Så är hon då alltså här, vårt lilla mirakel. Vår prinsessa från norra Finland som för med sig ljuset av det dansande norrskenet ända hit till Stockholm 💜...

Det är helt galet att hon är här och jag har haft mer än en kris när jag tänkt att "nej herregud vad har jag gjort", "det här kommer aldrig gå, jag är galen", "Akilles kommer aldrig tycka om henne och allt har varit förgäves" osv osv osv. Domedagstänkare much?

Akilles var ju såklart så lagom glad när den första glädjen och nyfikenheten över en helt ny hund i hans närhet och en tjej till på köpet 💁 lagt sig. Då började operation "mitt", allt var hans, hans hem, hans människor, hans saker (som han totalstruntat i när han fått dom), allt allt allt var hans! Pust. Stackars Aurora hon fattade nada, hon är uppvuxen i en stor flock med sina syskon där dagarna förmodligen såg helt annorlunda ut.

Det har ju blivit bättre, självklart, efter att jag strippat hundgården på precis ALLT därinne så fick dom vara där rätt mycket för att liksom bli tvingade att behöva umgås med varandra! Ett till hundhus (som hon kissade in, yay!) och sen var saken biff. Bara att hänga nu hundisar!

Dom har än så länge inte rykt ihop ordentligt ordentligt utan mest smågnabbats och någon gång har det hettat till men ändå inte sådär så man tänkt att "shit det här är inte bra!" inget sånt.

Aurora är en väldigt "easy going kind of girl" och påminner väldigt mycket om Akilles i mentaliteten. Ingen av dom är den borne ledaren utan tycker nog egentligen att kan inte bara alla komma överens? Så ingen av dom verkar vilja bära ledarflaggan, iaf inte i början. Lilltjejen börjar visa framtänderna mer och mer och Akilles får sig både ett och två tjuvnyp om dagen men överlag är dom riktigt snälla mot varandra. Vilket är skönt, så skönt.

Tanken med Aurora är ju att Akilles ska få sin egen lilla flock, att han inte ska behöva vara ensam som vi märkt att han inte gillar, en till malamute tålig nog att kunna leka med honom och som inte är rädd för honom och hans storlek.

Och nog trivs han allt med någon att vara med, även om han inte vill erkänna det 😊

Lillstrumpan som liten hemma i Finland. Bild tagen av uppfödaren Susanna Kaupi.

Auora heter i stamtavlan Tulisalon Luonnotar och kommer från kennel Tulisalon. Det är helt galet att jag över huvud taget sitter här och har lyckats med allt det här.

Jag hittade Susanna via kennel Cheeniks som använde sig av Susannas hane Tawa till sin senaste kull, jag ställde mig i kö för en liten tik därifrån men någon ville annorlunda då det blev fem hanar i den kullen. Då jag blev så imponerad över hur snygg Tawa var så letade jag sonika upp Susanna på Facebook och såg där att hon hade Aurora kvar till salu från sin senaste kull! Jag skrev på skoj och frågade om hon var intresserad av att sälja henne till mig förutsatt att hon var vad jag var ute efter, en snäll mild och easygoing tik som gärna skulle vara mer lämpad för show än för drag.

Susanna skrev tillbaka, jättepositiv då hon sparat henne hemma just för hon inte hittat någon köpare som var tillräckligt intresserad av just show!!! Jackpot alltså 🌟.

Denna lilla piggelintjej är självfallet väldigt mycket mera energisk och intensiv i allt hon gör än Akilles, han i sin tur är vääääääldigt laid back över det mesta. Jag har insett att det är den han är som person, han hetsar inte upp sig över speciellt mycket utan står väldigt stadigt på jorden. Skönt!!! Men som sagt bara därför så framstår ju Aurora som en duracellkanin bredvid honom, jag jobbar på att hon ska fatta att det bara är slöseri med energi som hon lika gärna kan spara till senare. Jag tror däremot att hon kommer tycka det är riktigt roligt med dragträning. Det får komma längre fram dock, denna lilla böna kan näppeligen gå i koppel än så länge och vi ska nog investera i en kombisele till henne också så att hon kan få börja träna på att dra på så sätt. Sätta sig på cykeln med henne känns lite väl äventyrligt med tanke på att hon inte kan gå på en rak linje ens om du gick före med ett ben i handen!

