Efter flera veckor av bråk, dåligt humör från oss båda och massor av tårar bestämde vi oss för att ta en paus.. det var ett ömsesidigt beslut och idag är jag glad över att vi gjorde de. Det sista jag egentligen vill är att bli av med honom, men ibland orkar man bara inte mer..
l lördags började vi våran terapi tillsammans igen. En välbehövlig timma med massor av bra knep, knep som jag glömt hälften av, men iallafall..

Träningspasset som skulle varit i några dagar nu har inte blivit av. Efter en lång vecka förra veckan har jag varit lite sliten, så en skritttur igår på en och en halv timma och ett barbackapass på ridbanan idag har fått duga som tärning. Jag tror inte han har gråtit över pausen, han har fått chilla i hagen med sina polare hela tiden och fått massa morötter, vindruvor och äpplen. Han visar mognad min lilla kille. Detta är första vilan han hanterar bra. Ännu har han inte blivit knäpp på ett eller annat sätt.

Stardust är en väldigt klok häst. Han vet vad jag behöver och försöker för det mesta göra sitt bästa, men han är också väldigt beroende av mitt humör och över hur jag mår. Så att det varit mycket som hänt runt mig har liksom inte gjort sig till en fördel för oss.. men ikväll.. han var.. var underbar. Klok som få och tog allt med ro. Barbacka, en matte som är lite trött, dålig balans och noll koll på läget. 2 av 4 övningar kom jag ihåg av lördagens träning, så de provade vi med galant resultat på den ena och godkänt på den andra. Sedan, bara för kul, så provade jag att trava barbacka på honom. Har aldrig någonsin gjort det förut. Tror inte ens jag travat barbacka på större häst än en shettis sedan 2014 eller om det tillochmed var 2013 jag red barbacka i alla gångarter sist. Blev väl skraj efter olyckan med rola, hon var väl kanske inte den bästa barbackahästen. Spinkig, hetsig och med noll tålamod. Det tog bra länge innan jag ens vågade rida barbacka annat än på maxi. Idag har jag bevisat mig själv med storm. Idag har Stardust så snällt tagit mig runt ridbanan i alla gångarter. Jag satt kvar, jag överlevde, jag kom från stallet utan en ny skråma. Det är mitt nya personliga rekord. Barbacka i alla gångarter på stor häst.

Vi är långt från bäst, långt från ett normalt team, men jävlar vad jag älskar han! Hur ni andra klarar er utan en Stardust i erat liv, det kan jag inte förstå, hade alla haft en Stardust.. nej, det är nog säkrast för alla om det bara finns en av han.. 🤔

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Först och främst måste jag säga WOW! Inlägget om min och Musses olycka har i skrivandets stund blivit läst av 855 olika personer, nytt personbästa för den här bloggen! Jag är såklart tacksam för att så många läste, men jag hade såklart önskat att det var under lite trevligare omständigheter!
Anyways.. Tack för att ni läste!

Något mer som jag är väldigt tacksam över är mitt kloka beslut att rida in Stardust som tvååring. Det finns fortfarande haters och tvivlare, men jag är väldigt nöjd över de beslutet. Jag har varit ganska lyckligt lottad över att få en sådan häst som Stardust. Han har varit lätt hela vägen och det är jag jätteglad över. Men vägen hit har vi ändå fått jobba för och något jag rekommenderar alla är att börja träna basic saker med fölen så fort som möjligt, när du sedan står där med en envis och trotsig treårig på över 400kg kommer du vara glad över att du tog de viktigaste diskussionerna när den var ett litet föl.

