För fyra år sedan, den 12 April 2012, utan min egentliga vetskap började min resa på riktigt in i travet. Det var en dag som förändrade mig mer än vad jag då visste. Jag hade i flera år tjatat om en "riktig" häst. Inte en fjording utan en stor brun häst med ädelt huvud som kunde hoppa! I veckor hade jag läst varenda annons på hästnet och blocket, varje dag, i jakten på min helt egna häst. Jag skulle köpa den för egna pengar och utbildad var ett krav eftersom det skulle bli den första stora hästen jag någonsin haft! Visst var maxi en stor häst i litet (men fyrkantigt) format, men en stor häst är en stor häst! Efter många samtal med hästägare som inte längre av någon anledning ville ha kvar sina hästar (och lika många gånger samtal tillbaka om att jag inte var intresserad av just deras häst) hittade jag en annons på blocket. Jag minns nästan exakt vad som stod. Annonsen var väldigt kort.

- Två varmblodsston säljes. 16 respektive 23 år. Utrustning medföljer. Ej till slakt. 1000kr för en 1500 för båda. För mer information ring. Mejlen är lånad-

Ungefär så stod det. Jag ringde med en gång. Visst var det inte varmblod jag egentligen ville ha, men jag hade en budget som inte alls var hög så då fick man ringa på allt. Jag var dessutom ganska otålig. Tänk om mina föräldrar skulle ångra sig och säga att jag inte fick köpa någon häst!
Jag var den första som ringt på annonsen. 16 åringen var utbildad inom både dressyr och hoppning och 23 åringen inom akademisk ridkonst. Jag var välkommen att komma och provrida, så vi bestämde att jag skulle komma dit torsdagen den 12 April, endast några dagar senare.

En väldigt nervös tjej klev ut bilen på gårdsplanen i Ala (socken på Gotland). Hästarna hade vilat väldigt länge pga ägarinnans tennisarmbåge, men hon försäkrade mig om att de var väldigt snälla. Jag skulle provrida båda två. Cornea som 23 åringen hette sadlades på av ägarinnan själv, medans jag fick sadla Adena själv. Hon kunde inte stå uppbunden på gången eftersom hon blivit skrämd av fyrverkerier tidigare. Hon försökte även bitas och sparkas när jag spände gjorden och hålla på med huvudet var inget hon tyckte om heller. Ganska sur häst om jag får säga det själv.

Vi gick ut till en åker och där skulle jag rida. Jag började med Adena som hade nerverna på utsidan och vände på en femtioöring i galopp (360 grader), men jag satt kvar och älskade det! Cornea gjorde inte mycket alls utan var sådär lugn och sävlig som gamla hästar "ska" vara. När jag ridit båda hästarna åkte vi hem och funderade.. Eller ja.. Jag hade bestämt mig redan när jag satte upp!

Det är fyra år sedan jag gjorde mitt första riktiga, men bästa, misstag. Jag säger misstag, inte för att jag ångrar mitt beslut om att köpa Adena och Cornea. Men jag har nu i efterhand förstått att jag blev ganska lurad i mitt köp. Som ivrig 15åring tänkte jag inte till ordentligt och mina föräldrar lät mig lär mig av mina egna misstag. Varningsklockorna skulle ha ringt redan när jag såg priset. Hennes anledning till det billiga priset var att hon ville ge ungdomar en chans att skaffa egen häst, hon sålde alltså hästarna för mindre än deras slaktvärde. Jag borde ha funderat vidare när jag såg deras åldrar. Jag borde gått vidare med tanke på alla psykiska problem Adena hade..

Jag köpte dem som sagt, men efter ca året skadade Adena sig. Okunnig som jag var trodde jag att det var hennes lilla genomtramp och utslitna hov som orsakade hälsan när jag tagit en långritt när Adena var barfota under långfredagen 2013. Men tyvärr har jag kommit fram till mycket senare att det antagligen var ryggen som gick lite sönder och hade jag bara skött både hästen och ryggen lite bättre så kanske hon inte gått sönder totalt någon månad senare och jag blivit tvingad att ta bort henne och Cornea.

Jag ångrar som sagt INTE mitt köp! Jag älskade den hästen och hon lärde mig så otroligt mycket. Även nu, lång tid efter hennes död, tar jag lärdom av vårat år tillsammans. Jag minns henne med så mycket glädje men också så mycket smärta. Önskar jag fått en ny chans.. Men utan min Mr Moxy- märr hade jag kanske aldrig blivit så störtförälskad i varmblodstravaren. Hennes egensinniga humör, men också hur mycket jag lärde henne och hon lärde mig (bitchigheten var det absolut inget fel på) var nog en stor bidragande orsak till att jag föll för travare. Adena är absolut en bidragande orsak till att jag ville ha travare igen och att Hagfors så lätt för att älska den typen av häst.

Cornea var endast Sällskapshäst hos mig, men även hon är saknad!


