Jag har avklarat fyra av nio timmar med tåg och är trött, ledsen och sliten. Halva hjärtat stannar alltid kvar när jag lämnar min hemstad, och det tar alltid några dagar att återhämta sig från hemvändarfesterna. Jag vänjer mig aldrig vid sorgen. Sorgen av att inte ha familjen så nära som jag vill, sorgen av att min hemstad inte längre är vad jag kallar mitt hem.

Jag letar efter min plats på tåget, det är söndagstrafik och mycket folk. Två tjejer sitter där jag skall sitta, och jag har inga problem med att säga till för att få min bokade plats. När de två tjejerna lämnar platserna så kommer min nya medpassagerare. Han är över 60år, lång och smal och säger på bredaste dialekten att han har platsen bredvid mig. Jag tittar knappt på honom när han söker kontakt, för jag orkar inte. Jag vill sitta i min ensamhet och lyssna på musik, tänka, sova, men är rädd att han har andra planer för oss. Han sätter sig rakryggad och har varken tidning, telefon eller headphones. Som alltid får jag dåligt samvete när han sitter utan varken headphones eller tidning, och jag blir irriterad över tanken att vi nu kanske måste prata med varandra.

Jag går på toaletten, och när jag kommer tillbaka så är han inte på sin plats. Jag sätter mig tillrätta och tänker att om jag skyndar mig nu så kanske jag hinner sätta i mina headphones och sätta mig i en position som visar att jag inte är här för att prata. Jag hinner inte. Med snabba långa kliv kommer han mot mig med en chokladkaka i varje hand. ”Man möste ha littä göttis” säger han och skrattar. Jag tänker f-n, nu måste vi prata och lägger tillbaka headphonesen i väskan. Vi börjar pratar om choklad och godis, om att lördagsgodis är för sällan, och han äter fort upp ena chokladkakan, men inte utan att ha bjudit mig först.

Han ska inte åka hela vägen men jag tycker ändå att de två närmsta timmarna vi skall sitta bredvid varandra känns jobbiga att tänka på. Jag tar upp telefonen, men han fortsätter söka min blick. Ställer frågor om Oslo, Norge och frågar samma frågor om och om igen för att vi skall ha något att prata om. Norge är dyrt, men man tjänar bra pengar säger han, precis som alla andra. Jag nickar och håller med.

Efter en timmas konversation om James Bond, choklad och vädret så börjar jag fråga mer om honom, för att jag känner att jag vill veta. Han berättar om vart han jobbar, om hans nyfunna sambo som han pendlar till i fyra timmar varje vecka, om att han snart skall gå i pension eller flytta till sin sambo, och om hur svårt det är att ta ett beslut i hans ålder. Jag frågar om han är ifrån staden han bor i idag, och han svarar att han inte är det. Han svarar att han flyttade dit i 1992, när han träffade sin förra sambo, och sedan tar det stopp. Jag förstår att jag rört ett ämne som är djupare än James Bond och choklad och mitt hjärta börjar slå hårt. Han spänner blicken i sätet framför oss och andas hackigt. På en sekund har hans ögon fyllts av tårar och han har svårt att formulera orden. Men jag har tid att vänta. Han andas kort och fortsätter att stirra framåt. Sedan tar han ett djupt andetag och säger: Hon gick bort i 2015 förstår du.

Jag blir sittande tyst och stirrande, precis som honom och får ur mig ord som verkar otillräckliga. Vad tråkigt, säger jag och sväljer. Vi pausar samtalet i några sekunder, och han torkar sig förvånat runt ögonen, som om han inte var beredd på sin reaktion. Kanske är det för nytt tänker jag, eller kanske är det svårt att säga det högt. Jag vill ge honom en kram eller säga något bra men inget känns tillräckligt så vi blir sittande i tystnad. Det är så ensamt säger han, så långa dagar, så jag går ofta på bio,”man möstö göre nått vettö” säger han och skrattar lågt. Jag vill krama honom ännu hårdare, eller följa med honom på bio, men jag vet inte ens vad han heter. Men så vänder det när han börjar prata om sin nya kärlek, den nya särbon som han åker till varje vecka. Hon som också senare ringer och de pratar på högtalaren för att han inte vet hur man stänger av den. Hela tågvagnen har nog hört både vårat samtal och deras, eftersom i resten av vagnen så är det tyst. Det är sådär tyst som jag ville ha det. Folk sitter och lyssnar på musik, tänker och sover i varsin egen bubbla.

