Alla har vi dagar när allt bara går åt helvete.. Ni bet, dagar då man vill kasta iväg väckarklockan så långt det bara går, man vill sjukanmäla sig från skolan/jobbet och ligga kvar i sängen och bara dra täcket över huvudet, minsta lilla grej man gör går åt pipsvängen och man känner sig väldigt tvivlande på vad man pysslar med.. Sånna dagar har vi alla, även fast många inte vill erkänna det. När man hanterar djur i sitt yrke så är man van med den känslan. Ni andra som jobbar med djur vet precis vad jag menar. Sparken som inte får hända, iallafall inte just den dagen. Tänderna sitter i ens arm för trehundraelfte gången, just den dagen. Den som absolut inte får göra sig illa, den går sönder... Ni vet precis vad jag menar! Men trots dessa domedagar så fortsätter man iallafall, för helt plötsligt kommer dagar som är helt perfekta! Den här helgen har varit sådan!

Ska kanske inte påstå att jag hoppar ur sängen, är ganska morgontrött, utan jag snarare släpar mig sovandes ur sängen och väcker mig själv genom att snubbla ner från trappan.

Just nu har jag massor av hästar med väldigt mycket vilja nästan hela bunten. Det är alltid någon som är trotsig och vill göra på sitt sätt. Igår vet jag inte vad som hände, men alla betedde sig! Inte en enda misskötte sig, varken in eller ut. Och igår fick jag äntligen rida min svarta fara igen. Sist vi var i sanden var han lite lat, men igår... Igår var det bara att hålla i sig och njuta av turen. Han var så otroligt pigg och glad vilket såklart gör mig väldigt hoppfull inför hans start imorgon. Vi avslutade turen med att rida barbacka från stallet och ut till duschspiltorna. Behöver jag ens förklara hur det känns att sitta barbacka på ett stort maffigt muskelpaket till hingst som är väl medveten om att jag bara är en lite fluga på hans rygg.. Obeskrivbart! Lugnt på långa tyglar skrittade han ut och ställde sig snällt i duschen och stod där snällt tills han satt fast för sin dusch! Det kallas kärlek! 😍

Idag var jag först på fotboll och sedan ridshow, jag insåg varför jag avskyr ridskolor efter att jag blivit utmanad att ta ett "ridborgarmärke" fast det var såklart inte det riktiga. När vi kom hem gick jag direkt och sadlade en mycket roligare häst. Mitt lilla "hopplösa" fall. Han har haft det krångligt och vi alla har haft det svårt med att förstå vad han försöker säga. Men idag lossnade det! Efter mycket intensivt arbete fick jag äntligen en belöning! Han betedde sig perfekt för sadeln och vi kunde tillochmed trava en hel del utan att han blev skitso! Hade ni frågat mig i onsdags hade jag sagt att det såg mörkt ut, men idag... Känslan när hästen som inte funkat plötligt funkar, den går verkligen inte att förklara! Den glädjen över att det gick är enorm! Saker som denna får mig att vilja fortsätta, även dagarna som allt går åt helvete på! Man ska aldrig ge upp! Ingen, absolut ingen är ett hopplöst fall!

Skiter i bra,
Skiter i bättre,
Bara jag får se potential till att det går, så får det ta hur långt tid som helst till målet, och för alla är inte målet att sätta nosen först..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 197 Readers

Likes

Comments

nu är det verkligen hög tid för att presentera min lilla hingst Engine Interface. min lilla ponny. han är inte så stor (som ni kanske förstår när jag kallar honom för ponny), men han är otroligt söt! hans största idol heter Manhattan Sassy och är den äldsta hästen vi har här. Engine älskar när han får gå på tur samtidigt som Manhattan! skulle vilja säga att han går aldrig med snyggare stil än när han går nära Manhattan. Engine är en ganska liten treårig hingst efter Gigant Neo som bestämt sig för att fylla upp sin lilla kropp med en otroligt stor attityd! han har en stor personlighet med mycket attityd vilket innebär att han går igenom lite tonårsproblem vilket gör att vi inte alltid är överens om hur man beter sig.

