Det sägs att man ska ramla av 100 gånger för att bli en bra ryttare. jag tror jag är nere på 70 avramlingar kvar nu.

I måndags red jag och Rola till havet. Efter en diskussion så gick hon ut i havet och tillochmed travade där ute, men sedan kom en våg som gjorde att hon tvärstannade och flög först åt ena sidan så jag kom i obalans och sedan åt andra sidan så jag åkte ner i havet med alla kläder på och mobilen i fickan. men helt ärligt.. vad ska man göra annat än att skratta? vattnet var kallt och jag hade ju faktiskt sagt att det var okej om jag blev lite blöt.. men ja.. Rola såg annorlunda än jag på hur pass mycket blöt man blir av att bada, men hon såg så nöjd ut! kan tillägga att mobilen och hörlurarna mår utmärkt och ingen av oss skadade oss!

igår provred jag en häst jag hade tänkt låna över sommaren. Och han var lagom rolig. Det var som om han inte var färdiginriden. första gången han småstegrade och kastade sig runt kunde jag sitta kvar, men när han hoppade jämfota upp i luften och gjorde någon form av skutt uppe i luften som gjorde att jag inte kunde hålla mig kvar så jag flög i en båge ner på marken med en ordentlig smäll. landade på både huvudet och ryggen, och som sagt så åkte jag i backen med en smäll. tack vare det fick jag sjukt ont i huvudet och ryggen och började må illa efter att adrenalinet försvunnit ur kroppen. självklart satt jag upp igen, och som tur var klarade hjälmen sig. Jag hade också som tur var skyddsvästen på.

Vi flyttade djur där under förmiddagen också. och medan vi flyttade runt djuren så kom vi på den briljanta idén att Rola kan väll gå tillsammans med korna på betet så slipper jag låna en häst som sällskap. så trots att vi tror att jag har fått en liten hjärnskakning och att jag har ont i ryggen red jag Rola till hennes nya hage.

så underbart med en häst som finner sig i att bara ta en lugn tur utan att jag behöver tänka en massa. Rola älskade den idén! nu går det bara inte att få tag i henne för hon trivs så bra...

idag vaknade jag med sjukt ont i huvudet och hela höger sida av kroppen! kan inte riktigt röra på huvudet ryggen gör svinigt ont och det känns som om hela vaden krampar. precis vad jag behövde nu.. jag ska bara ta det lugnt idag har jag tänkt.. ta en skritt-tur med Rola ikväll och som sagt, bara chilla! jag har inte tid att ha ont i kroppen! jag behöver ha tid med mina hästar!

på måndag är det trav här på visby och Bobbo gör son andra start. ska försöka komma in och se hade jag tänkt. kommer vara sjuk konstigt att inte jobba när jag är inne på tävlingsdag här hemma, men det är bara att vänja sig

igår firade jag och Bobbo ett år tillsammans. låter löjligt att jag ens kommenterar det eftersom han inte ens är min häst, men ändå. Han var en stor del av min tillvaro under ett antal månader och det är bla tack vare honom jag började med trav. så det är iallafall värd en notis!

ridbilden är på hästen jag provred!






Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag satte vi Bobbos kunskaper på prov. hade som sagt ingen bra magkänsla om provloppet idag så jag var inte ett dugg nervös. Jag vet att det inte är på riktigt utan bara en koll på att han är redo för framtida uppgifter. men jag tar allt sådant väldigt seriöst. Jag behandlar kval, premie, licenslopp, provlopp och vanliga lopp likadant. jag tycker om att sela på i boxen. Bobbo är skitmysig där och tar det ganska lugnt vilket jag tycker är bra!

ut till värmning som jag tyvärr inte såg men det verkade gått bra. glada miner när de kom in iallafall. när resterande hästarna värmt var det Kingen som var först ut. såg bara starten men det såg bra ut.