Stardust fick lära sig efter bara någon dag på jorden vilka regler som gällde och vem som var bossen i vårat förhållande. Idag när han är i trotsåldern och blivit tre år gammal är jag glad över att våra hetaste diskussioner är om han ska gå ut löst genom dörren när vi ska träna eller om jag faktiskt måste leda honom, och hurvida man sparkar efter bilar eller inte. Ni förstår hur komplicerat liv vi har det.. visst ifrågasätter han alla andras åsikter och beslut exakt hela tiden, men mig ifrågasätter han aldrig. Säger jag nej så är det nej. Inget vi pratar mer om efter de. Han bråkar sällan med mig under passen och till 98 % av tiden vi tillbringar tillsammans så gör han snällt det jag ber honom om.

Idag ställde han sig i dörröppningen och stod kvar där flera minuter och funderade på om ha. Verkligen ville jobba idag eller inte. Han är en arbetsnarkoman (något jag fick räkna med när jag korsade travare med quarter) så han vill nästan alltid träna, men han måste ju spela svårflörtad ibland.

Den som planerade hur gårdarna skulle ligga i våran by borde ha ett pris på sitt huvud. Våran gård ligger helt fel! Vi har bara bilvägar och andra människors mark runt oss. För att komma till de få ridvägarna som finns i våran by måste jag rida ca en km på en asfalterad bilväg som är ganska smal och ofta kör det traktorer, grävmaskiner och stora bilar på den vägen. Som om det inte vore nog med trafiken så är det promt tvunget att bo massor (jag menar verkligen massor) av hästar och ponnysar i hagar längs med halva vägen ner till ridvägarna, ofta tillochmed på båda sidorna om vägen. Att rida förbi där på Stardust är en utmaning. Stardust är social och vill gärna hälsa och smaka på alla, och leker de andra i hagen måste han ju också vara med. Han går och spänner sig i en halv km, gör ingenting, men spänner sig och kan inte riktgt fokusera på något annat än hästarna och ponnysarna runt omkring. Idag hade vi även turen att det kom först en bil bakifrån när vi vad vid ponnysarna. Stardust visade tydligt att bilar minsann inte skulle se hans röv och hotade med att vända rumpan mot bilen och sparka med ena bakbenet i luften. Note to self, träna mer på att inte döda bilar. Sedan när vi väl missar bilen kom det en hund ut bakom honom och skulle nosa på hans bakben. Stardust är hundsäker. Vi har haft hundar runt honom sedan han föddes. Men i situationen med allt annat runtomkring så var det ett modigt val av hunden att hälsa på Stardust. I sånna situationer är jag väldigt glad över att han vet vart gränsen går och vet att säger jag nej så är det nej. Alla kom som te var oskadda där ifrån!

Passet idag bestod av 30 min trav och galopp, men idag när det var töväder blev det över de lite blöta grusvägarna. Varierad terräng är viktigt för unghästens skelett och muskulatur och relativt ofarligt för en fullt frisk häst i lugnt och samlat tempo. De första skrittmimutrarna efter ett sådant pass nu när han inte är i sådan bra form ännu är väldigt långsamma. Han tar inte många steg i minuten och jag tror egentligen att han är ganska slut, men hela hästen lyser av nöjdhet. Han älskar som sagt att jobba så för honom är ett sådant pass väldigt roligt med massor av nya grejer att titta på. Sakta men säkert kommer energin tillbaka och när vi väl är hemma är det som om inget har hänt.

Stardust är ju som sagt ett projekt. Vi följer absolut inga som helst normer inom hästvärlden utan kör stenhårt på erfarenhet, sunt förnuft och saker jag snappat upp av andra jag tycker lät bra. Framförallt ska det vara roligt att jobba. Jag dokumenterar alla pass och grejer runt passet varje dag och som en rolig grej delar jag med mig av våran träning här. Jag säger alltså inte att detta är ett dugg beprövat och det passar inte alla, men någon dag hoppas jag att vi ska ha kommit så pass långt att vi får dela med oss av vårat budskap: våga sticka ut, våga följa känslan och våga gå din egna väg