Bara titta på det ansiktet 💜😍.​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Best nine 2017. En generator som sammanställer dina nio mest gillade bilder på Instagram under året. I år kändes det motiverat att prova detta då Akilles konto är vida mer populärt än mitt privata 😂, undrar varför? Kan ha något att göra med hans fluffiga gullighet 😍. Nu kan jag iaf säga att jag har gjort det. Så håll till godo världen. Här är Akilles nio mest gillade bilder so far✌❤...

Hur söta???

Trevlig andra advent 🎅🎄😃

Likes

Comments

Vi är nu inne på fjärde veckan av vår påbörjade träning av Akilles . Än så länge handlar det om att få upp flåset på lillemannen som inte direkt behövt anstränga sig i onödan hittills :).

Han springer än så länge bredvid mig bara (inte framför än) men han är SÅ SÅ SÅ duktig!!! Ni skulle se honom! Jag har ett MR koppel som jag har fäst runt midjan och han travar glatt snett framför min cykel och försöker tom att dra mig framåt. Jag får ligga rätt hårt på bromsen tidvis för att hålla honom nere i ett lagom tempo. Måndag för två veckor sedan så hoppade han lite på stället och bet lite i kopplet precis när vi cyklade från huset och även när vi kom tillbaka, det var verkligen allt. Inte en enda gång annars vände han ens huvudet mot mig (hjärtat svämmar över av stolthet).

Vi smygstartade med 2 km första två veckorna i början för att se hur han skulle reagera och nästa steg har varit 4 km ett pass av tre. I början så skulle det lekas när vi kom hem och då fick jag kasta boll med honom i 20 minuter så nog fanns det krafter kvar alltid. Jag är superspänd på vad nästa steg blir.

Jag undrade först hur det här skulle kännas för mig, skulle det vara läbbigt, svårt, spännande el läskigt. Jag har aldrig provat detta förut så jag hade inga som helst aningar om hur jag skulle reagera.

MEN DET ÄR SÅ ROLIGT!!!

Det är precis som så många säger, en fantastisk känsla. Bara du och hunden och vägen framför dig. Inget annat! Det måste vara magiskt att susa fram på en snöfylld skogsväg i månskenet (typ så 😏). Nu har vi sällskap av vägen bredvid då vi har väldigt ont om mjuka skogsvägar som inte är helt kolsvarta. Jag har ingen lampa vare sig till cykeln el pannlampa och vad värre är så är jag ruggigt mörkrädd 😱. Vidare så springer det varg häromkring där jag bor nu och det gör ju inte direkt att man blir jättesugen på att bege sig ut i skogen, i mörkret, helt själv 😰.

Ena träningspasset förra veckan var vi bara ute och drog lite vikt i skogen.

Det gick så bra så, tills vi rundande en krök av vägen och inne i skogsbrynet stod den största älg jag någonsin sett (iaf utanför Skansen!). Jättevacker med en enorm krona men så stor och så läbbigt nära 😲, vi backade och vände försiktigt runt och började gå därifrån. Som tur var för oss så stannade den kvar där den var (phuuuuuu!) och Akilles han märkte inte ett skvatt 😂.

SÅHÄR glad blir man när man får träna lite i skogen 😃😃😃!!!

Den här veckan ska vi låta honom springa bredvid cykeln igen. Han älskar det verkligen det märks och det är det roligaste! Att han också verkar njuta av det och sköter sig så fint för att vara så liten ändå. Och han vet ju precis vad han ska göra också, så häftigt att se att det finns inom honom redan 😊. Igår så höll han den finaste takten hela vägen runt utan att jag behövde driva på el hålla emot honom, han bara kan ❤ bästa lilla gryn ❤.

Återhämtande vila efter träningen 😉.

Likes

Comments

"Men varför måste du ha en sån STOOOOOOR hund" utbrast min mamma med en hjärtskärande suck när jag berättade att det var bestämt, att vi skulle ta hem lilla Akilles!

Min mamma blev skrämd av en stor hund när hon var väldigt liten och det har tyvärr ärrat henne i själen så hon kan bara inte med stora hundar. Småhundar går väl an men just när dom växer över knähöjd så börjar hon flacka med blicken och bli stel och nervös.