Engines mamma heter Avida De Vie och hennes pappa heter Windsongs Legacey. Enging är sin mors förstfödde, men inte sistfödde. han är tre år gammal och har startat 4 gånger. lite tuffa lopp och väldigt små ben har tyvärr inte lett till något "bättre" än en fjärdeplats och har "bara tjänat drygt 20.000 hitintills. den lilla hästen med stort ego är också egentligen en ganska sällskapssjuk. han älskar när man pysslar med honom. han blir så glad att han inte vet hur man ska bete sig, så han biter gärna i en och det ganska hårt... men han är så söt att det är svårt att vara arg på honom en längre stund..


Engine är uppfödd hos av Stall T.Z. och ägs fortfarande av dem!

Likes

Comments

Monarken blir näst på tur av mina små vänner! Han är en 3 år gammal hingst vars pappa heter Orlando Vici, mamma heter Lady Value och morfar heter Alf Palema! Monarken är en superhäftig hingst med sitt speciella utseende. Han är stor och kraftig med en bred, lite krokig bläs i ansiktet och ett öga med lite mindre pigment i, det ögat brukar jag kalla för hans skeptiska öga. Han använder det väldigt flitigt när han tycker jag gör något han tycker är en dum ide, det vill säga ganska ofta! I övrigt är Monarken mer som en gammal valack än som en unghingst! Han gillar att gosa och få uppmärksamhet, äta och ta det lugnt. Detta är inte en häst som gör av med energi i onödan, så vida inte det kommer en snygg tjej förbi honom det vill säga. Han är en häst som inte gör en fluga förnär. Ut till hagen tar vi god tid på oss och helst vill han gärna stå och fundera i grindhålet en stund på om han ska gå in i hagen eller inte, en rutin vi gör varje morgon! Monarken har inte bråttom, alla väntar väll på kungen?

Han kan vara en riktig diva när han väl sätter den sidan till! Helt plötsligt kan han anse sig ha tränat klart och stannar och tittar på något när man skrittar, så då får man diskutera en liten stund med honom innan han snällt går framåt igen. Han gillar att styra sin vardag själv. Han är egentligen inte så tuff som han verkar och därför får han träna upp sin tuffhet med att styra lite, speciellt när vi kör våra mysturer själva! Det är nog ändå något av det bästa som finns enligt honom, att bara få mysa runt utan krav.

På banan är han en pansarvagn! Med öppet huvudlag, skor på och fasta tussar har han gått 15.8 över 2160m, och det var bara hans 6e start i livet! Nästa start är på V86 på valla på onsdag, och dit laddar han med morötter och lekstunder med bästa vännen Engine Interface i hagen!


Monarken ägs av: Stall Hovstallet- Easy
Monarken är uppfödd av: Newmen Breed AB

Likes

Comments

Jag tänkte presentera mina köra passhästar lite nu eftersom och drar igång det hela med min snygge svarte hingst Devs Daredevil!



Musse, som han kallas, är en 4årig kolsvart hingst efter Dream Vacation och undan Muscles Galore som i sin tur är efter Muscles Yankee. Han har på sina 11 starter aldrig fått sätta nosen först men har blivit tvåa 1 gång och trea hela fem gånger(!) och tjänat ihop 87.600kr. Musse är en ganska smart kille! Han vet precis hur man ska göra för att lura till sig saker och ting, tex hur man kommer ut i hagen fort! Han vet också precis när man menar allvar med det man säger. Han är ju som sagt hingst och tycker tjejer är fina, valacker är hens och hingstar är onödiga! Han tycker om att styra och ställa över alla andra, för han anser sig själv vara stallets kung. Han vill gärna gå först när man är på rakan men tycker att galoppera i sanden är lite jobbigt. Han står bredvid kompisen Novton, men går själv i en hage nära stallet. Han tycker jättemycket om långa mysstunder på gången, eller ja, bra han får uppmärksamhet hela tiden! Musse tävlar som sagt och nu på söndag blir det våran andra start tillsammans.

På tävlingarna är han fokuserad och glömmer nästan bort att han är hingst. I bussen vill han gärna ha lugn och ro så om resesällskapet inte är lugn blir det liv! Musse är kung, enligt honom själv, och där med basta!

Musse ägs av: Stall Musse HB från Karlshamn
Musse är uppfödd av: J & F Hansson och M Hansson- Bergenstam

Likes

Comments

Så.. Blekinge! Jag gör mig hemmastadd här, eller ja.. Jag anser mig ganska hemmastadd redan, men ja. Iallafall så var det trav i fredags och igår så jag tänkte uppdatera med lite resultat.