Likes

Comments

Nu är vi äntligen igång igen. Stardust har varit så uttråkad utan träningen så de första två dagarna trodde jag han skulle explodera av energi. Han bara steppade och taktade igenom de första passet, så pass två blev ett energibrännarpass. Alla vet att långsam jogging inte är ett dugg farligt för hästen, snarare ganska naturligt. Jag har nog aldrig varit med om en häst som uppskattat arbete som Stardust. Man kunde riktigt se hur lycklig han var efter sitt 30 min pass med jogging i skogen. För honom ser ett konditionspass just nu ut såhär: 1,5 km skritt, det är ju viktigt med att få igång alla muskler innan jobb, sedan 30 min trav och galopp i väldigt låg hastighet på lösa tyglar och sedan lika lång skritt hem för att varva ner musklerna. Han gillar verkligen att jobba så för honom är det perfekt. Hela han utstrålar nöjdhet efter arbetspassen, för mig är en nöjd häst den bästa belöningen man kan få.

Igår var det vilodag. Stardust har 3 dagars veckor. Dag 1 är ett lugnare gymnastikpass, dag 2 är ett hårdare konditionspass och dag 3 är hans vilodag. Idag var det gymnastik på schemat. Jag vill att han ska tycka det är kul att träna och det ska alltid varit lätt. Så efter 1200 meter skritt körde vi ett gymnastikpass på långa tyglar med volter och serpentiner i både trav och galopp under 20 min. Eftersom han är en sådan stjärna som han är lyckades jag filma i jobbet. Dålig kvalitet, blåsigt och en ryttare med dålig kondis, så för allas skull har jag tagit bort ljudet. Jag har heller ingen aning om varför filmen blev uppochner, men det får ni leva med

Likes

Comments

Resan gick otroligt bra! Jag är så stolt över mina fina hästar som gör allt precis som de ska! Eller ja... Rola var såklart tvungen att se till att benen var fulla med sår lagom till resan, men i övrigt så! Rola gick rätt på transporten ich efter jag satt fast henne kunde jag gå ut i lugn och ro och stänga bommen bakom henne. Sånna hästar ska man ha! Lätt att lasta och väldigt harmonisk i transporten. Liten har ju aldrig sett en transport innan i torsdags så han tyckte det var jättekonstigt, men Rolas trygghet gjorde susen och efter fem minuter klampade han snällt in och började äta med en gång. Stjärna som sagt! 😍
Hela resan stod Stardust och antingen åt eller sov. Han stod stilla hela resan trots att barn hoppade in och ut ur transporten och klappade och pussade, vi fällde ner luckan både i väntan på båten och andra halvan av båtresan och han brydde sig inte ett dugg. Rola var lite intresserad och höll koll på allt som hände, men inte oroligt utan enbart nyfiket.
Väl framme stod de snällt stilla medans jag tog av grejerna och fick sedan gå ute i hagen över natten, mest för Rolas skull om jag ska vara helt ärlig, jag vet ju att hennes ben inte gillar att stå på Box, speciellt inte när de har sår på sig och absolut inte efterflera timmar i transporten. Rola skulle ju dessutom hem igen morgonen efter så hon behövde få röra på sig, men ingen klagade!
Morgonen efter fick rola en välförtjänt skrittur i skogarna runt gården, en skön dusch och sedan åka tillbaka hem till sina kor.

Liten tyckte det var super konstigt att alla hästar gick åt olika håll hela tiden. Det är otroligt svårt att hålla koll på flocken när de är utspridda över allt och han varken kommer åt dem eller de lyssnar på honom. Sedan hade han sin flughuva.. Så Stardust skrämde livet ur i princip alla som var tvinga att gå förbi honom. Inte lätt att få kompisar när de är rädda för en 🙈 han fick bara en promenad i grimskaft som träning eftersom det var så mycket att titta på. Stallet och boxen han bor i över helgen var så otroligt läskig att han först inte vågade gå in. Det löstes snabbt med en läskig Dennis bakom honom.


