De senaste veckorna har tvingat mig till att fundera på det. Vad anser jag är ett värdigt liv för mina hästar? Tycker jag att det är ett värdigt liv för mina hästar att äta medicin resten av livet? Tycker jag att det är ett värdigt liv att gå i en liten grusad hage ensam resten av livet? Tycker jag att det är okej att min tvååring vara kropp utvecklas som mest just nu står inne 14-16 timmar om dygnet? Tycker jag det? Vad är ett värdigt liv för mina hästar, enligt mig. Vi snackar inte en vecka, ett år utan resten av livet.


Rolas blodprover har testats. Allt har kollats igen. Levern hade blivit sämre. Så vi funderade på varför har levern blivit sämre? Veterinären gav mig tre alternativ.
1. Det kan bero på gifter som tex finns i mögelgift mögel som tex finns i gräset. Är det gifter så har Rola antagligen blivit överkänslig mot tex mögel. Är hon överkänslig får inte inte äta något som kan tänkas vara mögel i, dvs hon får inte äta gräs. Hon måste också gå själv så hon inte får någon konkurrens om maten, maten hon måste få så hon kan äta varje timme dygnet runt.
2. Det kan bero på PPID. Är det PPID (Chusings syndrom) så måste rola äta medicin varje dag i resten av sitt liv.
3. Tumörer.

Rola älskar sina kompisar i deras stora gräshagar. Hon blir deprimerad om hon inte får ha dem kring sig (vi har provat och hon blir verkligen deprimerad). Tycker jag det är okej att hon måste gå själv efter att ha spenderat 14 år med kompisar? Tycker jag att det är okej att hon bara får gå själv i en liten hage och aldrig mer ära gräs?
Är det PPID, tycker jag att det är schysst mot henne att ge henne mediciner varje dag, resten av hennes liv? Och för vems skull gör jag det? För hennes eller för min?
Hennes kropp håller på att stänga ner. Jag märker det. Den trötta tanten som står och hänger hela tiden, dom fryser utan tjocka täcken, hon orkar inte mer. Hennes kropp säger nej.

Så. Ska hon leva för att jag inte vill släppa taget om min bästa vän, eller ska hon leva för hennes skull? Är det ett värdigt liv att leva när kroppen stänger av och man inte ens orkar med sig själv längre?

Enligt mig så är det inte ett värdigt liv att aldrig mer få äta gräs. Enligt mig är det inte ett värdigt liv att gå själv i en liten grushage resten av livet. Enligt mig är det inte ett värdigt liv när hästen måste äta medicin varje dag resten av livet, för att kroppen ska fungera. Enligt mig är det inte ett värdigt liv hon kommer få eller har just nu i dag, trots jag gör allt jag kan för henne, för hon lider.

Rola är min bästa vän. Hon är mitt allt. Min prinsessa, min bebis, min ängel. Vi har haft en hel del otur, men samtidigt har hon gett mig så mycket lycka. Lycka i ett litet föl som blivit en fantastiskt fin häst. Hon har tagit med mig på vilda galopper och jag har fått lära mig en hel del om hästvård tack vare henne. Hon har gett så mycket glädje till min familj och för hennes skull har jag valt att dra pluggen. Hon ska inte behöva få lida mer. Det är hemskt, jag tycker verkligen det är svinjobbigt, för utan henne är inte jorden rund. Utan henne.. det finns inte. Men jag mår väldigt dåligt av att se henne trött, sjuk och lidande utan att kunna göra något. Så jag säger stopp. Ingen ska behöva leva ett liv som inte är värdigt. Hennes sista dag är inte bestämd, det är lite myndigheter och andra människor jag behöver prata med först, men den dagen är snart. Och fram tills dess tar vi dagen som den kommer, och lever som om det inte finns någon morgondag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår var veterinären ute igen. Rola har efter en och en halv vecka blivit lite sämre igen. Hon har börjat bli trött och äter mindre, igen. Det har gått så bra nu i en och en halv vecka. Hon har gått upp i vikt och varit pigg, men den glädjen och lättnaden försvann fort. Så igår ringde jag veterinären igen. Efter att de kollat journalen och jag förklarat dagsläget bestämde hon sig för att komma ut redan på förmiddagen. Tanken var fler blodprov och tandkoll. Hon höll med om att hela situationen var konstig. Inga speciella symptom på något alls egentligen. Så hon började med de vanliga grejerna. Redan med en gång blev det inte bra. Rola hade 35,0 i Temp. För den som inte vet så ligger en hästs normaltemperatur på 37,2-38,2 grader. Så 35,0 är en rejäl undertemp. Hon hade då stått inne på gången utan täcke i en timma, inget som borde göra att hon får så låg temp. Hon lyssnade på hjärtat och hörde ett pyttelitet blåsljud på hjärtat, men enligt henne så ska ett så litet blåsljud inte ställa till något och hästen bör kunna användas som vilken annan häst ändå. När hon tröck på höger sida om buken reagerade hon lite på ett ställe, men bara två av tre gånger. Ur med lite blodprover för att kunna jämföra med proverna som togs vid första besöket. Efter en halvtimma tog hon tempen igen och då hade den sjunkit ytterligare till 34,5. Med Rolas personlighetsförändringar så är hon inte överdrivet rolig att ge spruta, men eftersom hon absolut inte är helt hundra i kroppen började vet. med en låg dos sedering inför tandkollen. Men såklart kämpade rola emot och det krävdes helt enkelt lite mera för att hon skulle bli trött nog för att kunna göra undersökningen av munhålan och tänderna. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tar inte ut tandläkare varje år och kollar som alla böcker säger, jag kollar själv (både rola och Stardust är vana att jag pillar i munnen på dem, något som jag tycker man ska träna på från början) och går lite på magkänslan. Skulle jag märka att det inte stämde med munnen skulle jag aldrig tveka att ta ut ett proffs för att titta. Och jag kan stolt säga att vi fick massor av beröm för hennes fina tänder och väl skötta mun. Det enda hon såg som var konstigt var en rodnad under tungan som hon aldrig sett förut, och hon har jobbat som veterinär länge! Så massa bilder togs, minnet är ju bra men kort. Fler blodprover tog hon med, lite för att spara för att kolla upp saker hon inte kunde komma på med en gång, och så blir det eventuellt att testa för PPID och även kolla på hur hormonnivåerna ligger till. Svaren får jag imorgon.

Något som jag alltid tyckt varit lite löjligt och aldrig ens funderat på att göra med mina hästar förut är att väga deras mat. Fine om stallet jag jobbar för vill det, eller att jag tar hand om en häst som vill ha det så, men jag hade aldrig en tanke på att göra det själv, förens nu. Nu har jag börjat väga Rolas mat, bara för att se exakt hur mycket hon egentligen äter. Och eftersom jag inte gjort det förut har jag ingen hö-våg. Sååå, man tar vad man har. När vi väger lammen inför slakt så har vi en våg som vi hänger i taket, och den kan jag meddela funkar även till hästmat! Igår fick hon 24 kg hösilage att äta över natten och i morse var det 8 kg kvar. Veterinärerna är väldigt tydliga med att eftersom hon är så pass smal som hon är så måste hon äta minst 20kg om dagen. De andra två matvraken i stallet hade gladeligen satt i sig 20 kg under natten, men inte rola.. hon tittar inte ens på det på morgonen. Med tanke på Rolas tillstånd har det blivit många timmar inne, närmare bestämt 14 timmar ungefär. Det är inte optimalt för Stardust, men jag försöker göra det så bra jag kan för dem allihopa. Och om man ska dela upp antal kg/timme så bör rola äta 1,5 kg i timmen, men i nuläget äter hon bara lite mer än 1 kg i timmen. Så i natt blev det 25kg. Bara det är runt 25 så duger de. Jag svär till gudarna att jag gör allt som står i min makt för att få henne bra, men jag blir bara mer och mer gråhårig, och vi går bra fram och tillbaka i tillståndet. Jag hoppas verkligen att de hottar något, oavsett vad det är, för då vet jag! Det är nog värre att inte förstå och inte veta än att veta och ha en förklaring.

Likes

Comments

Provsvaren är tillbaka. Hon har inga jättemängder mask, men vi avmaskar ändå. Avmaskning mot spolmask och styngflugemaskar.


Styngflugor lägger sina ägg i hästarnas päls eller i manen på hästen, äggen sitter så pass hårt att det krävs lite kraft för att få bort dem, tex som när en häst kliar på sig själv eller någon annan med tänderna. Äggen hamnar då i munhålan och av någon anledning stannar de kvar där. Ska inte påstå att jag är jättepåläst om styngflugor utan detta är vad våran veterinär Maria sa.


Hon hade även pratat med en äldre veterinär som tyckte att det lät som om hon haft minikolik. För den som inte vet vad kolik är så är det ett samlingsord för magsmärtor. Så Rola kan ha haft kramper eller liknande i magen som gjorde så ont att hon blev helt hängig och slutade äta. Det skulle också kunna vara magsår. De vill ju såklart inte döma ut henne utan att de har uteslutit allt annat. Så nu fick vi avmaskningsmedel och magmedicin. Gastrogard heter medicinen och den ska hon få i 20 dagar. 6 svindyra sprutor. Så jag hoppas verkligen att de hjälper.