De två första bilderna är de första jag tog på hästarna, inte de bästa jag vet 😕 Adena i gul grimma och Cornea i blå

Adena Rang
Mr Moxy - Nella Kelder
1996.04.03 --2013.09.09

Cornea
Able Mission - Pro Secunda
1989.05.01 -- 2013.09.09

För alltid älskade
För alltid saknade
Tack för allt
Vila i frid
❤️❤️❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är 8 år sedan jag var där sist. 9 år sedan jag var stinta där för sista gången. för 14 år sedan gjorde jag mitt första år som stinta där och det är hela 15 år sedan jag var där för första gången. Under 6 år var Ärteråsen ändå en del av mitt liv. Vi åkte dit samma dag som skolan slutade eller dagen efter, och kom tillbaka en eller två dagar innan skolan började. 6 år. massor av minnen.. borde det vara. minnenas utflykt. tillbaka till Ärteråsen.

alla har minnen. vissa fler än andra. alla utom jag. jag känner inte igen mig. Det finns inte kvar. eller jo visst. någon sten hit och dit känner man igen och någon historia från stället. Och visst ju längre vi va där ju mer mindes jag. men är det verkligen mina minnen? det skulle lika gärna vara de andras historier och de andras "kommer du ihåg detta?" som gör att jag minns.

sista året jag var där, 2006, ristade jag och Malin in våra namn i väggen på ett eldhus. vi hittade hennes, men inte mitt. alla tidningar och urklipp är borttagna. det finns inget kvar från mig. jo visst finns det bilder och sådant, fast inte där. betydde min somrar ingenting?

jag är otroligt besviken. mest på mig själv, för hyr mycket jag än försöker minns jag inget.

Jag kommer nog inte åka tillbaka dit. precis som jag gjort med alla andra ställen. när man väl har lämnat något så har man. Det kommer aldrig bli som förut iallafall. när jag väl har stängt en dörr så låser jag den och helst kastar jag även bort nyckeln. vad hjälper det att titta tillbaka? inget kan iallafall bli ogjort.


så trots att mitt minne svikt mig ännu en gång så säger jag; Tack och hejdå Ärteråsen. hoppas jag gjort intryck på någon under mina 6 år..

Likes

Comments

Då var det dags för lite "semester". vi reste iväg redan i tisdags med båten och upp till Grövelsjön och Valdalsbygget, stannade där fram tills igår morse för att städa ur fäboden. jag är en sådan där person som hatar att packa och städa, speciellt inför flytt och nu har jag gjort det två gånger på ca 2 veckor! det jobbiga är inte själva packande och själva städandet utan insikten om att man faktiskt ska flytta därifrån, man lämnar tryggheten. det tog sammanlagt en hel dag att packa och städa allt men tillslut så!

igår morse for vi från grövelsjön, via Röros och Funäsdalen och tillslut så var vi uppe i Östersund där mamma tycket vi kunde tälta. jag protesterade ljudligt men blev nedröstad, men var lugna, de andra fick tydligt veta hur dåligt beslut de tagit! vi skulle ha luftmadrasser i tältet och jo visst hade det varit en superbra idé, om det inte vore för att det var hål i min madrass så när jag vaknade hade all luft gått ur! svinkallt var det! Jag hade på mig mössa, vantar, 3 par tjocka strumpor, Tjocktröja, linne, mjukisbyxor, halsduk, sovsäck och två plädar! trots detta var det svinigt kallt! skulle inte vilja påstå att idén var så fruktansvärt briljant faktiskt..

och idag gick vi på jamtli. abstinensen efter djur och hästar fick en liten motdos under besöket då det både blev kaninmys, killingkramar, kopussar och lukt av häst. insåg också att sommarjobba där, det skulle jag nog faktiskt kunnat ha klarat av!

Rola har ju slitit ut sina skor nu under ganska kort tid så jag har bestämt mig för att byta och faktiskt testa lite nya skor.

Jag har ju alltid älskat hästskor och varit nyfiken på hovslageri så idag när jag hitta söm på jamtli kunde jag inte låta bli att köpa! så nu har jag en häst, inga skor (ska ännu köpa) och 7 söm. och vem vet, det kanske blir en start på någonting väldigt bra dessa sju söm.. eller så blir det tvärtom! får väll vänta och se!

nu är vi iallafall påväg tillbaka till Grövelsjön för en dags ledighet (hoppas jag) och sedan på måndag ska vi packa släpet och på tisdag börjar vi sakta våran resa tillbaka hem och på onsdag åker vi båten!

saknar hästen min sjukt mycket, och jag vet inte jag.. men tältsemester är nog inget för mig!


och för de som inte ser det så är det "Magnus", "Brasse" och "Eva" från jamtlis uppsättning av fem myror är fler än fyra elefanter som är på bild nr 8











Likes

Comments

satt och kollade igenom gamla bilder och tidningsurklipp från våran fäbod vi hade när jag var liten. så idag tar vi oss 15-9 år tillbaka i tiden åren 2001-2006 i blandad ordning. varsågoda!

För att förtydliga bilden ovan så ska det inte stå Malin utan Fredrik! det är min bror, inte min syster!

Lillblomma, en av de galnaste korna jag träffat! hon släpade min bror och pappa efter sig när de skulle leda henne i grimma redan från ung ålder! fjällkor..

Det är inte många som haft den chansen jag har haft! 6 år på Ärteråsens fäbodar i Furudal och 4 år på Valdaslbygget i Grövelsjön har det blivit! tack till alla tusentals besökare som hälsat på oss genom åren, ni har berikat mitt liv med så många erfarenheter som ingen annan varit med om, bla guide vid fem års ålder! tack till alla ni jornalister som fotograferat, filmat, skrivit osv genom alla dessa år, tillochmed filmteamet från bayjern som tog slut på mig under alla omtagningar och mikrofonmannen som retades hela tiden! önskar jag hade hittat alla våra urklipp! det hade blivit en stor hög! tack till alla fäboägare, ni har inte alltid gjort det lätt för oss, men allt har inte varit dåligt heller! men framför allt stort tack till alla våra djur vi har haft genom åren! utan erat tålamod med mig skulle jag aldrig varit så erfaren och uppskattande som jag är idag!


TACK!

Likes

Comments