När han kom hem var han ju ullig och go och jätteliten så då gick det väl an men han har ju växt i en rasande fart och numera går stackars mamma omvägar kring honom och han fattar ju ingenting stackarn, han gör ju sitt bästa för att vara trevlig mot mamma tycker han säkert själv :). Han pratar vänligt med henne och frågar om hennes dag, backar upp rumpan mot henne så hon kan komma åt att klia honom i ljumskarna som är hans favvoställe och försöker ge henne en kram när hon ser rädd ut men funkar det? Nej!!!

Stackars missförstådda snälla hund <3.

Här gick han då alltså an enligt mamma.

Men INTE numera 😳.

Nu är ju Akilles bara en ung tonåring så han kanske inte är världens lugnaste hund just NU men jag ser tiden an och tänker att om något år, ja då finns ju chansen att dom två ska bli vänner!

Första gången jag någonsin såg en malamute var när jag som liten såg filmen Lost boys. I den är det en kille som har en malamute som heter Nanook! Jag tror jag var åtta år och jag blev helt trollbunden, vilken hund!!!

Efter det visste jag att jag ville (SKULLE) äga en alaskan malamute någon gång i livet, det var bara väldigt luddigt när det skulle hända! Jag har bott i lägenhet större delen av mitt liv och då kan man inte ha en sån hund! Så då blev det ingen, åren gick jag fick barn och det verkade som att min dröm skulle förbli just det, en dröm.

MEN så kom då dagen, när jag förstrött satt och scrollade på Instagram och såg inlägget som Emeli lagt ut. Att hon skulle para Fröja och Arrak!!!

Jag bara visste att jag måste skriva till henne även om chansen var stor att hon aldrig skulle svara el inte tycka att jag var lämplig. Men om jag inte gjorde det så skulle det kanske aldrig bli så att jag fick mina drömmars hund! Kanske låter det melodramatiskt men det var så det kändes!

Och min lycka var STOR när hon faktiskt svarade mig!!! Att hon just tänkt sig vanliga hem till denna kull, att man behövde inte vara på väg att börja tävla i drag el liknande för att kanske komma ifråga för en valp. Snacka om lycka.

Utan att ens veta om vl skulle lyckas ta oss hela vägen i mål så kan jag lova att jag bearbetade min sambo rätt hårt! Det var nu el aldrig och jag skulle ha min valp, punkt slut!

Som tur var så hoppade han på tåget rätt snart och vi lyckades att snirkligt ta oss ända fram i mål. Vi blev erbjudna att få köpa Akilles och resten är historia som dom säger 😍.

I mina ögon är Fröja den perfekta malamuten, hela hennes essens är så fantastisk att en valp efter henne är mer än jag någonsin kunnat drömma om.

Och Akilles är verkligen sin mors son, lika vacker och mild men även kraftfull som sin far 💙 en perfekt kombination. Perfekt för oss iaf.

Tack Emeli för vår stora skatt ❤.

Likes

Comments

Jag var precis inne på en annan malamuteblogg här på nouw.com och hör och häpna när jag läste ett inlägg som fick mig att känna mig lite mindre ensam 😰.

Hennes malamutehane (som är lika gammal som Akilles) har också strulat med maten en tid, PRECIS som Akilles. Tack Julia för det inlägget 😍!

Han äter INGENTING och om han äter så tar det en evighet innan han faktiskt äter upp ALLT.

Så läser jag då att detta inte är helt ovanligt bland hanhundar i den här åldern!!! Så så skönt att höra, att jag inte är ensam om att ha en hund som tydligen verkar vara nöjd med luft! El ja luft och luft. Han har ju lärt sig nu tyvärr att pappa i huset är en riktig svagis som säkerligen faller för ett par bedjande ögon mer än vad han vill erkänna för mig! och barnen sen då!!! Herrejösses, det "tappas" matbitar till höger och vänster hemma helt plötsligt. Jag försöker hålla ordningen på dom och styra upp men moralen är låg alltså 😱!

Akilles har egentligen aldrig varit så särskilt intresserad av sin mat. Han var dålig i magen i somras i samband med tandlossningen och efter det så fick han lite MUSH-mat för att komma igång i magen igen och det älskade han helt fanatiskt men hans mage klarade inte av att blanda MUSH och torrfoder och han blev som besatt istället. Vi kunde inte gå in i köket knappt och definitivt inte öppna frysen, då formligen välte han den som stod i vägen i jakt på mer mer mer mat!

Det blev för intensivt så vi köpte bara en låda MUSH som han fick äta upp och sen gick vi tillbaka till torrfodret igen.