I fredags var det kvällstrav på Kalmartravet. Jag hade 5 passhästar ut.
Definova gick ut i lopp 1 med stallkompisen Carlos Lucky. Det var hennes debut och Dennis satt i sulkyn. Tyvärr så fick hon en pisk i huvudet, blev rädd och hoppade. Enligt mig är hon ursäktad! Jag hade nog gjort likadant om jag vore hon!

Engine Interface gick i lopp 2. Han var så sjukt hingstig i stallet att jag inte visste om jag skulle bli irriterad på honom eller skratta åt honom. Alla var supersnygga brunstande ston, även valacken som stod i boxen bredvid. Min lilla knasiga ponny! Han blev 4a på 16,1 och 4000kr in på hans konto!

Alexandra Coger startade i lopp 3. Hennes andra start i livet. Något var knasigt med henne och hon hoppade, men vi tar nya tag 💪

Cebba T.T. Startade i lopp 9. Hon ville inte alls och nu testar hon en ny karriär. Nu ska hon testa livet som mamma.

Monark Newmen gick ut i lopp 10... Och vann!!! Min andra utselningsseger i karriären som hästskötare och första utselningnssegern för stall Fredrik Persson. Han var väldigt duktig enligt mig. 30.000kr in på kontot och nu på 6 starter har han tre vinster och 115.100kr på sitt konto, en riktig liten pärla!


I söndags åkte jag på trav igen, fast till Mantorp och med Devs Daredevil i bussen! Musse var superduktig och gjorde ett riktigt bra lopp trots att han fastnade i trafiken på upploppet blev han 3a! Full fart ända in i mål!

Så på tre dagar hade jag 6 hästar ut, det är hur man är hästskötare på bästa sätt! Men även när vi inte tävlar underhåller hästarna mig iallafall! Njut av bilderna och mer uppdatering kommer en annandag 😊

Likes

Comments

Ledig dag idag! sov fram till typ halv elva, då har mina 6 timmar gått, men låg kvar i sängen fram tills halv fyra tiden och såg på film. är man ledig så är man! kände att jag behövde göra något aktivt så jag satte på mig löparkläderna och började med att gå en bit för att mjuka upp mina stackars knän som inte sprungit på flera veckor. gick in i ett skogsparti lite längre bort (har ridit fel där ett par gånger så jag tänkte varför inte liksom..) och där, mitt ute i skogen, ligger en fantastiskt fin sandbana med djupsand. djupsand flera hundra meter och sedan en liten backe i djupsand. massor av olika slingor gick att hitta där i sanden. det finns vanliga små backar också och skogsstigar. så jag sprang först en bit på en skogsslinga innan jag tog av mig skorna och sprang några hundra meter barfota i sanden och avslutade sedan (med skorna på) med backintervaller i de "vanliga" backarna. när jag sprang där ute i skogen med otroligt bra musik i öronen (vilket gjorde den fysiska ansträngningen mycket lättare) kom jag på två saker!

1. här skulle jag lätt kunna bo! havet är nära så det är i princip som hemma, träningsmöjligheterna i sanden är otroligt bra för hästarna och miljön här är helt underbar! jag trivs väldigt bra här ute i skogen utan stadsstressen.

2. tränar jag varje dag, både kondition och styrka, så bör jag lätt vara i form för beach 2016! (om det nu blir en sommar dvs). tänk er själva! springa i djupsand drar mycket kalorier och lite muskelträning på det.. perfect! nu gäller det bara att jag håller igång och går ut och springer varje dag! men det handlar bara om att vara lite envis!


imorgon jobbar jag igen. fyra turer står jag uppskriven på och sedan blir det kalmar på kvällen. får gå upp lite tidigare så jag hinner springa innan jobbet.. tävlingsnaglarna är målade! att måla naglarna inför tävling är något jag gör varje gång! vet egentligen inte riktigt varför, men det har liksom bara blivit så.. nu är de 10 guldigt glittrande naglar och sex av dem har röda detaljer (vill gärna ha lite stallfärg med på det hela), så nu är jag hur taggad som helst!


fick frågan om jag verkligen skulle kunna sova nu ikväll eftersom jag sovit/vilat så långe under dagen.. well.. jag är nog en lättsövd människa, för vid halv sju var jag redan trött igen.. snart dags att kvällsfodra och sedan blir det nog sängen och en film..

Likes

Comments

Klockan är i skrivandets stund 23:17 och här sitter vi i en bil med hästtransporten på släp någonstans på vägen mot Fågelmara. Vi har redan avverkat en av sex timmar så vi har planerat att komma fram vid fyra tiden. Vilka vi tänker ni. Jag, Fredde, Frida och Mats. Min fem veckor långs semester har börjat! Semester? Skolan då? Jo alltså inte semester helt, jag ska ha praktik i fem veckor, men fem veckor ute i Blekinges skogar är rena rama semestern jämnfört med stressen i Stockholm. Det ska bli otroligt skönt att få lite avstånd från många av människorna och framförallt miljön.

Britt Palema står med i transporten. Hon gjorde en (enligt mig) fin prestation på 12,7 över 2140 M som tyvärr inte räckt till pengar, men som sagt, jag tycker hon var duktig!

Jag har tre väskor med mig. Min stora oranga är fullproppad med kläder, allergimedicin och pryttlar till mitt hår. Den fyrkantiga svarta resväskan är fylld med mat, så nu lär jag klara mig en stund! Axelväskan är proppad till bredden med körkläder.. Tur jag åker bil, för jag är inte säker på om jag skulle klara viktgränsen på flyget 🙈

Avslutade Stockholm på bästa sätt! På ryggen på min bästa vän här i Stockholm med fantastiskt bra sällskap! Nu taggar jag fem veckor i lugnet 😍

Likes

Comments

Var och kollade på en Teater på Dramaten idag med min yngsta storasyster. Vi skilde på tunnelbanan då hon åker gröna linjen och jag blå. Jag åker buss och tunnelbana väldigt ofta, morgon som kväll. Jag känner mig aldrig otrygg. Har aldrig riktigt gjort det. Jag går ofta ensam på kvällen i mörkret lite överallt här i området, men jag är aldrig rädd även fast det är sent på kvällen. Men ikväll var det annorlunda. Jag gick i lugn och ro hemmåt med hörlurarna i. Efter några hundra meter tittar jag bakåt och ser en man inte alls långt bakom mig med något i handen. Jag vet inte vem han är, jag vet inte vad han hade i handen, men jag fick en olustig känsla. Plötsligt kände jag mig inte trygg längre. Jag ökade på stegen ganska kraftigt och tog ur mina knutna händer ur fickorna, redo att försvara mig själv vid eventuell attack. Jag såg mig om igen efter tjugo/trettio meter (avståndet borde ha ökat kraftigt) och vi var lika långt ifrån varandra om inte närmare. Jag ökade takten ännumer, övervägde att ringa någon men lät bli och tog upp nycklarna ur väskan för att sluta min hand om knippan med alla nycklars spetsar ut mellan fingrarna. Vid de laget hade jag kommit fram till passagen som är bredvid en dunge, och när jag kom till hörnet kollade jag bakåt igen. Han var borta. Jag flyttade automatiskt närmare bilvägen, knöt näven hårdare och gick ännu snabbare. Resten av vägen tog jag i en väldans fart och plötsligt dök han upp igen. Men när han väl sök upp var mitt försprång några hundra meter och grindarna hann stängas bakom mig innan han ens skulle vara i närheten om han inte sprang.

När jag var trygg inne på valla började jag tänka. När blev jag en sådan tjej? En sådan tjej som brydde sig? En som faktiskt var rädd om sig själv? Jag brukar gå genom Rissne själv på kvällarna kaxig som fan. Rissne som nästan är i klass med Rinkeby och Tensta i oroligheter. Jag är aldrig rädd om min egen säkerhet, för jag känner mig trygg. Men något var annorlunda idag. Något var fel. Jag följer min magkänsla. Den brukar ha rätt!

Men allt är lugnt! Jag är en stark tjej som kan försvara mig själv och absolut inget hände förutom att jag fick ordentlig motion! Men någon jag lyssnar på mycket, men bör lyssna på den bättre, är min magkänsla! Den brukar har rätt till 95%

  • 94 Readers

Likes

Comments

För fyra år sedan, den 12 April 2012, utan min egentliga vetskap började min resa på riktigt in i travet. Det var en dag som förändrade mig mer än vad jag då visste. Jag hade i flera år tjatat om en "riktig" häst. Inte en fjording utan en stor brun häst med ädelt huvud som kunde hoppa! I veckor hade jag läst varenda annons på hästnet och blocket, varje dag, i jakten på min helt egna häst. Jag skulle köpa den för egna pengar och utbildad var ett krav eftersom det skulle bli den första stora hästen jag någonsin haft! Visst var maxi en stor häst i litet (men fyrkantigt) format, men en stor häst är en stor häst! Efter många samtal med hästägare som inte längre av någon anledning ville ha kvar sina hästar (och lika många gånger samtal tillbaka om att jag inte var intresserad av just deras häst) hittade jag en annons på blocket. Jag minns nästan exakt vad som stod. Annonsen var väldigt kort.