Idag fick liten på sig sadel och massa andra grejor. Ville hänga på en av de andra hästarna ut på tur för att se vad som skulle hända.
Vi har inte bråttom. Han får ta den tid han behöver. Jag ser hellre att han tycker det är kul än att jag stressar honom. Med lite startassistans (någon fick gå framför honom i typ 10-20 meter så han kom igång och sedan kan man avvika) så gick det otroligt bra! Några travsteg lite då och då och allt som allt blev turen kanske 40 min. Men han var glad ich hade kul i stor del av vägen. Imorgon blir det dock hagen som gäller för honom! Han gick somsagt ett ordentligt pass idag (inte tanken egentligen, men när det gick så bra glömde jag hålla koll på tiden) så han förtjänar en dags paus! Vi får nog gå en promenad till sanden och rulla lite. Det är ju kul! För första gången i sitt liv fick han en riktig dusch. Lite annorlunda och lite fjant till en början, men efter jag sagt åt honom att lugna sig stod han ändå ganska snällt! Min kille kan han 💪

Sommarvärmen måste man ju njuta av! Så en glass på bryggan i solen med hästarna betandes en bit ifrån är inget jag klagar på 😍 avslutade dagen på bästa sätt. Först fick mina tre starthästar (startar imorgon. 1 på V75 ((min första V75 start som hästskötare, någonsin!)) och två utanför V75) frisering och bandagering (Engine Interface på bilden längst ner ((a.k.a ponnyn a.k.a herr rosa)) med sin rosa puff som han kan äta på istället för att äta på mig ((förekommer ganska ofta om han inte har något att leka med)) startar i lopp 2) och sedan lite mys med liten innan fodring och förberedelser inför imorgon.

Likes

Comments

Vi börjar med igår! Helt fantastisk dag! Regnet hängde i luften, några droppar hit och några dit. Det är inget som varken hindrar mig eller Stardust från att träna! Just nu tränar vi simpelt. Vi leker följa John, sadlar och tränar uppsittning. Han är en riktig liten stjärna som gör allt precis rätt. Inget upprör honom, förutom när han inte får slicka mer på sin godisburk. Ni vet den där burken med godis i som de slickar på! Han är helt galen i den. Iallafall så ställde jag upp honom korrekt igen vid stolen. Han fick stå stilla. Massor av beröm och klappande, förstärker beteenden jag gillar extra mycket så han förstår vad jag vill ha ut av honom. Satte foten i stigbygeln och hängde mig över honom. Självklart blir det lite snebelastning, men det tror jag inte han dör av.. Inte när det är så få gånger! Upp och ner, upp ich ner. Ner från stolen upp igen.
Vad jag har märkt på travhästarna är att de tycker just uppsittningen och nerstigningen är läskigast, så de tränar vi mycket på! Allt gick så bra och helt plötsligt satt jag på honom med båda fötterna i stigbyglarna. Ingen reaktion. Jag smackade. Ingen reaktion. Jag skänklade. Ingen reaktion. Jag smackade och skänklade.. Ingen reaktion.. Har alltid påstått att det svåraste med den här inredningen kommer vara att få honom att gå framåt, och det verkar jag ha rätt i.. Aja, jag ska inte klaga! Kunde varit rodeo, och det hade inte varit lika roligt.
Iallafall så satt jag där i kanske fem minuter innan jag långsamt hoppade av, liten reaktion, men inte så mycket. Sedan kom godisbutiken fram, och då fick jag äntligen en reaktion! Han blev superglad!

Idag har han vilodag. Jag har som utgångspunkt att han nu till en början tränar två-tre dagar, går vara i hagen en dag och sedan tränar två-tre dagar igen. Korta veckor så han får smälta det han har lärt sig! Detta är en metod Lisen Bratt-Fredriksson och Peder Fredriksson använder sig av och den anser de funkar bra, så varför inte testa. Han är smart, det finns liksom inte så stor risk för att han glömmer, så då funkar det. De flesta andra hästar jag haft har behövt (av olika anledningar) gå 6-7 dagar i veckan, men nu när jag har möjlighet vill jag gärna testa något nytt!
Så idag har liten ich mamma chillat i hagen. Men rola anser att det är en rolig grej att jävlas med matte, så hon brunstar. Och Stardust verkar förstå hur en hingst ska göra (typiskt manligt 😉) och glömt bort att vi knipsat kulorna av honom och att det är hans mamma (verkligen inget som stör hästar) så jag fick snällt gå ut och bygga en tillfällig hage i hagen, så nu får inte mamma och lite gå tillsammans. Två arga hästar står vid grindarna och ser irriterat på mig, men det är inget jag bryr mig om. Kan man inte "hålla byxorna på" eller "knipa med benen" så får man skylla sig själva! Bra träning också för den delen. Att inte gå med någon i hagen menar jag. De har ju mössor båda två så flugorna inte kommer åt ögonen och de kan nosa på varandra över staketet. Båda har sol i hagen och båda har stora träd som skugga och regnskydd. Och såklart finns det mat och vatten i bådas hagar, så ingen lider egentligen av separationen.

Imorgon är det träning igen. Får se om vi kanske kan gå någonstans då.. Kanske kanske kanske (håller tummarna)

Likes

Comments

Igår vräkte regnet ner. Mitt knä hade motarbetat mig hela eftermiddagen, men envis som jag är så tyckte jag deg skulle gå. Så ut i regnet och sadla på rola. Red en arg häst i regnet. Hon får vila idag. Sedan blev det litens tur. Jag behövde bara ta fram och visa hand godisburk så kom. Han glatt till mig.

Jag får alltid locka rola med kraftfoder eftersom hon är otroligt svårfångad när jag kommer. Stardust däremot får inte lov att äta kraftfoder eftersom jag gärna vill att hästarna inte ska behöva kraften utan ska kunna prestera på bara grovfoder. Kraftfoder: nolltolerans!

Så ut med hästen från hagen (måttligt missnöjd), på med sadel och börja träna. Första gången jag stod i stigbygeln kunde jag stå en liten stund, men sedan backade han bakåt (jag står löst på gården med bara tyglar). Vet inte vad han fick för sig, men jag stod helt plötsligt själv på stolen medans min lilla valack bockade iväg. När det händer då med mina hästar är jag ganska lugn. Ingen av mina hästar brukar gå så långt, och skulle de göra det så är det bara mitt problem. Så jag stod kvar där på stolen och såg på Stardust när han bockade sina fem bocksprång och gick sedan fram och hämtade honom. Fram till stolen och så började vi om. Åskan mullrade en bit bort. Mina ridbyxor var dyngsura. Handskarna som ändå klarat sig länge sa ifrån. Och efter att vi testat all vikt i sadeln ett par gånger fick det vara nog. Han är söt min lilla kille! Skulle bara gå runt honom och helt plötsligt visar han hur han verkligen är! Han kan stå löst och jag går där ifrån. Han följer efter mig när jag säger till honom (för det mesta) ja.. Han är prefekt!

Likes

Comments

Nu har liten äntligen flyttat hem efter ett långt kollo med de två små trollen (russen). Stardust är ganska fin för tillfället vilket jag såklart är väldigt nöjd med! Han har gått från en ranglig hingst till en muskulös valack. Har inte bestämt mig för om det är kroppen som vuxit i hästen eller tvärtom.. Han har blivit oerhört mycket lugnare sedan han fick sin mamma som sällskap.