Han fick först Acana, sedan när han helt slutade äta så bytte vi till Orijen, båda dessa hade han fått hemma hos sin uppfödare. Men det var gott kanske första två måltiderna sedan var det samma visa igen. Blä blä blä och lidande ögon.

Suck!

Vi var på väg att gå över till Primadog när jag fick tipset att byta till ett foder som kanske inte var så "starkt" som dessa foder är allihopa.

Jag provar nu alltså att ge honom foder från Husse.se, ett lite mildare foder för känsliga magar bland annat och döm om min förvåning när han kanske inte slänger sig över maten men han äter iaf sin ranson/dag några dagar i veckan. Det är ändå en förbättring. Ingen gång har han suttit på mina tår och liksom hållit på att krypa ur skinnet som man ibland ser att vissa hundar gör för dom så gärna vill ha sin mat NU!!!! Akilles tittar lite förstrött på mig när jag häller upp maten till honom som att han tänker "jaja om det är så gott kan du väl äta det själv då".

Jag har ingen dagsaktuell vikt på honom och inte går det att väga honom hemma längre. Jag måste ta mig till en zooaffär då och väga på en djurvåg. Jag hoppas självklart spänt att han ska ha ökat i vikt ändå. För cirka fyra veckor sedan vägde han 31 kg och han har hela tiden stadigt ökat sin vikt vilket såklart är bra. Nu är jag kanske inte kvalificerad att bedöma sådant men jag har gjort såsom jag har fått lära mig och känt över revbenen (där ska det tydligen vara cirka 0,5 cm fettlager inte mer enligt en veterinär i en hundpodd!) plus att jag har känt på hans midja och ryggrad. Alla dessa känner man klart och tydligt med händerna så fet är han inte!

Denna omgång så köpte jag även blötfoder för att jag tänkte någonstans att om jag blandar några skedar med torrfodret så kanske det går ner lite fortare? Nu blev det fel i min leverans så jag väntar på resterande burkar, jag fegade också ur och la enbart blötfodret ovanpå maten, dumsnut! Han åt ju bara upp det "goda" och lämnade resten till senare! När jag får resten av burkarna ska jag pröva att blanda allt och hålla tummarna för att det går ner!

Helt otroligt hur ens hela tillvaro kan handla om hur hunden äter och vad som kommer ut där bak. Jag och sambon har inte pratat så här mycket "poop-talk" sedan våra barn var småttingar 😂.

​Såhär kan det se ut när man ropar ”komsi komsi Akilles titta det är frukost” 🤣😂😅 jag ger upp alltså... 🙄✌🏼😖

Likes

Comments

Så idag är det torsdag och på Instagram betyder det bebisbilder!!!! Man går tillbaka i tiden helt enkelt och visar alla dessa söta bilder man har kvar på mobilen och med jämna mellanrum tittar på för att förundras över hur ens älskling VÄXER som ogräs 😱!!! Vad händer liksom? Är det någon som ger honom växtnäring bakom min rygg 🤔? När man har en hund av stor ras så är det en sådan markant tillväxt första året så det nästan är galet. Den där lilla ulliga tussen man tog hem är ju redan borta efter bara några veckor! Inom ett år är dom stora som HUS 😳!!!

Första timmen hemma, allt var stort och läbbigt 😰 ingen mamma och inga syskon... Bäst att krypa ihop och sova en stund.

Jag älskar denna bilden ❤

Här har det hänt en hel del ser man! Who´s Mitch Buchannon 😉?

Lilla hajen 😊. Dom där små tänderna var VASSA 😖!

Sex månader senare ser han ut så här 😍.

Likes

Comments

Igår läste jag något så väldigt sorgligt 💔. Två stycken konton som jag följer på Instagram meddelade båda att dom förlorat en vän och följeslagare 😰. Det är så fruktansvärt att läsa sådant här numera. Även om det är livets realitet så vill jag inte ta till mig det ännu. Akilles är ännu en unghund som precis kommit till den här världen, jag väljer att vara tacksam för det istället för att ta ut olycka och sorg i förskott. Varje dag med honom är en gåva och det gäller att uppskatta alla stunder vi har tillsammans.