De två timmarna vi delade kändes plötsligt för få, och när han skulle gå av så önskade jag att han skulle sitta kvar. Vi sa hejdå, och jag tackade för samtalet, och önskade honom en härlig resa till Thailand med sin nya kärlek. Han avslutade med att säga att han redan längtade till han skulle åka tåg igen, för nu skulle han bara hem till en tom lägenhet.

Plötsligt är min sorg över att lämna de jag vill ha närmre inte lika illa, för jag har också folk som möter mig när jag kommer fram. Men det har inte han. Han är ofrivilligt ensam på deltid, och kanske är det därför han söker min blick. Det är kanske därför han ger mig choklad och ställer 100 frågor. Jag skäms över att ha valt mobilen före honom när vi först möttes, och är glad att han fortsatte att söka kontakt när jag slog ned hans blick.

16.15 på torsdag är det någon annan som kommer sitta vid sidan av honom. Kanske han bjuder även hen på choklad, ställer 100 frågor och pratar om James Bond. Kanske hen egentligen också tänkte sitta i sin egen bubbla och lyssna på musik, tänka och sova, men istället får prata sig igenom sin resa. Lyckos den personen tänker jag. Tack för en tågresa jag aldrig kommer glömma. Jag hoppas vi ses igen, fantastiska människa! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag jobbar som coach. Människor kommer till mig när områden i livet inte känns helt toppen.. Mitt jobb är att coacha, stötta och hjälpa personen till att utforska och bli mer medveten om situationen hen är i och utifrån den så jobbar vi med att se vad denna situationen kräver. Ibland är det lätt, ibland jättesvårt och ibland känns det omöjligt både för klienten och mig, Många klienter jag möter har gått igenom en liknande historia som min, men jag har alltid varit livrädd för att säga till klienten att: jag vet precis vad du går igenom(för det vet jag ju inte...) och det kan ju inte coachen säga, eller?. Så jag säger kanske att jag har varit med om något liknande och betonar alltid varit med om.

Jag sätter min historia i dåtid och pratar om det som "det som var". Ibland så sätter jag den så långt bak i dåtid att jag glömmer att jag varit där. Men det är ofta då den gör sig påmind. Som nu, när jag satsar allt på att visa upp mig som coach. För första gången promoterar och marknadsför jag mig själv som en produkt som kan köpas och bedömas, och detta gör något med mig.

Efter att ha postat videos, inlägg och onlinekurs, alla med mitt namn bakom så har jag känt på mycket stress och press. Rädslan för att inte vara bra nog har gjort sig påmind, och framförallt rädslan för att vara en bluff. Tänk om mina klienter visste att jag också tvekar på mig själv, att jag också fortfarande kan bry mig om vad folk tycker och tänker, och att jag fortfarande kan känna mig som en bluff, vad skulle hända då?

Att jag pratar om att självförtroende,självkänsla och self love är en färskvara är ingen myt. Jag vet det, och är ett levande bevis på det. Det är enkelt att säga att läs eller gör såhär så kommer allt bli så mycket bättre, men att leva efter detta är något helt annat, det kräver en livsstil. Jag var inte van att prioritera mig själv och kan lätt fortfarande glömma mig. Stressen tar över och istället för att känna inåt så letar jag bekräftelse hos andra, Är det här bra nog? Kan jag göra såhär? Helt plötsligt så bokar jag upp mitt schema för att pleasa andra. Jag måste hinna med den där fikan eftersom jag avbokade förra gången, och jag måste ställa upp eftersom jag sa nej förra gången. Även om jag vet att jag egentligen inte har tid eller kraft, men jag prioriterar inte att känna efter.

Detta gör att jag i stunder känner mig som en bluff, som att jag inte ”practice what I preach”. Kan jag verkligen prata om self love när jag står mitt i pmsen och gråter för att strumporna är för stora och kaffet för svagt, samtidigt som jag är stressad över allt som skall göras? Hell f-in yes, såklart jag kan. Jag ville inte bli coach för att sälja in en livsstil jag inte tror på, jag marknadsför inte en perfekt positiv bubbla där du alltid ler och tar motgångar med en klackspark.

