”nyvuxen och hemlös”
2021-12-16
Tillbaka.
Tillbaka på tomma gator, spårvagnsek mot betong och lägenhetshus.
Tillbaka till mitt gamla jobb. Tillbaka från en sprucken bubbla, en bubbla som lyckats fånga uppmärksamhetens ouppmärksamhet, bubbla.
Tillbaka till promenader förbi graffittiväggen, och korvkiosken där korvgubben jag känt hela livet fortfarande står.
Tillbaka till kvarlevande lakan, fyllda av doftspår sedan sist.
Allt är precis som förr, samma folk, samma vardag, samma rutiner.
Allt är precis som förr, förutom du.
Allt är precis som förr, förutom jag med dig.
Du med mig.
Tillbaka.
Ytterligare sex månader av ett subtilt, kreativitetslöst eko har passerat. Ett eko fyllt av miljöombyten, inre schism, nya möten och sensmoral. Jag återvann kärleken efter en hastig paus av drömjagande (''Amor vinit omnia" som Vergilius hade sagt) och livet befann sig plötsligt i ett skede bättre än förutspått. Äntligen, äntligen.
2021-12-11
Hela principen med att bli kär är att bli otrygg i sin funna trygghet.
Sjätte april passerade även detta året, och att fylla tjugo är mer en känsla av att bli arton, iallafall om man som jag , levde mitt artonåriga liv som sexton. Med dyra spritblandningar i pet. Gömda cigaretter, sinnesro av att somna till spårvagnsbrus när sista bussen hem gått, barfotapromenader längs avenyn; påväg hem från klubben jag blivit nekad utanför med de tre föregående falskleggen. Friheten i fejd med att ännu inte vara vuxen, och all dess oaktsamhet som kommer därtill - allt tissel för att slippa göra mamma besviken ännu en gång.
Åttahundrafyrtiofyra kilometer hemifrån fyllde jag nu tjugo tillslut. I en omgivning som är så långt ifrån den verklighet jag skulle befinna mig i. Men det blev så, det blev min verklighet. Har varit min verklighet i snart fem månader. Och jag har funderat mycket över just det där. Om jag hade fått kapitlet om min verklighet uppläst för mig själv som sextonåring. Hade hon varit stolt? hade hon varit tillfredsställd? Föreställningen av att det sextonåriga jaget och det tioåriga jaget hade utstrålat desillusion vid kapitelavslöjande gör mig likgrå, förstörd.
2022-05-05
Jetlag
Ser mig själv i samma badrumsspegel som jag sett mig i sedan jag borstade tänderna själv för allra första gången. Det var många år sedan, och jag har skjutits iväg i spillror många gånger sedan dess. Jag har format om, växt upp och krupit ihop, och varje omformatering har min badrumsspegel fått se. Sett mig skratta tillsammans med de första tonårskärlekarna, sett mig gråta när det olyckligt tagit slut. Efter ett långt men kort adjö kom jag åter till min hemmaspegel, till min hemmagata, hemmabuss, hemma-ica. Vips sa det och mitt hemma blev hastigt men makligt främmande. Mitt hemma som jag längtat efter. Hade mitt hemma övergett mig så som jag övergav mitt hemma?
Ensam kvar, kvarlämnad till att bygga ett nytt hemma, en ny trygghet, ett nytt - nu vuxet - jag.
2022-05-12
I min ensamhet där på sängkanten. Ett av många ypperliga tillfällen som faller en in i ens nedstämda ensamhet. Jämförelsen mellan bränd och nytänd kärlek. Jämförelsen mellan ärr och sår. Eller kort och gott - jämförelsen mellan smärta och smärta.
För visst måste det lämna kvarlevor i hjärtat som ber än att springa, springa fort; så fort igenkänning av ett tidigare trauma uppstår. Är det därför sådan irritation uppstår? Kan irritation verkligen uppstå av något så simpelt som saknad av nuet och rädsla för passé? Låter det så naivt att dra sig till samma sfär som en gång skadade dig så hårt? när nedtrappningen innebär att gå från kärlek i liknelse av att knapra ecstasy på daglig basis, och nu istället; äta konstgjorda endorfiner för att kunna se livets ljusa och bortskämda sidor. Äsch. Äsch skriver jag i samma stund som en hemlös och vilsen tår tappar fästet och fastnar på tangentbordet. Aldrig i hela mitt liv hade jag tidigare kunnat tro att den saknade upprymdheten av att äntligen infinna sig på rätt kapitel i livet skulle fylla mig med en sådan storm av sorg och saknad.
Och aldrig i hela mitt liv skulle jag vilja tro på någon som säger att det skulle ta sex månader för mig att fylla ett A4 med okorrigerad och ogrammatisk skitstorm om mina känslor. Men det kanske är just den supermega-skitstormen med känslor som är svår att pinna fast ord i när man är just det, ''nyvuxen och hemlös''
/m



PoK
Kommentarer