Provsvaren var exakt så som jag trodde de skulle vara. Att se dem igår var ändå som om ridån gick ner. Rola är en av de största och viktigaste delarna i mitt liv. Och med all otur som jag haft med mina hästar så vart det väldigt mycket för mycket. Jag har fortfarande en dålig magkänsla. Jag hoppas självklart på att allt blir bra nu, men jag vågar inte tro på det. Med tanke på personlighetsförändringarna de senaste året och många konstiga beteenden och saker som hänt så tror jag (hatar mig själv för att jag ens tänker detta) att hennes dagar är räknade. Men vi får låna henne ett tag till, och jag är lättad.


Likes

Comments

När jag kom hem efter min Stockholms weekend märkte jag att något inte stod rätt till med rola. Han hade tappat stor del av det lilla kroppsfettet hon haft och hon vägrade äta. Hon låg ner och sov nästan hela tiden och skakade. Jag tog febern på henne men 37,4 är varken för kall eller för varm. På med vintertäcket ändå eftersom hon skakade och avvakta. Tisdag morgon ville hon fortfarande inte äta och var ännu magrare. 38.0. Så när hon knappt ätit något alls under hela tisdagen gjorde jag iordning stallet och lät dem vara i varsin Box över natten så jag kunde se vad hon gjorde och inte gjorde. Rola har sedan tidigare problem med att stå stilla under längre tid då hennes ben svullnar upp, så numera är de alltid lindade på natten eller när vi åker transport. Så precis som alltid på kvällen gör jag iordning hästarna. Först Geisha och sedan Stardust. Under tiden jag gjort iordning de andra hade Rola lagt sig ner och vilat två gånger. Rola som aldrig i vanliga fall ligger ner när det är rörelse och liv runtomkring henne. Så när det väl blev hennes tur borstade jag igenom henne, kände noggrannare än någonsin igenom henne så att jag inte hittade något som kunde vara orsak till något, lade på täcke och började bandagera hennes ben. Efter kanske 10 minuter ståendes började hon skrapa med framhovarna. Eftersom hon är hon och hon dessutom inte mådde bra stod vi löst i boxen medans jag fixade henne. Och när jag lindat halva bakbenet viker alla fyra benen på sig och hon lägger sig raklång över boxen. Hon lade sig försiktigt så hon lade sig inte på mig, men väldigt tätt intill. Något är jättefel. Tillslut får jag upp henne. Magen låter, hon visar inte andra symptom på kolik eller liknande utan klarar av att hålla dig stilla på benen medans jag gör klart henne. Jag känner min häst väldigt väl. Hon har någon form av hatkärlek till mig. Hon skulle aldrig skada mig men ser ofta till att jag får jobba för henne. En frisk rola skulle jag få jaga i timmar i hagen, hon skulle aldrig lägga sig ner när jag är i närheten och aldrig någonsin när jag håller på med henne.


Så i onsdags ringde jag vet. Jag kände att jag hade avvaktat tillräckligt och hon blev bara stadigt sämre. Onsdag morgon fanns det ingen gnista kvar i ögonen. Hon var ännu mer orkeslös än kvällen innan och knappt ens tittat på maten. Boxen var vänd upp och ner på och nästan all halm var upptryckt mot väggarna. Rola är en väldigt renlig häst i vanliga fall. Hon brukar alltid ha ett fint täcke av halm över hela boxen och bajset i vatten/mathinken och längs med en vägg. Vet insisterade på att hon skulle vara ute en stund för att få upp aptiten. Men efter två och en halv timma gav vi upp och de fick gå in allihopa. Mina hästar är väldigt kärleksfulla med varandra och blir inte supernöjda om de är den enda som ska gå in. Rola har dessutom visat tidigare tecken på depression och blivit väldigt orolig när de andra fått gå ut och inte hon, och jag kan inte ha min tvååring inne 23 timmar om dygnet. Han växer, utvecklas sätter muskler för fullt, jag anser att inte låta speciellt bebisar få gå ute så mycket som möjligt i hagar de kan röra sig i, riskerar deras framtid. Jag tror att det kommer ha en negativ inverkan på dem när de blir äldre och jag gör allt för att få fram en hållbar häst. Så ut med hästarna och sedan vänta på vet.


Väl på plats undersökte vet Rola. Hon höll med om att hon var i riktigt dåligt skick, och inte för att vi inte tar hand om henne på ett bra sätt utan för att hon var någon form av sjuk. Slemhinnorna var gulnade vilket kan betyda att det är något fel på levern. Vet lyssnade på magen och konstaterade att den lät, men inte tillräckligt mycket. Både hon och jag konstaterade att det inte handlade om kolik, utan magen lät så lite eftersom hon inte åt. Äter man inte så bajsar man inte. Så vet kunde inte ta träckprov utan jag fick hoppas på att fått i sig något alls så det tillslut fanns något att ta prov på. Men massor av blodprov kunde hon ta som hon testade under eftermiddagen för allt möjligt. Det jag kunde göra själv är att hålla henne varm och försöka få henne att börja äta.. för det är ju lät.. på med innetäcke, halstäcke och vintertäcke och sedan ut igen med de andra, men bara några timmar.


