Han ringde.

Han ringde och grät.

Men jag kan inte tro på honom?

Jag vill tro på honom.

Men varje gång jag tar in honom så lämnar han mig.

När det hela tiden är jag.

Jag som börjar skriva.

Jag som börjar prata,

Jag som börjar känna.

När jag sen försöker att gå vidare.

När jag slutar vara där.

Då börjar han prata med mig igen.

Då ber han på sina knän.

Då gråter han.

Han har mig runt sitt lillfinger.

Han vet precis när han ska linda in mig i sina armar igen.

Det är jobbigt.

Det är jobbigt för att jag vill så gärna vara hans.

Men jag betyder ingenting.

Jag är bara någon som håller hans ego uppe.

Han vill inte ha mig.

Han vill bara att jag ska vilja ha honom.

Och jag vill.

Men inte på dem här villkoren.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments