Förlossningsberättelse del 3

Jag får byta om till deras sjukhusskjorta, och deras stora nättrosor med en enorm binda i.
Och vi vandrar ner till rummet med en badkar.. tror det var ca 10 meter dit.

Slänger av mig skjortan och trosorna och går ner i badet. Mina värkar blir bara tajtare och mer kraftfulla hela tiden och på något sätt känns det som att så fort jag doppar tån i vattnet och sätter mig ner smäller det till rejält. Jonas sitter på en stol bredvid, vi har lugn musik i bakgrunden och ljuset är svagt. Nu i efterhand såg det nog ganska mysigt ut!

My frågar om jag vill testa lustgasen, vilket jag vill men säger också att jag är orolig för att börja må illa! Så My sätter på lustgasen men väldigt svag till en början för att jag inte ska bli yr eller må illa.
Lustgasen funka inte för mig, jag blev för ofokuserad och glömde av att andas igenom värkarna så vi tog bort den.

Vet inte om ni kommer ihåg att jag skrivit detta tidigare men Jonas är ju äckelmagad när det kommer till spy. Han klarar inte av ljudet, lukten ja allt det där.. han kräks själv då!

Helt plötsligt känner jag att jag börjar må väldigt illa, så jag ber Jonas om spypåsen.
Detta är verkligen ett tillfälle under min förlossning som jag aldrig kommer glömma.. på plats va det hemskt men nu i efterhand skrattar jag åt det, måste sett komiskt ut.

Som sagt, jag ber Jonas om spypåsen och i panik kastar han påsen på mig i farten när han ska springa ut från rummet (jävla mes jag vet) för att han inte vill höra mig kräkas. Så jag fångar upp påsen i vattnet och håller den med två händer, samtidigt som att jag får en helt sjuk värk.. så jag försöker hålla spypåsen samtidigt som att jag ska andas genom en värk.. så jag börjar liksom glida vääääldigt långt ner i badkaret så helst plötligt är jag nästintill under vattnet! kommer ihåg att jag kände mig så ensam då.. det är absolut inte Jonas fel, jag respekterar hans fobi men usch, det var inte roligt.

När värken är över, jag har kräkts klart ropar jag på att Jonas kan komma in igen.

Jag låg i det badkaret i ca 2h, sen tyckte My att jag skulle komma upp. Ställde mig upp, My och Jonas hjälper mig att torka kroppen samtidigt som jag andas igenom några värkar. Sen vandrar vi tillbaka till vårat rum, dessa 10 meter kändes som 1 mil, hemskt men när vi väl va tillbaka i rummet kändes det skönt. My skulle undersöka mig igen så jag lägger mig ner i sängen.

8 cm!!!

Jag är öppen 8cm, så på 2h öppnade jag mig 4cm. Skönt! jag kommer ihåg att jag blev glad och fruktansvärt peppad! Snart är han ju här, kämpar jag bara på lite lite till så är han snart här min älskade lilla bebis!

My frågar och säger till att om jag vill ha epidural är det sista chansen nu, vet att Jonas sa att han tyckte jag skulle ta det så jag kanske kunde få ladda batterierna lite, vilket kändes bra så jag tackade ja.

Ca 30 min senare kom narkosläkaren för att sätta epidural. Dom går igenom vad jag ska göra, vad som kommer hända m.m men jag tänker bara - JAJAJAJAJA SÄTT SKITEN BARA!
men jag ler och svarar gulligt - okej toppen :) tack!

Jag sätter mig på sängkanten och kutar ryggen. Här ska man sitta stilla, alltså så stilla man kan och ta en värk samtidigt va hemskt men dom sa att varenda gång jag får en värk skulle jag säga till så skulle dom sluta.

Vill ni läsa om epidural så tryck här

Det tar ca 30 min till den börjar verka så nu är det bara att vänta och hålla ut.

Klockan blir 22.00 och det är skiftbyte. Vi säger hejdå till My och välkomnar Nina och Malin.

Två helt underbara tjejer! och jag kan på riktigt bli känslosam när jag tänker på Nina, hon tillsammans med mig och Jonas gjorde min förlossning magisk.

Nu har äntligen min epidural börjat verka och jag känner mig hyfsat lugn.. Säger åt Jonas att vila lite.. han ser så trött ut och det ger inte mig någon energi om han ska sitta halvsovandes vid min sida och försöka va stöttande, då är det bättre att han lägger sig lite.

Jag ligger i sängen lite, passar på att skriva lite på min telefon, ringer mamma och Anna på FaceTime.

Kolla formen på min mage på bilden.. helt skev!

Nina pushar mig till att ställa mig upp lite, röra på mig! vilket jag gör, har ju skrivit det i mitt brev att jag gärna vill bli påmind om att röra på mig.
Så jag ställer mig upp och nu vilar inte Jonas längre utan han sitter på en stol framför mig.

Nina tar febern på mig och det visar sig att jag fått ganska hög feber.

Fortsättning följer.. nästa del blir den sista.

Likes

Comments

Amanda
,
Hej Malin! Hade varit intressant om du gjorde ett inlägg om saker som du tycker är nödvändiga till bebis och saker som ni inte har haft användning för som är onödiga.
Louise
,
när kommer del 4? Ser fram emot att läsa den 😇🙏❤️
2barnsmammaochfru
2barnsmammaochfru,
Vilken härlig berättelse =)
nouw.com/2barnsmammaochfru
Beatrice
,
Hej Malin!

Tack för att du delar med dig så öppet kring din graviditet/förlossning och även tiden efteråt.

Jag har en fråga som inte rör inlägget, men hoppas det går bra ändå 😊 Vart kommer era utemöbler ifrån som ni har på er balkong?
hannahlagerhammar
hannahlagerhammar,
Wow! Jätteroligt att få läsa hur allt gick för dig! Lowe är så underbart söt! 😍
nouw.com/hannahlagerhammar
Ensamstaende
Ensamstaende,
Grattis till er bebis
nouw.com/ensamstaende
DinaAndersen
DinaAndersen,
När Kommer sista delen? Väntar med spänning 🙈
nouw.com/dinaandersen
S
,
Fattar inte hur han ens kunde lämna dig under förlossningen. Min sambo har oxå JÄTTESVÅRT för folk som spyr men han skulle aldrig lämna mig under förlossningen pga det. Jag kräktes halva min graviditet dessutom & han var alltid så stöttande trots att han har fobi. Tur ni kan skratta åt det efteråt dock!
BellaNau
BellaNau,
Alltså vilken resa! Man vill ju bara veta MEEER! kram ❤️
nouw.com/bellanau
josefinelouise
josefinelouise,
så härligt med förlossningsberättelse! älskar att läsa såna 😃
nouw.com/josefinelouise