För alla som inte känner Rola så ska jag berätta om Rolas relation med mat i vanliga fall. Hon är väldigt kräsen. Hon gillar absolut inte kladd. Betfor är gott men Melass är inte ätbart. Ena dagen går det bara att äta hösilage men dag två är det bara hö som häller. Byta pellets är inte heller acceptabelt. Inte hur som helst iallafall.


På onsdagseftermiddagen ringde vet tillbaka till mig. De hade testat proven för allt möjligt. Ett prov var lite utanför de normala, provet som kan indikera ett maskangrepp. Mask som hon inte bör ha med tanke på senaste avmaskningen och hagarna de går i. Alla andra prover var normala. Varför är hon då dålig? Vet gav två alternativ. Antingen är det mask, eller så är det en Tumör någonstans i kroppen. Vart kan de inte se om man inte är inne på en fin klinik och öppnar upp henne, ett alternativ jag tackat nej till.

1. hon är alldeles för svag för att ens transporteras härifrån enligt både mig och vet.

2. jag anser inte att det är rätt mot hästen att utsätta henne för all behandling och operationer osv som hon behöver genomgå för att klara det.

3. Inte ens vet tyckte det var optimalt. Inte för hästen och inte för mig.

Både vet och jag kom överens om att om det är tumör får rola somna in. Att få reda på att det är stor risk för att det är en tumör är inget besked man vill ha. Speciellt inte när det gäller en häst som är 14. En som är en av de viktigaste individerna i mitt liv. Hon är min bebis. Vi borde ha massa år kvar tillsammans. Onsdags kväll var en kväll full av tårar och en lång stund i boxen med Rolas huvud i min famn.


Torsdag morgon hade rola återigen knappt rört maten, men några tuggor hade gått i av höet. Två pyttesmå högst träck, räckte precis till två träckprov... frukosten tittade hon inte ens på. Det värsta som finns är inte när en häst dör. Det värsta dom finns är att se dem lida och se dem tyna bort. Att stå där maktlös och inte kunna göra något annat än att bara se på när de blir ett benrangel. Eftersom vet inte ville sätta varken dropp eller sond så är mitt jobb att få henne att äta. Kan säga att det går inte att tvinga en häst att äta, man får bara försöka erbjuda mat de tycker är gott och hålla tummarna. Torsdagskvällen åt hon för första gången på fyra dagar: 4 morötter och ett äpple. Liten segerdans när hästen äter 4 morötter och ett äpple. Dessutom orkade hon stå upp hela tiden när jag fixade henne.


Fredag morgon hände de som jag längtat efter så länge. Hon åt upp ett halvt kg pellets/müsli till frukost och hade ätit upp en stor del av höet under natten. Tårarna rann av lycka! Det är helt sjukt vad glad man kan bli av ett halvt kg pellets och halva högivan, men man börjar uppskatta de små sakerna i livet när man har en häst som är jättedålig! Och när Stardust skulle till hovis och få skor under eftermiddagen ville hon inte med in, hon som gått till mig hela veckan Såfort hon sett mig. Har heller aldrig varit så glad över att hon inte velat bli fångad. Och på kvällen var hon åt hon glatt upp eftermiddagspelletsen och kvällsmaten. Glädjen går som sagt inte att beskriva.


En pigg och vaken rola sprang ut i hagen och åt höet me helt okej aptit, iallafall om man jämför med tidigare i veckan. Boxen var som vanligt. Det är inte ofta det händer, men jag var så otroligt glad över att stå och mocka hennes Box. Ordentliga högar bajs, kisshögar och i princip all mat var borta. Segerdans.


Dock hela tiden påminner jag mig själv om att det spelar ingen roll om hon blir piggare, för visar det sig att hon har tumörer, då är det slutet oavsett hur hon mår. Sedan är det såklart en stor lättnad att hon äter och ser glad ut, men jag vill inte ta ut något i förskott. Även fast hon åt i morse betyder det inte att hon äter ikväll. Ett mål i taget. Jag njuter av tiden jag har henne och glädjen mig åt hennes förbättring och hoppas (det känns konstigt att säga det) att hon sv någon anledning blivit så nedsatt av ett parasitangepp. Jag verkligen hoppas att hon blir bättre och vi har många år kvar tillsammans

Likes

Comments

Känner att jag har ledsnat på alla elaka, missvisande och smått faktiskt kränkande kommentarer jag har fått på senaste tiden gällande mina stjärnor. En del falska grejer sägs om mig och mitt sätt att vara och sorgligt nog känner jag att jag måste förklara mig, något jag inte ens borde behöva göra! Det här är den första och sista förklaringen jag tänker ge, och passar den inte så finns krysset i ett av hörnen dom ni kan trycka på och sedan vill jag faktiskt inte höra mer sådant här igen! Blir uppriktigt ledsen!

Jag har 13 skinande stjärnor! 13 som är högsta prioritet. 13 juveler som vissa dagar driver mig till vansinne, men ändå går det inte många sekunder utan att jag tänker på dem. Mina 13 juveler har självklart namn! De heter Carola Håjt, CH Stardust, Gloriant Silas, Engine Interface Devs Daredevil, Monark Newmen, Decoder, Sgogans Survivor, Britt Palema, Novton, Definova, Caliber T.T. och Alexandra Coger. Namnen är skrivna utan inbördes ordning. Allihopa betyder lika mycket för mig! Alla är en del av min historia, en del av mitt liv. Jag ser inte pengarna de tjänat, rasen de är eller om de är mina egen ägda eller inte. Alla mina 13 stjärna behandlas likadant. De får sitt som individen i fråga vill ha och behöver. Kärleken till dem tar aldrig slut och hur många blåmärken, sår, fläskläppar, blå tår eller gråa hår de ger mig så älskar jag dem lika mycket ändå!

Att jag av någon anledning skulle särbehandla mina hästar pga pengavärdet i dem finns inte ens på kartan! I mina ögon är alla värda flera miljarder! Jag skulle aldrig "skita" i en häst för att den inte springer in tusentals kronor, eller beter sig på ett speciellt sätt.

Att jag nu fått höra att jag specialbehandlar vissa hästar för att de är världa ett X antal tusen och skiter i de som inte tjänat något alls är sjukt kränkande! Liksom hallå! Jag vet inte om ni förstått det men rola är 14 år och har bara kostar pengar sedan 2008. Stardust är liksom tillochmed "bara" en korsning och kommer definitivt inte tjäna in sånna pengar som tex Caliber sprungit in under sin karriär, men jag ger dem allt jag kan ändå! De är ju mina bästa vänner! Novton tillexempel hade feber nu i vecka. Ni kan bara gissa vem som satt i hans box på kvällarna och masserade, kliade och bara pysslade om honom när han inte alls mådde bra. Eller Gloriant, hästen som är mer speciell än speciell, men som får borstning och kliande lika länge som Monarken får. Monarken är ändå just nu en av de bästa hästarna stallet har! Engine som var och varannan dag försöker slå till mig eller bita mig var och varannan dag står jag och pussar och gosar med varje gång jag går förbi hans box. Eller Britt som älskar att få vara ifred i sin box får vara det. Hon bestämmer själv hur länge hon vill bli borstad, om det är tio minuter eller 30 spelar mig ingen roll, det viktiga är att hon trivs. Rola som älskar att bada får alltid bada så länge hon orkar. Stardust som vill styra och ställa, får en chans att göra det, fast lite på mina villkor. Detta är bara några av de grejerna jag gör för och med mina hästar. De är individer och ibland önskar att de kunde vara normala allihopa, men jag älskar dem! Tro aldrig något annat!

Tänker inte ge alla negativa personer mer utrymme nu. det tär bara på min energi, energin som jag hellre lägger på hästarna! Men kom aldrig någonsin och säga till mig igen att jag inte älskar dem lika mycket och behandlar dem som stjärnor allihopa! Det är sårande och stämmer inte för fem öre!

13 små stjärnor, 13 personligheter och oändliga utmaningar, men tillsammans tacklar vi allt!

Likes

Comments

Resan gick otroligt bra! Jag är så stolt över mina fina hästar som gör allt precis som de ska! Eller ja... Rola var såklart tvungen att se till att benen var fulla med sår lagom till resan, men i övrigt så! Rola gick rätt på transporten ich efter jag satt fast henne kunde jag gå ut i lugn och ro och stänga bommen bakom henne. Sånna hästar ska man ha! Lätt att lasta och väldigt harmonisk i transporten. Liten har ju aldrig sett en transport innan i torsdags så han tyckte det var jättekonstigt, men Rolas trygghet gjorde susen och efter fem minuter klampade han snällt in och började äta med en gång. Stjärna som sagt! 😍
Hela resan stod Stardust och antingen åt eller sov. Han stod stilla hela resan trots att barn hoppade in och ut ur transporten och klappade och pussade, vi fällde ner luckan både i väntan på båten och andra halvan av båtresan och han brydde sig inte ett dugg. Rola var lite intresserad och höll koll på allt som hände, men inte oroligt utan enbart nyfiket.
Väl framme stod de snällt stilla medans jag tog av grejerna och fick sedan gå ute i hagen över natten, mest för Rolas skull om jag ska vara helt ärlig, jag vet ju att hennes ben inte gillar att stå på Box, speciellt inte när de har sår på sig och absolut inte efterflera timmar i transporten. Rola skulle ju dessutom hem igen morgonen efter så hon behövde få röra på sig, men ingen klagade!
Morgonen efter fick rola en välförtjänt skrittur i skogarna runt gården, en skön dusch och sedan åka tillbaka hem till sina kor.

Liten tyckte det var super konstigt att alla hästar gick åt olika håll hela tiden. Det är otroligt svårt att hålla koll på flocken när de är utspridda över allt och han varken kommer åt dem eller de lyssnar på honom. Sedan hade han sin flughuva.. Så Stardust skrämde livet ur i princip alla som var tvinga att gå förbi honom. Inte lätt att få kompisar när de är rädda för en 🙈 han fick bara en promenad i grimskaft som träning eftersom det var så mycket att titta på. Stallet och boxen han bor i över helgen var så otroligt läskig att han först inte vågade gå in. Det löstes snabbt med en läskig Dennis bakom honom.


Idag fick liten på sig sadel och massa andra grejor. Ville hänga på en av de andra hästarna ut på tur för att se vad som skulle hända.
Vi har inte bråttom. Han får ta den tid han behöver. Jag ser hellre att han tycker det är kul än att jag stressar honom. Med lite startassistans (någon fick gå framför honom i typ 10-20 meter så han kom igång och sedan kan man avvika) så gick det otroligt bra! Några travsteg lite då och då och allt som allt blev turen kanske 40 min. Men han var glad ich hade kul i stor del av vägen. Imorgon blir det dock hagen som gäller för honom! Han gick somsagt ett ordentligt pass idag (inte tanken egentligen, men när det gick så bra glömde jag hålla koll på tiden) så han förtjänar en dags paus! Vi får nog gå en promenad till sanden och rulla lite. Det är ju kul! För första gången i sitt liv fick han en riktig dusch. Lite annorlunda och lite fjant till en början, men efter jag sagt åt honom att lugna sig stod han ändå ganska snällt! Min kille kan han 💪

Sommarvärmen måste man ju njuta av! Så en glass på bryggan i solen med hästarna betandes en bit ifrån är inget jag klagar på 😍 avslutade dagen på bästa sätt. Först fick mina tre starthästar (startar imorgon. 1 på V75 ((min första V75 start som hästskötare, någonsin!)) och två utanför V75) frisering och bandagering (Engine Interface på bilden längst ner ((a.k.a ponnyn a.k.a herr rosa)) med sin rosa puff som han kan äta på istället för att äta på mig ((förekommer ganska ofta om han inte har något att leka med)) startar i lopp 2) och sedan lite mys med liten innan fodring och förberedelser inför imorgon.

Likes

Comments

Vi börjar med igår! Helt fantastisk dag! Regnet hängde i luften, några droppar hit och några dit. Det är inget som varken hindrar mig eller Stardust från att träna! Just nu tränar vi simpelt. Vi leker följa John, sadlar och tränar uppsittning. Han är en riktig liten stjärna som gör allt precis rätt. Inget upprör honom, förutom när han inte får slicka mer på sin godisburk. Ni vet den där burken med godis i som de slickar på! Han är helt galen i den. Iallafall så ställde jag upp honom korrekt igen vid stolen. Han fick stå stilla. Massor av beröm och klappande, förstärker beteenden jag gillar extra mycket så han förstår vad jag vill ha ut av honom. Satte foten i stigbygeln och hängde mig över honom. Självklart blir det lite snebelastning, men det tror jag inte han dör av.. Inte när det är så få gånger! Upp och ner, upp ich ner. Ner från stolen upp igen.
Vad jag har märkt på travhästarna är att de tycker just uppsittningen och nerstigningen är läskigast, så de tränar vi mycket på! Allt gick så bra och helt plötsligt satt jag på honom med båda fötterna i stigbyglarna. Ingen reaktion. Jag smackade. Ingen reaktion. Jag skänklade. Ingen reaktion. Jag smackade och skänklade.. Ingen reaktion.. Har alltid påstått att det svåraste med den här inredningen kommer vara att få honom att gå framåt, och det verkar jag ha rätt i.. Aja, jag ska inte klaga! Kunde varit rodeo, och det hade inte varit lika roligt.
Iallafall så satt jag där i kanske fem minuter innan jag långsamt hoppade av, liten reaktion, men inte så mycket. Sedan kom godisbutiken fram, och då fick jag äntligen en reaktion! Han blev superglad!

