Något riktigt hemskt har hänt! från ingenstans blev det nästintill vinter. eller ja.. sen höst i alla fall. just nu sitter jag inne i "värmen" och försöker ta mig samman för en promenad till hundarna och ett lätt träningspass. Utanför fönstret blåser det så grenar och löv faller ner. Nordliga h-vetes vindar.. iskalla och går rakt igenom en. tiden för te/varm choklad i soffan under täcket framför en film i mysiga byxor och tjocktröjor är äntligen här. äntligen är ett ord man använder om man inte håller på med hästar... för hur mysigt det än låter så är det inte ett dugg lik verkligheten. nu är det tid för underställ, tjocka strumpor x 3 i de fodrade skorna. vinterstället måste letas fram och dammas av, tjocka mössor och hårband åker fram, halsduken får absolut inte glömmas! tjockvantarna som man känner sig otroligt klumpig i och ändå fryser ihjäl i.. ständigt rinnande näsa, snustorra läppar och ganska snart helt röd runt näsan och både snyta sig och snörvla svider/gör ont. kinderna behöver ingen rouge, de är röda nog ändå. när man väl sitter där på/bakom hästen har man så mycket kläder på sig att man inser ganska snart att blåser det tillräckligt mycket kommer vinden ta tag i mig och jag kommer blåsa iväg som en ballong och rulla över hela j*vla vägen som en köttbulle... alla täcken till hästarna ska fram. utetäcken, innetäcken, ridtäcken, skritttäcken, reflextäcken, fleecetäcken, halstäcken.. ständigt leriga hästar som såklart var tvungen att hitta just den där lilla sandfläcken som det kommit tre millimeter regn i lite för fort och nu är det ett perfekt lerbad. reflexer måste hittas fram till de sena eftermiddagarna man rider ut efter jobbet eller bara vill överleva jaktsäsongen med skjutgalna jägare i skogen. så efter en lång arbetsdag och ännu en lång kväll i stallet med den leriga hästen får man äntligen komma hem. det enda man gör då är att duscha sig varm (dvs skålla sig), äta något lite fort och sedan sova.. filmmys i soffan under täcket med en varmkopp te blir ungefär såhär: tre sekunder efter man satt på filmen ligger man i soffan sover väldigt bra medans teet blir kallt... vet inte hur många gånger jag fått höra att jag inte är en rolig människa att se på film med...


Inget fan av hösten.. märks det mycket eller? ;)


Igår gjorde jag min comeback bakom hästen. Såklart var jag tillbaka med hästen som startade mitt travintresse. Bobbo. en häst som kan göra i princip vad som helst och jag kommer ändå alltid känna mig helt trygg med honom. bästa killen, kommer alltid vara! på fredag så är det en månad sedan olyckan hände. olyckan som fortfarande orsakar smärta i knä och höft. eftersom det var en ganska traumatisk upplevelse så ska jag inte påstå att jag varit rädd för att köra.. utan snarare orolig för att det ska hända igen, för jag är helt säker på att nästa gång går det inte lika bra.. iallafall så behövde jag få köra en snäll häst en lugn tur utan att något hände så jag fick tillbaka lite självförtroende i min körning igen. så ut i skogen, bakom bästa hästen med bästa sällskapet. klumpen i magen försvann sakta men säkert. och som sagt. bobbo kan man alltid lita på. och att återvända till stället där allt startade behöver inte vara något negativt. jag behövde få komma till en trygg plats med personer som uppskattar mig och mina kunskaper och den jag är och bara få vara mig själv.

Tack så mycket för igår, bästa eftermiddagen i stallet jag haft på länge <3

jag sa ju att jag skulle lägga av med ridning. men tyvärr så har jag ju en liten kille på snart 3 år som fortfarande behövs hållas igång tills han hittar en ny bästa vän.. så med mina bästa vänner Knäskyddet, Voltaren, Alvedon och värmekudde så kan jag rida honom. jag har ont efter och när jag rider, men jag är så van att ha ont nu så det går. jag biter ihop och försöker tänka på något annat. så idag iallafall så var det dags för ett ridpass på liten huligan. nu har jag faktiskt fått leta fram understället. det skär i mig att behöva säga det.. men nu börjar helvetet med kylan. när kylan kommer så kommer smärtan.. så tjocka strumpor, vanliga ridstrumpor, långkalsonger, knäskydd, ridbyxor, undertröja, tshirt, tjocktröja, jacka, halsduk, hårband och handskar.. men we made it. skritt och travpass i solnedgången med träden svajande runt oss. men han kan han, min lille grabb. den som köper honom kommer inte ångra sig

Nu börjar jag med att varna känsliga läsare. det är inte äckligt men vissa kan känna obehag..


som sagt så är det snart en månad sedan olyckan. mitt knä för fortfarande ont. huden runt ärret i huvudet efter stygnen är otroligt könsligt och ömmar fortfarande när jag råkar komma emot det med fingret eller har håret fel. jag kan fortfarande inte ha byxor vars linning sitter där jag fick smällen på höften, och lårkakan följer mig fint. huden som var svart/blå/lila är numera gårvit aktig. men det går framåt. jag kan ju ha jeans och ridbyxor! det tog bara tre veckor...

bilden nedan är på hur höften såg ut 2 dagar efter olyckan och den andra bilden är tagen för 3 dagar sedan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments