Jag gick i sexan. Skulle hem på rasten en snabbis för att hämta alvedon. Frekvenser av att jag dunsar raklång i soffan. Av mamma som ringer till min lärare och säger att jag har för ont i huvudet (att ha mens var så skamligt att inte ens mina lärare fick veta) Vaknar senare i soffan. Jag gick inte tillbaka till skolan den dagen.

Jag vet att det är många som tänker "äsch mensvärk är väl inget, ta en tablett så går det över" men mitt liv blir förstört en gång i månaden. Jag vet inte vad som är värst. Ångesten över vad som kanske kommer, ångesten över att jag kanske inte är hemma. För när jag hamnar i mina värsta smärtor är jag oförmögen över min egna kropp. Mensvärksdemonen tar över hela mig. Jag springer mellan köket och toaletten. Försöker värma vetekudden. Så att den blir så het att den lämnar röda spår på min kropp. Jag sväljer tabletter som jag sekunden senare spyr upp. Jag vrider och vänder mig i sängen. Kallsvettas. Springer på toa. Kräks. Så fort vetekudden är på en "normal" temperatur kvider jag ur mig "vetekudde" så att mina föräldrar förstår att den måste värmas igen. Bara att prata är en extrem påfrestelse.

Jag har fått gå av bussar, kräkts vid sidan av vägar. Räckt upp handen i klassrummet, sagt "jag mår inte så bra. Måste hem" och så springer jag hela vägen hem utan att läraren ens har hunnit svara. Skyndat mig från gymmet. Från folkmassor. Kräkts i vit snö på parkeringar. Förnedringen när jag kollade upp och inser att ett stort fönster och ett helt kafé ser mig. Tanken att få barn i framtiden är inte värt det här har spelats i mitt huvud många gånger.

Ångesten när jag vaknar 4.30 en onsdagsmorgon och gråter. Hulkar efter luft. För jag ska till jobbet några timmar senare och jag känner att mensvärken är påväg. Det jobbigaste är att inte befinna mig hemma. För på en sekund tar demonen över min kropp. Och dom närmsta timmarna är jag i en dvala mellan smärta och av någon slags sömn. Sen går det över. Och börjar om igen fyra veckor senare.

Vetekudden och Naproxen är mina bästa vänner, att ta en tablett vid minsta känning kan vara en räddning, men jag kan få mina känningar flera dagar i förväg vilket gör att jag äter många tabletter i onödan.

Inlägget innehåller adlinks

DIREKTLÄNK HÄR

Sen jag insåg att min ansiktsskrubb innehöll mikroplaster (det kan vi ta i ett annat inlägg) så kastade jag den och köpte denna produkt. Den kanske inte ser mycket ut för världen men den innehåller PHA syra vilket exfolierar huden utan att man behöver skrubba bort döda hudceller. Syror har blivit väldigt populärt så jag var tvungen att haka på och prova.

Det är alltså pads som man baddar (istället för typ ansiktsvatten) tips är att klippa dom på mitten eller i fyra så att man sparar så mycket som möjligt av produkten + att man inte behöver så mycket som en hel pad innehåller. Den gör huden väldigt återfuktad, antiåldrande och sammandragen och man känner att det händer nånting i huden, vilket bara är positivt i detta sammanhang.

av @studiobeauteous på instagram

Har varit hos Carro och fixat nya naglar, från ett guldigt Chrome till ett silvrigt. Nästa gång får jag nog försöka göra något annat än Chrome haha. Men det är ju så fint!! Är kär i formen också som jag typ alltid gör, en rak långkant och en rundare kortkant.. Typ en ballerinaform!

Det blev visst en liten bloggpaus, har haft mycket tankat i huvudet och mycket jobb så that's why. Men jag gör mitt bästa!!