Idag har han vilodag. Jag har som utgångspunkt att han nu till en början tränar två-tre dagar, går vara i hagen en dag och sedan tränar två-tre dagar igen. Korta veckor så han får smälta det han har lärt sig! Detta är en metod Lisen Bratt-Fredriksson och Peder Fredriksson använder sig av och den anser de funkar bra, så varför inte testa. Han är smart, det finns liksom inte så stor risk för att han glömmer, så då funkar det. De flesta andra hästar jag haft har behövt (av olika anledningar) gå 6-7 dagar i veckan, men nu när jag har möjlighet vill jag gärna testa något nytt!
Så idag har liten ich mamma chillat i hagen. Men rola anser att det är en rolig grej att jävlas med matte, så hon brunstar. Och Stardust verkar förstå hur en hingst ska göra (typiskt manligt 😉) och glömt bort att vi knipsat kulorna av honom och att det är hans mamma (verkligen inget som stör hästar) så jag fick snällt gå ut och bygga en tillfällig hage i hagen, så nu får inte mamma och lite gå tillsammans. Två arga hästar står vid grindarna och ser irriterat på mig, men det är inget jag bryr mig om. Kan man inte "hålla byxorna på" eller "knipa med benen" så får man skylla sig själva! Bra träning också för den delen. Att inte gå med någon i hagen menar jag. De har ju mössor båda två så flugorna inte kommer åt ögonen och de kan nosa på varandra över staketet. Båda har sol i hagen och båda har stora träd som skugga och regnskydd. Och såklart finns det mat och vatten i bådas hagar, så ingen lider egentligen av separationen.

Imorgon är det träning igen. Får se om vi kanske kan gå någonstans då.. Kanske kanske kanske (håller tummarna)

Likes

Comments

Äntligen har jag lyckats vinna över brodden! Så ikväll fick pantertanterna brodd i skorna och varsitt pass på "ridbanan".. Rola var lite knölig till en början och ville inte riktigt böja och forma sig, men efter en längre värmning än vanligt blev hon fin och rörlig i volterna som vanligt! Riktigt nöjd med henne och hade gärna ridit längre, men jag hade fel handskar och fingrarna gjorde för ont för att hålla tyglarna så vi gick in!

Rosso.. Ja vad ska man säga.. Någon som vill rida en häst som exploderar vilken sekund som helst och det inte kommer gå att få stopp på? Hon ville galoppera från första sekund, och jag vägrade.. Så efter att hon rest sig ett par gånger och jag hunnit bli arg så blev hon ganska fin faktiskt! Kanske blir en bra westernhäst när hon väl lärt sig att ta det lugnt (om det någonsin händer)..

Nöjd sitter jag nu i soffan och försöker värma upp mig. Hästarna står inne och imorgon är det jobb i stan som gäller! Tidig morgon imorgon men det är det värt!

Jag bjuder på en "fin" bild på hur man ser ut när det är svinkallt ute och man ska rida två hästar utan att frysa ihjäl! Och när man är hemma spelar det faktiskt ingen roll hur man ser ut, för ingen ser en ändå!

Likes

Comments

Nu är det nytt år! 2016 för att vara exakt. Först och främst vill jag önska alla ett fantastiskt 2016 och säga stort tack för 2015! Så nu kör vi en sammanfattning av 2015!

En av de större fantastiska stunderna i år måste jag säga var Teenagers vinst! Min första utselningsseger! Jag ryser bara jag tänker på det.

2015 har bestått av mycket glädje men också otroligt mycket sorg! 2015 är ett år jag önskar jag kunnat få sova bort en halva av. Året då himlen fick alldeles för många änglar, närmast mig är såklart mina egna tre.

2015 var året då jag blev av med fantastiska vänner, vissa som jag inte ens visste hur jag skulle kunna andas utan (förvånansvärt nog klarar man det trots att man tror motsatsen). Samtidigt så har jag fått väldigt många nya vänner och bekantskaper.

2015 har gett mig så mycket nya erfarenheter på alla olika nivåer, och trots att hälften av dem inte är de roligaste så är jah superglad över att jag fått ta del av dem, för erfarenheter är vad som formar en.


Helt enkelt.. 2015 var.. Ett steg på en lång resa. En vacker dag kommer jag sitta och skriva en årssamannfattning och tänka tillbaka på alla bra och fantastiska stunder och minnen 2015 gav mig, men just nu är jag sjukt glad över att året är över!