Jag vill prata mer om det som är mänskligt och jag vill att mina klienter skall lära sig att älska sig själva utan att eftersträva "projekt perfekt". Jag vill hellre att de ska veta att jag kanske kan förstå dem i det de går igenom, för att jag vet hur svårt det kan vara. När jag ser tillbaka på mina år med terapi så önskar jag att jag hade blivit mött med mer kramar och mänsklighet och mindre sterila handslag och diagnoser. Så med detta så drar jag tillbaka min fråga och stället min egen slutsats.

Jag är ingen bluff, jag är en väldigt mänsklig coach.

<3

Likes

Comments

Yep. The FearOfWhatPeapoleWillThink is real. 300 videos inspelade och placerade i mappen ”you will never see daylight” för att de inte är bra nog. Bra Nog. Men där gör de ingen nytta, och där kommer aldrig budskapet att komma ut. Better done than perfect sa min mentor till mig, och perfektion är något jag vill ha så lite av som möjligt i mitt liv. Perfektion stoppar iallafall min spontanitet och kreativitet och är faktiskt något av det tråkigaste jag vet. Så, dags att sluta vara min egen största kritiker. Vi ses på video! Kram!

Likes

Comments

Jag köper aldrig hem blommor, mestadels för att jag inte har så gröna fingrar. I fredags fick jag blommor av mitt Visual-team på Biken, och herregud så glad jag blev. Vi har jobbat ihop i flera år, men nu har jag valt att sluta som dekoratör för att kunna fokusera mer på mitt coaching-företag. Nu har blommorna snart stått i en vecka och är lika fina som dag en, och herregud så glad jag blir av de. Älskar solrosor(och att få blommor*hint J*!)

Likes

Comments

​Jag är helt kär i Bowls, och efter för många år med ätstörningar så fungerar inte min mage som den ska alltid så detta är perfekt för mig. Enkelt och supergott. 

Du behöver: 

Frysta bär av any sort

Kokosmjölk eller kokosgrädde

Färsk frukt

Gärna Jordnötssmöt/mandelsmör/cashewsmör, SMÖR <3

Granola/Nötter/Kokosflingor - allt som är gott och crunchy!

Do like this:

1. Mixa frysta bär och kokosmjölk

2. Häll i bowl

3. Lägg på frukt, smör och crunchy grejer 

4. Häll på kanel/honung/kakao, ta en fin bild.

5. Ät

6. Fyll på bowlen och ät lite mer.

<3



Likes

Comments

​Alltså, inte visste jag att jag var en som gick på Rave. Jag älskar att dansa och går helst ut för att dansa, men då är det mestadels till Hip hop och R&B eller reaggeton. Så när jag skulle följa med på dagsfest i Lördags och fick höra att det var techno så blev jag lite orolig. Först var jag lite obekväm men efter någon timma så började jag släppa loss. Herregud så befriande det är att bara dansa utan att tänka. Hade såklart klätt mig för att kunna dansa, i en h&m klänning jag hittat 2nd hand, fake gucci-väska och massa bling och glitter <3. Ska nog fortsätta Ravea!

Likes

Comments

Jag har insett hur viktigt det är för mig att inte ha en morgon full av stress och rutiner som är dåliga för mig. Eftersom jag är väldigt känslig för stress(har blivit extra stress-känslig efter att ha varit utbränd) så är det vissa saker jag bara inte klarar av på morgonen.

Att ha för lite tid.

Jag är inte en person som snoozar om jag inte har tid eftersom jag vet hur dåligt jag mår av att känna mig stressad på morgonen. Jag går ofta upp ca 2timmar innan jag börjar jobba(Yes, det är sant) för att kunna duscha, fixa mig och äta frukost i lugn och ro.

Att klämma in saker på morgonen

Att "fixa innan jobbet" fungerar inte för mig om jag skall jobba tidigt. Om jag vill träna eller meditera på morgonen så kan detta inte vara något jag klämmer in för att hinna, men något som jag tar mig tid till.

Att fixa saker megatidigt

Ibland lägger jag fram outfit och duschar kvällen innan om jag skall upp väldigt tidigt. Extra tips är att ladda kaffe-bryggaren kvällen innan, superlyxigt att bara trycka igång den på morgonen!

Att springa till jobbet

Ja, jag är hon som tar en extra tidig buss eller t-bana eller går en timma tidigare till jobbet. Men jag tycker att det är en helt magisk tid mellan hemmet och jobbet. Ofta lyssnar jag på en bra pod, ljudbok eller playlist som gör att jag peppar inför dagen. Att komma inspringandes på jobbet med andan i halsen har aldrig passat mig, då hinner jag inte landa.