lucrativo och Bobbo gick i samma lopp: 30 - tempo jämn fart. redan innan start visade Bobbo sitt värsta humör. Han skulle nämligen inte göra det alex ville. Han kastade sig åt sidan och vägrade lyssna på tömmarna och småstegrade och höll på. jag gick bort mot dem men just då fick de fart.. när de kom till åtgången var det kört. Han skulle ut! han var klar! men så funkar inte världen så med ena tömmen i handen började jag gå framåt. Han kastade sig uppåt och åt sidan och slet tömmen ur min hand. andra gången tog jag hårt i tömmen och nästan drog honom framåt och sprang igång dem. kan säga att då började jag bli nervös! han har inte betett sig så sedan innan jag började med honom, och inte ens då betedde han sig så. varken jag eller Henrik förstod någonting alls. hästen som var på banan kände inte jag igen. Det var inte min passhäst som var där ute utan någon hade bytt ut honom mot en hulligan. det första jag sa till Ullis var "hoppas vi inte är tillbaka på ruta ett igen!" det hade varit mardrömmen! tänk om alla timmar vi lagt ner på honom skulle vara som bortspolade. tänk om allt hade varit förgäves! jag hamnade snabbt borta vid volterna. fall ifall han skulle balla ur igen ville jag vara nära då jag kunde hjälpa.

springspår är inte riktigt optimalt med honom. Han är lat,lite klumpig och springer inte mer än vad han behöver. Men tillslut så kom starten. hästarna for iväg och han hamnade sist.. inte konstigt alls. Enligt mig var han inte alls bra. Han såg inte så taggad ut och verkade mest bara lalla med bakom fältet.. det är liksom inte riktigt den bilden jag har av en tävlingshäst. när de kom I mål var jag nästan besviken på honom.. han presterade inte alls så bra som jag hoppats. eller egentligen var det nog inte honom jag var besviken på, utan mer mig själv. Jag har varit där för lite och pysslat med honom för lite. Jag lägger det helt på mig själv. Jag säger inte att de andra inte gjort ett bra jobb, för det har dom! Jag bara hade trott mer om hästen än vad han ville visa. tränare och kusk var riktigt nöjda. alla sa att han var skitfin. och förlåt ni som tyckte det. men jag håller inte med. och jag säger det om och om igen för att det känns som om ni nöjer er med att hästen går typ bra. Det känns som om ni inte tar in det jag säger. Och därför upprepar jag det om och om igen. jag hoppas att ni tillslut fattar vad jag menar. ta inte illa upp. Som sagt inget negativt mot er som jobbar med honom dagligen. men jag kommer utifrån och ser med andra ögon.

Det var faktiskt inte förens jag gick med honom efter loppet som jag började känna igen hästen igen. jag har letat efter honom sedan torsdags och tillslut hittade jag min lilla frånvarande häst som inte bryr sig om vad som händer runt omkring för det sitter en fågel i trädet och kvittrar. Han är väldigt frånvarande och väldigt konstig, men det är han.

Jag misstänker att vissa tog illa upp för att jag sa som jag tyckte. och jag ber om ursäkt för att jag har så fruktansvärt svårt att hålla käften när jag inte håller med. förlåt!


efter hästarna fått duschat och blivit nerskrittade och alla saker var tvättade fanns det inte så mycket mer att göra än att vänta. Henrik och Alex skulle köra banjobb så Josefin frågade mig om jag inte ville rida med på douglas. jag är inte den som tackar nej. Så hämta hästen upp i sadeln, korta två hål och sedan ut. Douglas var betydligt piggare idag när det var fler hästar på banan så jag fick sitta och hålla i honom hela tiden. När vi körde ett snabbare bakvarv så var jag helt säker på att träningsvärken som uteblev i torsdags skulle komma idag för jäklar vad han var på. när vi sedan började volta (som jag verkligen inte är bra på) och skulle vända upp försökte jag krypa ihop som en boll på ryggen, men det gick inte. Han var alldeles för stark för det så jag fick hela tiden försöka undvika att klättra upp i Henriks vagn. 2140 idag igen. första varvet önskade jag att jag hört fel och att det vara var ett varv. men det var två och när vi kom upp på sista långsidan så började vi tappa fart. dags att peta på honom med benen med andra ord. Jag trodde att vi skulle ligga i samma positioner hela tiden (som vi alltid gör) men när Alex i sista sväng började gå in mellan spira och carpe bestämde jag mig för att vi också skulle om. Så jag tog ut honom i fjärdespår på upploppet och gav honom mer tyglar. det var en fin spurt och behövde bara trycka på lite extra 10 meter kvar för att komma om spira så vi vann. inget pris, inga applåder.. det var ju ett banjobb, ingen tävling.. men det gav mig blodad tand. Detta ska vi göra om! Jag ska korta mer nästa gång och förhoppningsvis rida ännu fortare, vinnarskalle som jag har..

Bobbo återhämtade sig faktiskt väldigt fint efter loppet så jag vet att Han inte tog ut dig alls! Efter duschen var han lika pigg som innan utan att flåsa..

lär väll få höra för det här.. nej jag är ingen expert och jo jag kanske sätter höga krav på hästen.. men om inte jag gör det.. vem ska då sätta kraven? man kommer ingenstans om man inte jobbar för det! och det är värt all blid svett och tårar som det krävs!

tiderna idag blev:

Bobbo 5a på 27,8
Douglas 1a på 33 första varvet och 22 andra varvet

matilda gick från travet med blodad tand och taggad mer än någonsin på tävlingssäsongen 2015!

Bobbo är nr 6 (Alexandra Hellgren) och lucrativo nr 4 (Martin Malmqvist) screenshot från filmen som kommer upp vid ett senare tillfälle




Likes

Comments

Idag satte vi Bobbos kunskaper på prov. hade som sagt ingen bra magkänsla om provloppet idag så jag var inte ett dugg nervös. Jag vet att det inte är på riktigt utan bara en koll på att han är redo för framtida uppgifter. men jag tar allt sådant väldigt seriöst. Jag behandlar kval, premie, licenslopp, provlopp och vanliga lopp likadant. jag tycker om att sela på i boxen. Bobbo är skitmysig där och tar det ganska lugnt vilket jag tycker är bra!

ut till värmning som jag tyvärr inte såg men det verkade gått bra. glada miner när de kom in iallafall. när resterande hästarna värmt var det Kingen som var först ut. såg bara starten men det såg bra ut.

lucrativo och Bobbo gick i samma lopp: 30 - tempo jämn fart. redan innan start visade Bobbo sitt värsta humör. Han skulle nämligen inte göra det alex ville. Han kastade sig åt sidan och vägrade lyssna på tömmarna och småstegrade och höll på. jag gick bort mot dem men just då fick de fart.. när de kom till åtgången var det kört. Han skulle ut! han var klar! men så funkar inte världen så med ena tömmen i handen började jag gå framåt. Han kastade sig uppåt och åt sidan och slet tömmen ur min hand. andra gången tog jag hårt i tömmen och nästan drog honom framåt och sprang igång dem. kan säga att då började jag bli nervös! han har inte betett sig så sedan innan jag började med honom, och inte ens då betedde han sig så. varken jag eller Henrik förstod någonting alls. hästen som var på banan kände inte jag igen. Det var inte min passhäst som var där ute utan någon hade bytt ut honom mot en hulligan. det första jag sa till Ullis var "hoppas vi inte är tillbaka på ruta ett igen!" det hade varit mardrömmen! tänk om alla timmar vi lagt ner på honom skulle vara som bortspolade. tänk om allt hade varit förgäves! jag hamnade snabbt borta vid volterna. fall ifall han skulle balla ur igen ville jag vara nära då jag kunde hjälpa.

springspår är inte riktigt optimalt med honom. Han är lat,lite klumpig och springer inte mer än vad han behöver. Men tillslut så kom starten. hästarna for iväg och han hamnade sist.. inte konstigt alls. Enligt mig var han inte alls bra. Han såg inte så taggad ut och verkade mest bara lalla med bakom fältet.. det är liksom inte riktigt den bilden jag har av en tävlingshäst. när de kom I mål var jag nästan besviken på honom.. han presterade inte alls så bra som jag hoppats. eller egentligen var det nog inte honom jag var besviken på, utan mer mig själv. Jag har varit där för lite och pysslat med honom för lite. Jag lägger det helt på mig själv. Jag säger inte att de andra inte gjort ett bra jobb, för det har dom! Jag bara hade trott mer om hästen än vad han ville visa. tränare och kusk var riktigt nöjda. alla sa att han var skitfin. och förlåt ni som tyckte det. men jag håller inte med. och jag säger det om och om igen för att det känns som om ni nöjer er med att hästen går typ bra. Det känns som om ni inte tar in det jag säger. Och därför upprepar jag det om och om igen. jag hoppas att ni tillslut fattar vad jag menar. ta inte illa upp. Som sagt inget negativt mot er som jobbar med honom dagligen. men jag kommer utifrån och ser med andra ögon.

Det var faktiskt inte förens jag gick med honom efter loppet som jag började känna igen hästen igen. jag har letat efter honom sedan torsdags och tillslut hittade jag min lilla frånvarande häst som inte bryr sig om vad som händer runt omkring för det sitter en fågel i trädet och kvittrar. Han är väldigt frånvarande och väldigt konstig, men det är han.

Jag misstänker att vissa tog illa upp för att jag sa som jag tyckte. och jag ber om ursäkt för att jag har så fruktansvärt svårt att hålla käften när jag inte håller med. förlåt!


efter hästarna fått duschat och blivit nerskrittade och alla saker var tvättade fanns det inte så mycket mer att göra än att vänta. Henrik och Alex skulle köra banjobb så Josefin frågade mig om jag inte ville rida med på douglas. jag är inte den som tackar nej. Så hämta hästen upp i sadeln, korta två hål och sedan ut. Douglas var betydligt piggare idag när det var fler hästar på banan så jag fick sitta och hålla i honom hela tiden. När vi körde ett snabbare bakvarv så var jag helt säker på att träningsvärken som uteblev i torsdags skulle komma idag för jäklar vad han var på. när vi sedan började volta (som jag verkligen inte är bra på) och skulle vända upp försökte jag krypa ihop som en boll på ryggen, men det gick inte. Han var alldeles för stark för det så jag fick hela tiden försöka undvika att klättra upp i Henriks vagn. 2140 idag igen. första varvet önskade jag att jag hört fel och att det vara var ett varv. men det var två och när vi kom upp på sista långsidan så började vi tappa fart. dags att peta på honom med benen med andra ord. Jag trodde att vi skulle ligga i samma positioner hela tiden (som vi alltid gör) men när Alex i sista sväng började gå in mellan spira och carpe bestämde jag mig för att vi också skulle om. Så jag tog ut honom i fjärdespår på upploppet och gav honom mer tyglar. det var en fin spurt och behövde bara trycka på lite extra 10 meter kvar för att komma om spira så vi vann. inget pris, inga applåder.. det var ju ett banjobb, ingen tävling.. men det gav mig blodad tand. Detta ska vi göra om! Jag ska korta mer nästa gång och förhoppningsvis rida ännu fortare, vinnarskalle som jag har..

Bobbo återhämtade sig faktiskt väldigt fint efter loppet så jag vet att Han inte tog ut dig alls! Efter duschen var han lika pigg som innan utan att flåsa..

lär väll få höra för det här.. nej jag är ingen expert och jo jag kanske sätter höga krav på hästen.. men om inte jag gör det.. vem ska då sätta kraven? man kommer ingenstans om man inte jobbar för det! och det är värt all blid svett och tårar som det krävs!

tiderna idag blev:

Bobbo 5a på 27,8
Douglas 1a på 33 första varvet och 22 andra varvet

matilda gick från travet med blodad tand och taggad mer än någonsin på tävlingssäsongen 2015!

Bobbo är nr 6 (Alexandra Hellgren) och lucrativo nr 4 (Martin Malmqvist) screenshot från filmen som kommer upp vid ett senare tillfälle




Likes

Comments

Första hästen idag var Limestone. rakbanan tre hästar, en ivrig, en osäker och en som tvärstannar om det inte blir som hon vill. Limestone var den osäkra i sällskapet. Han tyckte det var lite läskigt att ha häst både bredvid och bakom och samtidigt satt någon och sa åt honom att gå fortare. såg nog mest ut som fyllekörning, men tillslut gick det ganska bra.

andra turen blev det Bobbo. redan i stallet viftade han irriterat med svansen. brukar inte betyda något bra när hästarna gör så. dock gjorde inte det att jag satte i bomull i öronen eller så.. han och Nicco är de enda travhästarna som får gå utan bomull när jag rider. vi skulle gå förbi banan tänkte jag.. det to kite inte Bobbo så han stegrade sig lite och gjorde en 360 i farten och skulle dra iväg. fick stopp på honom och efter en stund bråkande så hjälpte Ullis oss iväg. skritt tills han blev lugn och sedan iväg på nya äventyr. höll på att åka av igen några vattenpölar senare då han gick i ökad jogg (för att komma över vattenpölen) och tvärstannade utan förvarning. som straff fick han skritta runt sjön innan vi travade tillbaka. gick lite utanför stigen för att träna att lyfta på benen och på att tänka. och det tyckte han var skitkul!

vet inte riktigt vad jag ska säga.. men jag har blandade känslor inför hans provlopp på lördag. Jag håller det för mig själv, men blandade känslor. .

banjobb i sadel blev det för min del idag med! fick frågan om jag ville rida en nybliven pensionär idag. såklart sa man ja. trodde jag skulle rida en skogstur.. men ägarinnan, Josefi,tyckte att nej nej. ni skulle både han och jag jobba ordentligt. så det blev banjobb i rätvarv 2140 och valfri tid, dvs douglas tid! hade vanlig sadel, men jag är riktigt pepp på att rida i montésadel. gick i typ 20-25 tempo, men ändå. Jag har aldrig ridit på banan förut. aldrig ridit hästen förut. skänklar hela tiden. ville såklart ha honom fortare. ser när jag ska vända upp att Josefin står och tittar, fine. Hon äger ju hästen.. men när jag ridit ca femhundra meter ser jag upp och ser att de är fler som står där. bestämmer mig för att stänga bort åskådarna. jag jobbar fram honom. Men ca 250 m kvar skrämmer såklart Henrik hästen genom att hoppa upp bredvid honom. Han tog början till gångartsbyte så jag började ta ner honom, men han ställde sig igen så då gasade vi. Så underbar känsla. I did it! ska verkligen ha montélicens! verkade ha gjort bra ifrån mig för både Henrik och josse såg superglada ut som tur är så får jag rida honom igen. flyger på små moln! han är jättebra träning för mig då han är väldigt trav säker och rutinerad! Stort tack för att jag fick rida honom!



Likes

Comments

Det känns som en evighet, trots att det bara gått någon vecka sedan jag såg honom sist. Han som öppnade mina ögon för en helt ny värld. Han som ger mig viljan att bli en bättre människa.

nej det är ingen roman jag skriver om en påhittad person. Han finns på riktigt. Han är tre år gammal, väldigt klok för sin ålder, har ett väldigt bra minne, är väldigt duktig och har ett stort hjärta! han är inte så stor, men han växer fortfarande. Han är mannen I mitt liv! han är en häst
för er som inte listat ut det ännu snackar jag om Bobbo.

två veckor känns som en jättelång tid! det känns som en hel evighet när man saknar någon. idag fick jag äntligen träffa honom igen. jag höll mig från honom väldigt länge faktiskt! typ sådär nästan två timmar! sedan kunde jag inte hålla mig borta längre! tog med mig fyra morötter (de är fyra valackar i hans hage) och gick ner till hagen. längst bort stod de såklart, men Bobbo fick ganska fort syn på mig och kom mot mig med spetsade öron. när de fått varsin morot allihopa tyckte Bobbo att de andra kunde lämna hans människa ifred. så fort de andra kom för nära mig blev de bortjagade. Kingen blev minst populär då han bestämde sig för att tränga sig in mellan Bobbo och ett träd. oacceptabelt! så när Bobbo fick sitt lilla utbrott på Kingen bestämde jag mig för att pratstunden var över innan det blev bråk och jag hamnade i mitten. Bobbo följde efter mig en bit, men när han insåg att det inte skulle bli mer kelande så vände han tillbaka till sina kompisar.