En av hans följare på Instagram skrev den vackraste kommentaren tycker jag

"Over the rainbow bridge, there is a special view of the northern lights. This is where all northern breeds go to smile and sing the songs of their people and bring joy forever in light"

Jag får lite rysningar i nacken när jag läser den meningen. Det framstår så tydligt på näthinnan tycker jag, regnbågsbron, norrskenet ovanför och polarhundar som vandrar tysta tillsammans i samförstånd över bron, unga igen utan krämpor och smärta. Dom ylar mot norrskenet innan dom försvinner i ljuset på andra sidan bron 😭, fasiken också det går inte att inte vara melankolisk idag.

Jag skrev ett inlägg där jag hedrar livet och dess oföränderliga väg framåt. Idag är vi här, låt oss alla vara tacksamma för det.

Denna bild ovan tog jag igår på honom. Han som brukar studsa runt och ha sig så man mer fotar baken på honom 😄 men här var han så lugn och stilla precis som om han visste vad han skulle göra! Och det är ett sådant lugn över bilden, blicken han ger mig är nästan kunglig. Knasigt kanske men jag blir rofylld av att titta på den.

Han och hans leende 😍.

Såhär brukar det se ut 😂.

🌸/Alexandra

Likes

Comments

Hej igen

Alltså jag är så STOLT 😍 jag och Akilles var ute på vår första träning (verkligen allra allra första) och han var så DUUUUUUKTIG så ni fattar inte!!!

Klart han busade järnet innan och en aningen här och där under tiden, typ bita i kopplet och hoppa lite men inte mer än tre gånger kanske, på 2,6 km det tycker iaf jag är riktigt bra!!!

Jag var mest rädd för att jag skulle bli avslängd i nåt dike när han tvärstannade, vilket han såklart gjorde en gång iaf, för att lukta på nåt. Om man gått på promenad med tjuren Ferdinand hade det nog varit som en prommis med Akilles 😁 han ska "bara lukta på den och den och den blomman" 🌸👃😂. En kort promenad tar sin tid!

Just därför blev jag så glad när han fattade rätt omgående vad han skulle göra, bara springa rakt fram. Han ville braka iväg i världens fart och jag fick hålla i bromsen hela vägen för att få honom att trava fram!

Vi tog bara en liten tur och det ska vi göra nu ett tag tills han får upp flåset lite, sen tar vi det därifrån ✌.

Av förklarliga skäl så har jag inga kort el någon video från denna historiska händelse (tyvärr 😥) en GoPro Hero 6 hade inte varit helt fel idag 😜... Julklapp till mig själv lite senare kanske?

Det här kortet är istället från en dag för en el två månader sedan när jag tog en überkort tur runt villaområdet där jag bor. Det var bara en liten försmak men han var väldigt mycket mer busig den gången iaf. Det var en sådan fin höstdag, så tacksamt att fota då ❤.

Efter det avnjöt han sitt älgben i hundgården (yummy!!!)

​Jisses vad sent det är, dags att sova nu...zzzzz 😘

Likes

Comments

Hej världen! Det här som ni läser nu är det rykande färska och första inlägget på denna nystartade blogg/fotoblogg skapad av mig Alexandra Andersson för att göra världen uppmärksam på att just jag har lyckan att vara en alaskan malamuteägare!!!

Vad är då en alaskan malamute kanske du som är oinvigd undrar?

Det är en slädhund, tillhörande grupp 5 spetsar och raser av urhundstyp.

Bakgrund/ändamål:

Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om det högtstående inuitfolkets (även kallade malamuter) starka draghundar. Alaska annekterades av Ryssland som sålde det till USA år 1876. Upptäckten av guldfyndigheter i slutet på 1800-talet medförde en betydande invandring. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar men det nydanade kapplöpningsintresset medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem med ”allt” för att få fram snabba draghundar. De ”äkta” kraftiga malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att finna den gamla hundstammen och man fann tillräckligt många hundar för att bevara rasen. År 1935 erkände Amerikanska Kennelklubben rasen under namnet alaskan malamute.

Helhetsintryck:

Alaskan malamute skall vara en kraftfull och stabilt byggd hund med djup bröstkorg och kraftig, välmusklad kropp. Rasen skall ”stå högt” på sina tassar vilket bidrar till intrycket av en mycket aktiv hund. Hållning skall vara stolt med högt buret huvud och vaken, intresserad blick. Karaktäristiskt för rasen är teckningarna på huvudet som har formen av en hätta medan ansiktet antingen är helt vitt eller markerat med en strimma och/eller mask Alas- kan malamute har framavlats för att arbeta som slädhund i polartrakter och då inte för snabba löp utan för att dra tung last. Eftersom denna funktion är av största betydelse måste rasen bl.a ha kraftig benstomme, starka tassar, djup bröstkorg och kraftfulla skuldror. Rörelserna skall vara stabila, balanserade och oförtröttliga. Rasen skall vara byggd för styrka och uthållighet.