- Två varmblodsston säljes. 16 respektive 23 år. Utrustning medföljer. Ej till slakt. 1000kr för en 1500 för båda. För mer information ring. Mejlen är lånad-

Ungefär så stod det. Jag ringde med en gång. Visst var det inte varmblod jag egentligen ville ha, men jag hade en budget som inte alls var hög så då fick man ringa på allt. Jag var dessutom ganska otålig. Tänk om mina föräldrar skulle ångra sig och säga att jag inte fick köpa någon häst!
Jag var den första som ringt på annonsen. 16 åringen var utbildad inom både dressyr och hoppning och 23 åringen inom akademisk ridkonst. Jag var välkommen att komma och provrida, så vi bestämde att jag skulle komma dit torsdagen den 12 April, endast några dagar senare.

En väldigt nervös tjej klev ut bilen på gårdsplanen i Ala (socken på Gotland). Hästarna hade vilat väldigt länge pga ägarinnans tennisarmbåge, men hon försäkrade mig om att de var väldigt snälla. Jag skulle provrida båda två. Cornea som 23 åringen hette sadlades på av ägarinnan själv, medans jag fick sadla Adena själv. Hon kunde inte stå uppbunden på gången eftersom hon blivit skrämd av fyrverkerier tidigare. Hon försökte även bitas och sparkas när jag spände gjorden och hålla på med huvudet var inget hon tyckte om heller. Ganska sur häst om jag får säga det själv.

Vi gick ut till en åker och där skulle jag rida. Jag började med Adena som hade nerverna på utsidan och vände på en femtioöring i galopp (360 grader), men jag satt kvar och älskade det! Cornea gjorde inte mycket alls utan var sådär lugn och sävlig som gamla hästar "ska" vara. När jag ridit båda hästarna åkte vi hem och funderade.. Eller ja.. Jag hade bestämt mig redan när jag satte upp!

Det är fyra år sedan jag gjorde mitt första riktiga, men bästa, misstag. Jag säger misstag, inte för att jag ångrar mitt beslut om att köpa Adena och Cornea. Men jag har nu i efterhand förstått att jag blev ganska lurad i mitt köp. Som ivrig 15åring tänkte jag inte till ordentligt och mina föräldrar lät mig lär mig av mina egna misstag. Varningsklockorna skulle ha ringt redan när jag såg priset. Hennes anledning till det billiga priset var att hon ville ge ungdomar en chans att skaffa egen häst, hon sålde alltså hästarna för mindre än deras slaktvärde. Jag borde ha funderat vidare när jag såg deras åldrar. Jag borde gått vidare med tanke på alla psykiska problem Adena hade..

Jag köpte dem som sagt, men efter ca året skadade Adena sig. Okunnig som jag var trodde jag att det var hennes lilla genomtramp och utslitna hov som orsakade hälsan när jag tagit en långritt när Adena var barfota under långfredagen 2013. Men tyvärr har jag kommit fram till mycket senare att det antagligen var ryggen som gick lite sönder och hade jag bara skött både hästen och ryggen lite bättre så kanske hon inte gått sönder totalt någon månad senare och jag blivit tvingad att ta bort henne och Cornea.

Jag ångrar som sagt INTE mitt köp! Jag älskade den hästen och hon lärde mig så otroligt mycket. Även nu, lång tid efter hennes död, tar jag lärdom av vårat år tillsammans. Jag minns henne med så mycket glädje men också så mycket smärta. Önskar jag fått en ny chans.. Men utan min Mr Moxy- märr hade jag kanske aldrig blivit så störtförälskad i varmblodstravaren. Hennes egensinniga humör, men också hur mycket jag lärde henne och hon lärde mig (bitchigheten var det absolut inget fel på) var nog en stor bidragande orsak till att jag föll för travare. Adena är absolut en bidragande orsak till att jag ville ha travare igen och att Hagfors så lätt för att älska den typen av häst.

Cornea var endast Sällskapshäst hos mig, men även hon är saknad!


