stannade jag till vid havet för att... För att havet lockade. Det bara blir så ibland. Havet ligger så nära och ibland bara dras jag dit. Jag får energi och samtidigt lugn av att stå med det där öppna mäktiga framför mig.

Förmiddagen spenderade jag på ett fik där jag smyglyssnade på fikasugnas småprat samtidigt som jag gjorde en dokumentanalys till uppsatsen jag håller på med. Resten av dagen bjöd på gym, handling, städning och nasi goreng framför TV'n med fredagsmysig familj. Jösses va trött man är vid den här årstiden. Särskild såna där regntunga dagar.

Jag busade till det och tog en liten sömntablett i hopp om att få sova lite där mellan fredagen och lördagen. Och sov gjorde jag faktiskt riktigt bra. Helt sjuka drömmar förvisso, men jag sov. Nackdelen med de där tabletterna är att man blir så himla groggy dagen efter. Fin som han är frågade maken om jag ville ha frukost på sängen, när han märkte att jag hade svårt för att ta mig upp. Jag älskar honom för att han tar så bra hand om mig. Världens mest varmhjärtade.

Vi tog en promenad tillsammans hela gänget, sen gjorde vi egentligen inte så värst mycket mer. Såsade på och liksom bara var. Framåt kvällningen landade maken framför fotbollen och dottern framför datorn. Själv gjorde jag en liten ansträngning till att piffa till mig, men det känns inte som att det tjänar så värst mycket till nu för tiden. Jag skulle ut på stan och träffa mina två allra bästa vänner.

Som så ofta när vi ses fick vi till en riktigt toppenkväll, mina puffiga ögon till trots. Häftiga smakupplevelser på vad jag tycker är stans bästa restaurang, söta drinkar och samtal om allt från ganska seriösa ämnen till ämnen som man kanske inte tror kan intressera tanter som oss. Det är befriande att kunna vara sig själv, sådär som jag kan med de där två. Inte behöva tänka utan bara vara sitt eget knäppa jag.

I morse vaknade vi upp till strålande sol och förvisso hård vind, men ändå ljuvligt ljust. Det har stört mig något alldeles förfärligt idag att såret som lämnades efter operationen i magen har börjat spöka igen, så jag har varit lite tyngd av det.

Precis som igår har vi inte gjort något särskilt idag. Pysslat lite här hemma. Fixat och donat i lugn och ro. Kört nån maskin tvätt. Och så tog vi oss en promenad längst med vattnet och genom skogen. Det blåste hejvilt där på stranden och den hårda vinden riktigt rensade rent i skallen. Promenaden gav energi och även om helgen gick sådär fort som man helst inte vill att helger ska göra, så är vi redo för en ny vecka.

Ny vecka. Nya tag. Ja, det rullar på.

Do more of what makes You happy

Gillar

Kommentarer

Dagbokstankar



Kärlek



Lymfom



Resor