Detta var en kort sammanfattning av alaskan malamutens bakgrund och utseende, för mer info besök gärna www.sphk.se där hittar man massa matnyttig information om bla malamuten men även andra polara raser. In och läs...

Den vanligaste frågan jag brukar få är "åhhh är det en sån där huskyhund med blåa ögon?" Ehhh nej, för det första har han inte blåa ögon och för det andra så är siberian husky visserligen en polarhund men en mycket mer slimmad variant kan man säga! Inte många har hört talas om denna ras faktiskt. Jag tänker att ett stort syfte med denna blogg är att med Akilles hjälp sprida kunskap om rasen så fler kan få vetskap om att denna fantastiskt vackra hund finns därute!!!

Det första jag vill säga är:

Nej, man behöver inte vara en aktiv släd-/dragmänniska för att äga en malamute! Jag är inte det och jag vet många fler som inte heller är det! Malamuten är visst en draghund från början men låter du den dra dig på cykel t ex sk dryland mushing el bikejoring så är dom lika glada för det! Det är det jag kommer att hålla på framöver, ska bara lära mig hur det går till

Det viktiga är att malamuten får arbeta med hela sin kropp, får ta ut sig ända in i själen då är dom som lyckligast. Klart dom föredrar ett liv där det är snö varje dag på året men en överraskande stor skara malamuter återfinns var? Jo Australien av alla ställen och där är det inte direkt kallt 😓. Så malamuten är mycket mer anpassningsbar än vad man kan tro! Värt att lägga på minnet.

Klart det finns dom som tycker att det är vansinne att äga en polarhund om du inte aktivt tänker dra med den men jag anser att varför kan det inte få finnas en malamute för varje sorts människa? Det är väl bra att alla kan få njuta av denna exeptionella hund oavsett intresse och landstillhörighet? Eller hur?

Bloggen heter "Malamutes of Sweden" vilket syftar på mer än en malamute, jag vet, meeeeeen inom en inte alltför avlägsen framtid så ämnar jag äga iaf två malamuter (kanske fler 😍 vem vet?) och då passar ju namnet mycket bättre eller hur? Det låter ståtligt tycker jag, och är det något en malamute är så är det just ståtlig. Namnet på bloggen bör spegla rasen helt enkelt.

I vår familj finns nu Akilles, en hjärtekrossare av rang ❤, vem kan undvika att förälska sig i det ansiktet? Han vinner nya fans varje dag, var han än går!!! Att gå på stan med honom är som att hänga med en kändis 😏 helt galet men jag förstår varenda en som tappar hakan för det gör jag med varje dag, bara se på honom 🌟👇.

Stor del i hans vackra utseende har hans lika vackra mamma Fröja, hon är en riktig kanonpingla och en etablerad kändis i Instagramvärlden. Vår uppfödare Emeli Sundberg driver IG-kontot "malamutepacklife" och gillar man malamuter så vet man vem hon är!

Jag menar titta på henne!! Wooow alltså! Foto nedan taget av Emeli Sundberg/malamutepacklife.

Att jag just jag fick chansen att köpa Akilles av henne är inget mindre än ett mirakel ska ni veta!!! Tänk er själv en person som får i runda slängar 100 mail om dagen, att då lyckas stå ut med just ditt mail, att inte försvinna i mängden och att inte hamna i skräpkorgen på en gång det är inget mindre än en stor bedrift! Heja mig :)

Jag har tänkt att den här bloggen ska visa bilder från vårt liv med Akilles och i framtiden förhoppningsvis hans lillasyster :)

Baby Akilles när han fortfarande bodde med sin mamma och syskon ❤ tvättäkta kärlek rakt av!!! Sötare än socker helt enkelt!!!

Taget den dagen vi hämtade hem honom. Vilken liten nallebjörn el hur? 🐶

Hoppas att ni är många som vill följa med på vår resa från tossig unghund till fullvuxet kraftpaket 💪😃. 

Likes

Comments