De två första bilderna är de första jag tog på hästarna, inte de bästa jag vet 😕 Adena i gul grimma och Cornea i blå

Adena Rang
Mr Moxy - Nella Kelder
1996.04.03 --2013.09.09

Cornea
Able Mission - Pro Secunda
1989.05.01 -- 2013.09.09

För alltid älskade
För alltid saknade
Tack för allt
Vila i frid
❤️❤️❤️

Likes

Comments

Sitter i skrivandets stund i våran röda soffa och tittar smartare än en "femteklassare". Ska inte påstå att jag varit överdrivet aktiv idag, inte för att det var det som var meningen.. Måste faktiskt erkänna att jag saknat detta lite granna! Massor av lammungar som bråkar om ens uppmärksamhet, två helt nyfödda och klibbiga svarta små godingar. färgklickar till kalvar som leker runt i hagen, bus med grabbarna grus och sist men absolut inte minst: uteritten på världens bästa häst!


Stardust är verkligen en klippa! han är så orädd och cool när det gäller allt! han har två otroligt stora nackdelar dock..

1. Han är så sjukt otroligt envis

2. han är otroligt lat när det kommer till saker han inte tycker är extremt roligt

jag säger bara såhär. det finns en anledning till att rola fick dra fram honom som liten!


iallfall så tog jag ut honom och borstade honom idag. hade inte lust att bråka med honom så han fick stå löst medans jag borstade honom, stjärna. på med träns, men det har han gjort förut, så matte är bara sjukt jobbigt och om man tittar på henne med en anklagande blick tillräckligt länge, kanske hon ger sig och plockar bort det? och sedan kom den där jobbiga grejen som sitter på ryggen och spänner under magen. helt ärligt så har jag nog aldrig fått en sådan irriterad och anklagande blick som jag fick av honom när jag spände gjorden, men han gjorde absolut ingenting. jag började fundera på om min familj redan har ridit in honom. vi gick lite fram och tillbaka där på vägarna men helt plötsligt tog det stop. missförstå mig rätt, jag älskar mina hästar över allt annat, men ibland... det lilla envisa fanskapet vägrade röra på sig. han hade faktiskt inte lust att gå längre. precis såhär var det när han var bebis med och jag fick sätta en rem runt halsen på rola så hon fick dra runt på honom, för jag själv var inte stark nog. efter en dels bråkande och några vändor fram och tillbaka på grusvägen med stigbyglarna slående mot hans buk så tog jag av honom grejerna och släppte in honom i hagen.. eller ja, han ville ju inte gå in men efter mycket om och men så..


Jianne fick en lite borstning och lite socialträning medans Esman är ett typiskt russ som vägrar bli fångad och fick därför inte göra något roligt idag heller (jag orkar inte bråka med honom, han är ju liksom inte min häst).


Nu efter jag gett alla djur mat och vatten hämtade jag in rola från hagen och ställde henne på gårdsplanen med grimskaftet på marken och så sadlade jag på henne, först med ett vanligt rakt gummibett, trots att jag vet att hon aldrig funkat på de.. det gick inte fantastiskt bra utan jag fick byta till hennes träns och bett. hon var så sjukt överladdad att hon mest stod på två ben när vi skrittade. vi var så osams så jag orkade inte bråka med henne hemma. hon brukar vara mycket gladare när vi rider ut. herrgud alltså! jag har aldrig känt henne så full av energi. min 100% amerikanska märr blev helt plötsligt en maffig fransk hingst! hon körde ner huvudet mellan benen och bara tröck med hela kroppen. jag vet inte hur jag ska beskriva henne, men det var helt magiskt! iallafall så red vi till havet, rolas favoritplats. på väg dit är det en 2 km lång raksträcka och där släppte jag henne. det är första gången sedan höstlovet som hon fått gå fort, och det gick undan. det tog typ 200 meter i successivt ökande takt med fransk stil innan hon blev en amerikanare i typ 300 meter, sedan kom galoppen. det märktes att hon saknat den! efter typ 700 meter så saktade hon ner till trav och för att försöka undvika patellan saktade vi långsamt av under den resterande biten till skritt.. både hon och jag kände verkligen total lycka! rola vet hur man laddar mattes batterier på bästa sätt! min stjärna, min älskling! som sagt, jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknat detta, kan inte heller förklara hur mycket jag behövde detta! jag behövde få en liten bit av the good life!

Likes

Comments