Föelossingsberättalse med Ebba

Tänkte att det var dags att uppdatera här inne och jag tänkte faktiskt skriva en förlossnibgsberättelse med Ebba. Jag skrev en med Matheo den kan ni läsa här:
http://sweetmiracle.blogg.se/category/matheo-0-1-manad.html

Med Ebba var jag beräknat till den 9 Augusti 2017. Denna graviditeten var sju resor värre än med Matheo. Vilket gjorde att jag blev igångsatt med henne också.
Jag hade enorma foglossningar, hon hade sparkat en blödning inne i min livmoder och hon var lika akrobatiskt som sin bror och vände sig från fixerad till säte och tillbaka igen. För att slippa snitt eller föda i säte som jag absolut inte ville fick vi en tid till igångsättning den 10 Augusti.

Vi åkte in som bestämt kl 08.00 på morgonen för att bli inskrivna. Matheo sov hos sin mormor. Vi bodde där då så vi bara packade ihop allt som skulle med och lät Matheo sova vidare. Hur smidigt som helst.
Väl inne så får vi veta att dom endast har tre platser på förlossningen och vi nu är tio st på prenatal som har kommit för igångsättning.
-Jävla mög, dom kommer fantamej skicka hem mig tänkte jag.
Då ska det tilläggas att vi varit inne på koll en gång i veckan dom senaste fyra veckorna för att kolla fosterläge och hur jag mådde för eventuell igångsättning samma dag. Alla gångerna har loppan legat med huvudet neråt så det har varit perfekt. Men mitt mående, fy fasiken. Jag hade så otroligt ont. Men jag blev såklart nekad och hemskickad varje gång. Varför ska inte vi kvinnor få bestämma när det är nog? Bebis var färdigbakad men jag gick med smärtor 24/7. Kan man inte tänka på mamman då och gå efter önskemål. Mår inte mamman bra mår inte bebis bra.
.
Vi skulle få reda på kl 10.00 om vi fick åka hem eller om vi var en av dom som dom ansåg var mest prioriterad. Denna väntan var så jobbig och jag var väldigt ledsen. Jag hade verkligen kämpat mig igenom varje dag till denna dagen.
När sköterskan öppnar dörren till mitt rum och jag ser att hon håller ett inskrivnibgsarmband i handen visste jag att det skulle ske idag och jag började gråta.
Vi åker över till förlossningen dirket, blir undersökt och kl 12.00 får jag första dosen cytotec som ska starta igång förlossningen. Dessa fick jag varannan timme och man kunde hålla på till upp till 24 timmar innan man prövade en annan metod. Eftersom det tog över två dygn med Matheo hade vi ställt in oss på att detta kommer ta lååååång tid. Vi lämnade förlossningen för att ta oss en promenad i Pildammsparken. Vi åt lite glass, strosade runt och bara mös. Sjukt konstig känsla att man går och väntar på att förlossningen ska starta. Men samtidigt så njöt jag och Gustav så mycket av denna stunden. Stunden innan vår liv kommer förändras igen. Varannan timme var vi tvugna att vara inne på vår rum på förlossningen för att jag skulle få nästa dos. Vi väntade, vi väntade, dos efter dos...

Nu närmar sig klockan 6 och jag känner fortfarande ingenting, zipp, zapp, nada!
Vi spelar lite yatzy på mobilen och jag går runt i rummet för att påskynda det hela och det hjälper lite. Får lite mensliknande smärtor men känner det knappt. Barnmorskan undersöker mig. Öppen 3 cm.
WOW! Öppnat mig 3 centimeter utan att känt ett jutta. Jag blev överglad. Barnmorskan kommer in igen och frågar om jag ville bada. Ja varför inte tänkte jag. Här händer inte så mycket ändå.

Vi går iväg och badar och tror nog jag badar drygt 2 timmar. När vi kom tillbaka till rummet kom dom med min sista dos. Jag sitter och smsar med min syster, klockan är nu 21.30. Hon frågar hur det går om jag känner något. Har nu i efterhand läst igenom smsen och har svarat henne att jag inte känner ett skit och att vi är beredda på att detta kommer ta långt tid.

Kl 22.00 och nu börjar det kännas, helt plötsligt från ingenstans. Barnmorskan kommer in och frågar om jag ville ha lustgasen. Eftersom jag fött barn innan tänkte jag att jag skulle vänta för nu gör det inte ens så ont som jag vet att det kommer göra snart. Men äsch, sätt på den sa jag till henne. Drar in världens längsta andetag i masken och pang. Värkarna kom på en sekund. Jävlar nu gör det ont. Detta var jag icke beredd på. Fortsätter andas och det gör mer och mer ont. Förslossnibgen med Matheo hade jag ganska bra kontroll över. Jag andades lungt genom värkarna i lustgasen. Fick inte panik någongång.

Nu däremot. Fy i hellskotta! Skriker gör jag i masken och vet inte vart jag ska bli av. Det gör så enormt ont och jag får tre värkar på rad och sen en liten vila.
Inget känns bra. Jävla skit. Gustav hämtar en pilatesboll att sitta på och detta var nu enda positionen som jag kände att jag ändå hade lite kontroll.

Klockan ör nu 23.30 barnmorskan kommer in och undersöker mig. Öppen 6cm utan värk och 8cm med värk. Och ja, hon undersökte mig under tiden jag hade en värk. Usch, jag ville sparka på henne. Hon frågar om jag vill ha epidural men jag tvekar. Jag frågar henne vad hon tycker och hon tycker jag ska stå ut och klara mig utan för att det annars kan stoppa upp värkarbetet. Okej, jag lyssnar på henne då.

23.50 vill jag lägga mig i sängen för jag fryser så sjukt mycket så Gustav lindar in mig i filtar och försöker värma mig. Gustav tog en bild på mig kl 23.57, minuten efteråt gick vattnet (barnmorskan hade precis kommit in i rummet och tittar igenom några papper med ryggen emot mig). Jag fick en enorm krystvärk samtidigt som vattnet gick. Men jag kan inte säga något för denna värken är enorm. Gustav och barnmorskan ser inte att vattnet gått för Gustav har ju lindat in mig i filtar. När värken är slut lyckas jag få fram "hon kommer nu".

Barnmorskan tar bort filten från mig och får då syn på att vattnet gått och att Ebba har bajsar i fostervattnet. Hon klär av mig trosorna och tar bort filt. Jag får en krystvärk till och barnmorskan säger "ja hon kommer nu ju".

Man märker hon blir lite småstressad. Jag får en värk till och shoff - ut kom världens finaste flicka!

Från första värken tills att Ebba är ute tog det hela 2 timmar. Drömförlossning om man frågar mig

Ebba Malin Alice Lindquist

💕



Gillar

Kommentarer