När vi väl skulle släppa ihop Stardust och Rola för första gången red jag först hem rola och hon fick gå själv i hagen någon timma (vilket hon var väldigt nöjd med), och sedan lite senare kom Stardust. Rola kände sig genast väldigt kränkt över att en "ouppfostrad ungjävel" (citat!) kom in och bråkade i hagen, så efter ett par ordentliga smällar från hennes sida och många anklagande blickar mot mig över att jag inte uppfostrat den lilla snorvalpen bättre, fick jag påminna henne om att det var faktiskt hon som fött fram honom och uppfostrat honom. Det är ju liksom inte mitt fel att hon lät honom bråka allt vad han orkade när han var liten (och förstörde ett antal täcken!). Kan ju inte påstå att hon blev mindre kränkt av det..

Dagen efter började iallafall allvaret. Både Rola och Stardust fick snällt stå utanför hagen och bli borstade. Stardust fick på sig tränset och skydden och sedan fick de gå på varsin sida om mig tillbaka till hagen (första gången sedan han var bebis som det hände) sedan promenerade vi runt och bara vande oss med allt runtomkring. Han är hur säker som helst på exakt allt som händer runt omkring honom! Rola däremot blev återigen upprörd. Men den här gången för att jag hade HENNES(!!) ouppfostrade ungjävel utanför hagen UTAN henne(!!). Ni anar inte vilket brott det är!

Som ni kanske förstår är det oerhört svårt att få tanten nöjd! Vad man än gör är det fel, så jag har gett upp.

Iallafall så blev det hennes tur senare på kvällen att få jobba. Hon är ju ganska svårfångad och jag har inte lust att bråka, så jag skickade ut mamma med pelletshinken för att fånga henne. Såklart blev liten jätteupprörd över att rola gick ut utan honom. Jag tror egentligen inte att han blev upprörd för att han blev själv, men Stardust har otroliga kontrollbehov. Ingen får röra sig hur som helst och alla måste vara på samma ställe. Han är för den delen en fantastiskt boskapshäst då han redan vet exakt hur man ska göra. Så mamma fick ställa sig i ett hörn av hagen där han gärna försökte hoppa över (han är fult kappabel till det har han redan visat). Men så fort jag röt åt honom så vände han. Han är tro det eller ej en otroligt tuff häst att hålla på med. Låter man honom ta minsta lilla övertag så kan man glömma att bestämma över honom. Han har alltid varit så och jag har alltid varit ganska hård mot honom när det gäller uppfostran. Han vet numera precis vad jag menar med mina kommandon osv osv. Det gick tillslut ganska bra iallafall och jag kunde inte varit nöjdare med mina hästar. (Sluta inte läsa för dag två hemma kommer nedanför bilderna!

I onsdags fick rola vila. Meningen är ju inte att hon ska sättas igång nu den lilla stunden jag är hemma så att hon vilar gör inget. Hemmaträning dag 2 för Stardust blev inte alls som planerat. Theo var hemma hos oss och såklart ska han hjälpa till med "sina" hästar. Han fick leda båda hästarna (som accepterade det hela) och sedan hjälpa till och borsta. Jag ville ta "fina" bilder på liten så ingen grimma under (inga probulem om man heter CH Stardust). När vi hade gått runt lite med tränset på testade mamma hans reaktioner genom att kasta en hink bredvid sig själv. Ingen reaktion. Så hon tig upp dennoch kastade den bredvid honom. Han idiotförklarade henne men rörde inte en fena. Så jag ställde mig på hinken och litade mig mot honom. Ingen reaktion. Men jag är ju lite kort så jag behövde ha en stol för att komma upp, så jag hämtade min stol och ställde mig på den ich hängde över han. Jag hängde där i säkert fem minuter utan att han rörde en min. Theo ville också rida, så varför inte tänkte jag.. Upp med Theo och hästen stod snällt där och tuggade vidare på bettet. Han är så duktig! Vildhäst för några dagar sedan och duktig unghäst nu! Han är så lugn och förstående. Han förstår precis vad gränsen går och vad jag vill ha. Han är verkligen så enkel att jobba med.. För mig.

Likes

Comments