Jag vill inte säga löftena för 2016, för jag kan inte lova att det blir så, men målen för 2016 är:

*att faktiskt börja träna helhjärtat. Eller ja.. Motionera iallafall! Inte för någon annans skull utan helt för min egna!

*träna på att inte alltid ha kontroll, ibland kan det vara bra att inte ha kontroll (vilket jag älskar att ha)

* Satsa stenhårt på min karriär.

Och ja.. Fler mål än så är det inte!

Första bilden ikväll är på årets nyårsoutfit.. Känner att det går mer utför med den varje år 🙈

Så hur har vi förberett oss för att överleva 2015/2016?
Rola står i tillfällig Box med Lindome upp över knäna, boots, pyjamas och bomull i öronen.
Rosso har transportskydd på benen, pyjamas och bomull i öronen. Hon står i sin box och hatar den (hon testar väggarna och ser om hon kan hoppa över den)
Alfons har boots fram ich bomull i öronen och står i Rolas ordinarie Box, men jag litar mer på rola än på Alfons med den tillfälliga. Nu hoppas jag såklart vi ska överleva utan smärte skador! Stardust går kvar i hagen med sina kompisar, men jag tror inte de bryr sig så mycket. Gjorde han inte förra året iallafall.


Hur som haver.. Tack för 2015 och gott nytt 2016!

Likes

Comments

Igår var en sådan där underbar dag då det regnade hela tiden när jag körde och var uppehåll när jag var inne. Efter ett rakbanejobb och två motionskörningar så var jag och mina kläder lika blöta som dränkta katter!

Irina gick sista intervallerna före start (startar om allt går som det ska på Örebro på måndag) och var som alltid jättefin! Hon är nog den i stallet som är snällast i munnen, vilket är ganska bra start på dagen. Att vi sedan iallafall hade rakans underlag med oss in kan jag ju inte beskylla henne för!

Gwen och Pretty körde jag motion. Mina brudar och jag kämpar på stenhårt! Vi gör så gott vi kan och det med ett leende på läpparna trots att vattnet bara rinner om oss!

Stage och jag red en lugn tur i skogen. Förra gången skrittade vi i princip bara när hon hade sadel på sig och i jobbet efter var hon fantastisk! Så varför inte liksom! Och det tyckte hon med! Stage och jag vet hur man njuter av livet tillsammans! Så kombinerad skritt och sim-övning (det var stora hav på våran ridväg.. Iallafall om du frågar Stage!

Lucrativo och jag tog ett steg till på vägen mot ridhäst. Denna gång med en lång chek för att han skulle förstå att man inte kan göra så med huvudet som han håller på (drar ner det stup i kvarten så jag stupar) och det räckte med ett försök och sedan var han fantastisk! Så nöjd med honom! Han lyssnade på mig nästan hela passet! Som avslutning tog vi en liten skritt/joggtur på en 5e del av slingan och tillbaka vilket passade honom i smaken! Bebis börjar lära sig!

Man måste nog vara en tvättäkta hästtjej som går upp och är på jobbet när det fortfarande är mörkt ute, fast med ett leende på ansiktet! Ännu mera bevis är det nog när man gladeligen sitter och kör trots att man kan vrida ur kläderna! Om inte det är bevis nog.. Då ger jag upp!


JULAFTON!
Idag blir det ett kombinerat inlägg, var lite för trött för att skriva igår..

Jag är inte riktgt så förtjust i själva firandet av julen som man hade kunnat tro.. Så imorse kom jag gladeligen till jobbet halv sju för att mocka och tvätta utrustning (man får passa på när alla vilar)

När jag kom hem skippade jag Kalle anka och gick ut och red rola istället. Idag visade hon att det var lite jobbigare i högervarv, men annars jätteduktig! Får rida ett pass på henne imorgon med! Efter passet tänkte jag att hon skulle få lite godis.. Knäckebröd och lite kraftfoder tänkte jag.. I en hink på golvet.. Det tyckte inte rola! Man kan ju inte äta på golvet! Bortskämd som hon är fick hon ett bord istället så hon slapp böja sig.

I julklapp fick jag
En horsetröja av Rosso, Stage, Pretty och Olles ägare
Bio- presentkort av Alfons ägare
Chokladask och presentkort på team Sportia av chefen
Läppbalsam av thuva
Och ett forkit av Malin.

Precis lagom. Behövs inte mer till en grinch!

Så helt enkelt kort och gott..

God Jul på er!

Lucrativo visar hur man kan använda täcket på annat sätt + hur man gör för att få nya täcken!

Tog tyvärr inte kort på alla fint inslagna paket, men på paketet från Rosso fick det bli en bild!

Det är inte alla hästar som får julklappar.. Men pretty och Stage fick julklapp av sona ägare! Fina täcken med deras namn på!

Likes

Comments