Vi var kvar i förlossningrummet ett litet tag till innan jag fick lägga ner Leah i en vagn och pallra mig upp för att styra henne in i hissen och upp till BB. Så skönt ändå att lämna det rummet - med Novah fick vi ett annat rum på samma plan och sedan åka hemåt. Det kan ju bli såhär - MEN är så tacksam över all vård i Sverige! MAN KAN INTE SÄGA DET TILLRÄCKLIGT! Tacksam över att faktiskt FÅ stanna kvar på BB osv. Underbart! Väl uppe i rummet fick vi ett som var vägg i vägg med det vi hade natten innan och jag låg bara och tänkte på hur det faktiskt var just precis natten innan! Då låg jag där med ruskiga värkar och idag ligger jag här med en skatt i famnen. Vilken lycka! SAMTIDIGT som en annan kvinna kom in i det rummet och var i min situation (fast dagen innan!) ja ni ser ju. På sjukhus går tiden så otroligt snabbt och helt plötsligt var klockan 17 och maken hämtade min måltid att äta. ALLTSÅ. Inte mumma kardemumma i truten direkt men vem är jag att klaga!? Jag åt och han fick springa iväg för att köpa sig mat.
SAMTIDIGT som vi köpte nya biljetter till bilen.. alltså.. parkering. HEHE. Kostar multum JAPP! Nåja, vi fick fler besök hit och dit av BM - de som välkomnade och hade sig. Leah fick kolla hennes temp igen och då hade den sjunkit till 37,5 alltså absolut ingen fara whatsoever - troligtvis var hon lite varmare då hon skrikit mycket när hon kom ut och legat hud mot hud. Såklart. Jag fick än en gång testa att kissa och försökte dränka i mig vätska.. men gick verkligen inte! Jag förstår inte vad jag gör för fel... haha.. alltså.. det kom ut lite smått men icke tillräckligt! SÅ de kom in och kollade mig - plus tappade (heter det så?) mig och för min del kändes det INTE som om jag var kissnödig men de fick ut nästan 1liter från blåsan. "Malin, det blir kateter!" HAPP tänkte jag! ÄN EN GÅNG! Men jag menar jag klarade det sist så det ska nog gå bra igen :)
Såå de hämtade alla grejer som behövdes för att kunna sätta in denna och den här gången upplevde jag det som mer obehagligt än förra! Det gjorde faktiskt lite ont också.. det blandat med eftervärkar! MEN bedövningen åkte på och då kändes det bättre! In med slangen och poff så var det klart! Ett stort plus var att jag fick en sådan grej att sätta fast på låret istället för att bara bära omkring på en slang VILKET underlättade så jag faktiskt kunde lyfta Leah osv.. SÅ mycket skönare - och som jag tidigare skrivit det är faktiskt helt okej med en kateter så man slipper alla toabesök och kan istället bara gosa! haha.. Nåja, det positiva i det negativa!
Tiden gick och allt var frid och fröjd.. till dess att kvällen närmade sig och de kommer in igen "Vi måste tyvärr meddela att pappan MÅSTE åka hem för vi behöver platsen till en annan mamma som fått barn!" ALLTSÅ då har det gått och blivit århundradets MEST förlösta dag.. typ sort of.. och jag bara "nej nej nej neeej NEJ jag kommer inte klara det!" och försökte för allt i världen prata mig ur den här sitsen men tyvärr till ingen nytta! "Kan han inte få sitta på en stol och stanna kvar? snälla?" "Vi ska kolla upp men kan inte lova något?".. som såklart visade sig bli att han senare var tvungen att lämna BB. SOM. JAG. GRÄT! Vad skulle jag göra!? Hormonerna tog över? OCH VEM skulle komma in här och lägga sig typ hand i hand med mig och Leah?!
De satte upp en rumsavdelare och jag ville bara åka med maken hemåt! När han gick stirrade jag på klockan och fortsatte så i någon timme. Leah och jag! Jag nådde liksom inte ens mobilen att titta på något då det gjorde för ont att kliva upp utan jag satt på min plätt i timme efter timme.. sedan kom hon jag skulle dela rum med och tack gode Gud så var hon såklart jättetrevlig och underbar vilket gjorde det mycket lättare! När hennes bebis grät.. var Leah tyst sedan grät Leah och så höll de på hela långa natten! Jag stirrade på klockan och släppte inte Leah. Hon låg på mitt bröst. Jag gick inte på toan.. ingenting hände. Jag satt där med ryggstödet uppåt och tittade på Leah i fortsatta timmar..
Klockan 03 lyckades jag komma åt den röda knappen och bad om hjälp att få blöjan bytt! Det är så läskigt.. att man liksom ska behöva ropa på hjälp (men de sa det också.. vi är här för att hjälpa! men jag tyckte ändå det var jobbigt då man egentligen bara kunde be maken hjälpa.. men vart var han jo hemma!) för att få sitt barns blöja bytt!? När det finns akuta fall i rum bredvid! MEN jag fick hjälp och jag fick ytterligare ipren och alvedon då eftervärkarna trängde sig på. Sedan gick de iväg och jag fortsatte titta på klockan och amma resterande av natten!
Vid 08 kom det in en BM som undrade om jag ville ha frukost - JA TACK GÄRNA! Så hon hämtade och serverade mig och hjälpte till att kolla Leah medan jag gick på toan och tömde blåsan.. HEHE! Alltså jag kom där och då på att det var lite kul med katetern då det kändes som jag var en karl med sin slang och sprutade runt i toan! Karl för en dag! Maken skämdes när jag berättade detta. "Är du min på riktigt?"- minen fick jag med en gång. HAPP! Vid 9.30 började läkaren ta emot besök och det kunde hålla på till klockan 13. Maken och Novah skulle komma och hämta mig och Leah och jag längtade så stört mycket efter det båda! ALDRIG varit utan Novah på så länge förr. BUHU! Jag fick en dosa och vänta på min tur att kliva in i rummet..
Någonstans runt elva var det vår tur och tack för det! YAY! Jag gick dit med Leah i vagnen och vi presenterade oss, la upp henne på bänken och barnläkaren tittade till så allting såg fint ut! ÅÅH det gick så bra.. ända till dess.. att jag såg hur hon lyssnade och lyssnade och lyssnade med stetoskopet... OCH jag kände direkt att "nu är det något som inte stämmer!". Sedan fick jag det svart på vitt..
"Jag hör ett blåsljud!"
Jag gjorde allt för att hålla tillbaka tårarna..
FORTSÄTTNING FÖLJER... <3