Allt det här gör att jag får en mjukare start på dagen, och detta passar mig så mycket bättre än att kasta i mig frukost och springa till bussen. Kanske är det några tips som kan hjälpa dig här?

Tips just nu: Lyssnar på Eckhart Tolle - A new earth , han pratar om att knyta upp sig till materiella ting vs. det att se värdet i dig själv plus massa annat smart. En av mina favoritförfattare. Finns på itunes för en billig peng!

In och lyssna!

KRAM




Likes

Comments

God morgon, idag skiner solen(iallafall just nu) i Oslo, och det är dags för en ny ritual som hjälper dig att starta om/refresha/tänka nytt/peppa inför den kommande månaden. Precis som igår så är detta en enkel ritual utan komplicerade förklaringar. Om du inte har tid att göra detta på morgonen, så gör det när du har tid.


1. Ställ dig frågan: Vad vill jag ha mer av i mitt liv?

2. Svara på frågan och skriv ned.

Exempel: Jag vill laga mer mat från grunden / Jag vill ha fler sena utenätter / Jag vill ha mer kärlek till mig själv.

3. Ställ dig frågan: Vad är jag tacksam för idag?

4. Svara på frågan och skriv ned.

5. Sätt en intention för månaden, exempelvis kan det låta såhär: (bjuder på min intention för augusti/september)

- Mer egenkärlek, gör mer och tänk mindre. Skit i vad andra tycker!

Skriv upp din intention, förslagsvis på mobilen. Jag brukar skriva in det på mitt alarm, så ser jag den varje dag. när jag vaknar.


Ritual pt.2 (Överkurs)

Efter detta så brukar jag meditera, och fokusera på min intention, och sedan gör jag en reading med hjälp av tarotkort. Detta går jag igenom en annan gång.


Sedan är det ju helt awesome om du hinner med en god frukost. Idag gjorde jag en Bowl på Frysta blåbär och Kokosmjölk, Ananas, Kokosflingor, Nötter och Kanel..efter bilden var tagen en stor klash med mandelsmör. Älskar BOWLS.


Ha en fantastisk dag <3



Likes

Comments

Jag har alltid varit fascinerad av månen och månens olika faser, horoskop och allt som egentligen inte har en logisk förklaring. Sedan jag varit liten har jag alltid haft extra svårt att sova, eller sovit extra tungt(och känt mig bakfull) vid fullmåne. För mig så handlar fullmånen om att "let go and let in", att tacka av det som har varit och välkomna in det som skall bli. Jag tänkte därför gå igenom en kort och enkel fullmånesritual som jag gör, utan några avancerade förklaringar. Tar cirka 30minuter.


1. Tänk igenom din senaste månad, vad är det som har präglat din månad, är det stress/lycka/oro? Är det en mix av allt?

2. Skriv ned det du vill lämna med en gamla månen på ett papper. Exempelvis: Jag vill lämna min oro för pengar.

3. (Alternativt) Här brukar jag bränna Salvia(Luktar olagligt, men är lagligt) eller Palo Santo(magiska pinnar) för att rensa luften, auran och lägenheten.

4. Bränn pappret med det du vill lämna. (Försiktigt)!

5. Starta dagen med freshness!

Under dagen så brukar jag försöka vara extra uppmärksam på vad jag är tacksam över i mitt liv, och sedan skriva upp detta när jag kommer hem!

Dagen efter fullmåne så sätter jag nya intentioner för den kommande månaden, men det skriver jag mer om imorgon.


Magic fullmoon till er alla <3



Likes

Comments

Oh my god. När man blir regrammad av sina idoler High Vibe Livin efter en morgon-post på instagram. Såhär såg iallafall min morgonrutin ut idag, meditation med Highvibelivin och sedan Sean Paul på högsta. (Dutty, dutty, dutty rock...) För er som är nyfikna så hittar ni highvibelivin här www.highvibelivin.com, två kundaliniyoga-lärare som lever och lär ut hur du kan leva på high vibes för att hitta inre lycka! Att de dessutom bor i Cali och hänger mycket på stranden, äter god mat, gör det inte tråkigare. FÖLJ <3

Likes

Comments