MAXIMAL OTUR

För några veckor sedan trillade jag omkull på cykeln och blev rätt så blåslagen på kroppen och en axel som knappt gick att röra innan jag skrek för smärtan. Som tur var gick det över snabbt och blåmärkena är så gott som borta, men oturen tog ju inte slut där. Som jag tidigare har skrivit har jag troligtvis en inflammation under revbenen som gör att jag inte kan träna de berörda musklerna och i helgen var jag så klantig att jag lyfte fel på gymmet och överansträngde handleden en aning och som idag gör något otroligt ont, så pass att jag i emellanåt bara vill skrika och börja gråta. Detta resulterade i att jag just nu inte ens kan träna något som jag måste ha händerna till. Det känns som att februari vill mig något ont i år, för inte nog med dessa klantiga skador, huvudvärken är ett faktum som kommer och går dag in och dag ut. Vilket förstör min vardag både när det gäller VFU, träning och plugget.

Jag kommer såhär långt, sen fastnar jag och då har tiden redan passerat. Igår kom jag 45 min försent och idag stannade jag hemma.

Idag är det vfu, precis som varje dag i fyra veckor till. Hur mycket jag än trivs på min vfu-plats, börjar jag samtidigt tröttna på att ta mig iväg och göra saker som tar en massa tid från annat. Tid som jag hade behövt lägga på mina kompletteringar för att jag ska få skriva examensarbete och för att jag ska få en möjlighet till att få ta examen i sommar. Under flera dagar inte nog denna veckan hittills har jag vaknat upp med en viss ångest, ångest för att jag inte hinner med allting som behövs göra. Jag går hela dagar och är inte hemma förrän tidigast 17, vissa dagar är det bara att göra mat och hinna med att vara ledig på kvällarna, som när det är hockey och vissa dagar består av att skriva komplettering på min lediga tid under kvällarna för att annars hinner jag inte. Vfun är jätterolig eftersom jag trivs så bra, men den har slutat ge mig någonting utan ses idag mer som mitt andra jobb, bara det att det inte ger mig någon lön. Igår höll jag på att stanna hemma pga ångesten men bestämde mig tillslut för att ta mig iväg, idag tisdag, har jag istället krupit ner i soffan och lyssnat en extra gång på kroppen istället för hjärnan. Jag är väl medveten om att ångesten kommer förvärras nu när jag stannar hemma, eftersom att dagarna jag missar blir dagar som jag måste ta igen. Men om jag möjligtvis kan minska på ångesten, kanske jag också kommer tillbaka starkare än på länge och börjar se det positiva igen.

Gillar