fick en uppsittning idag. Rida en snygg dam, nämligen Pretty Woman. en mysig skogstur stod på beställning från tränaren. jag tyckte det lät som en bra idé, men det tyckte inte pretty, och jag kan säga att jag fick verkligen jobba för att kunna styra. skritta var det inte tal om och inte heller lugn jogg.. pretty ville snabbjobb och jag motion så vi gjorde en kompromiss och tog snabbare motion. jag är aldrig rädd när jag rider, inte idag heller.. jag hade inte riktigt styrkan i armar, ben, rygg och magmuskler för att hålla henne lika bra som det går i vagn. om jag får chansen till en till tur på pretty ska jag göra lite förändringar för allas säkerhet. lite starkare bett (så jag har något att säga till om) en huva så jag dövar ner henne ännumer (brukar bli lugnare då) och en spärrgrimma (för såfort jag tar i henne öppnar hon munnen på vid gavel och drar ner huvudet.. samarbete.. men jag är nöjd ändå! älskar att rida och ju fler jag får rida desto mer lär jag mig och blir då en bättre ryttare.

inne är Bobbo alltid en ängel. Han vet hur man ska göra för att få godis! så fort han och jag kom in i boxen efter att han blivit skodd böjde han ner huvudet mellan frambenen. mannen i mitt liv är riktigt smart!

imorgon är det dags att åka in igen. Efter hen hel kväll med Michelle är det dags att sova (kl är 00.41) eftersom jag ska upp tidigt för sitt komma med bussen. vad gör man inte för hästen man brinner för?!

på bilden är det Bobbo (den mörkbruna) med två av sina kompisar. den tredje stod bakom mig och tittade.


Likes

Comments

Idag fyller jag hela 18 år! Dagen spenderades såklart i stallet! inte nog med att jag fyller år,jag firar det också på bästa sätt genom att hoppa upp i sadeln igen efter ganska exakt en månads uppehåll pga knät. blev tre hästar.

gick ut och hämtade hästarna. Bobbo vet verkligen hur man får mig på fall! Jag pratade med Henrik samtidigt, men jag har alltid olika tonlägen, hästarna får oftast mer pipigare/gladare röst än vad människorna får. när jag ropade på honom såg man hur han spetsade öronen för att lyssna, se att han verkligen hört rätt. Så jag ropade på honom en gång till och huvudet for upp i luften samtidigt som han vände det mot mig. Han kände igen min röst och blev ärligt glad över att höra den! När jag gick fram och satte fast grimskaftet blev en av hans hagkompisar nyfiken och puffade lite på mig. Det var inte okej! Jag är hans skötare. jag såg verkligen hur grinig han blev. hela vägen till grinden gick han med nosen i min rygg pillandes med min jacka. helt underbart när man känner sig både älskad och saknad, av en häst! ska ju kanske tillägga att det var ömsesidigt! vi är best friends forever och så är det bara!

Första hästen blev såklart Bobbo! på schemat stod skogen/backträning/dressyrträning. på med alla grejer och sedan upp.. han är ju ingen vanlig travhäst den där Bobbo.. de flesta kan inte stå stilla på gången när man sitter upp, och verkligen inte ute.. men min lilla prins, han kan han! står som ett ljus när jag ska hoppa upp eller fixa med stiglädrena/gjorden. tyvärr var gjorden ca 10 cm för stor så när jag skulle hoppa uppges sadeln lite för mycket. eftersom jag tänker på hans rygg så ansåg jag att det var bättre att be om hjälp, så Henrik fick slänga upp mig.

Bobbo stod fortfarande snällt kvar med jag satt upp, korrigerade längden på stiglädrena osv. Han är verkligen en liten stjärna. pga blåsten idag fick han dock ha bomull i öronen, vilket inte tillhör det vanliga när jag rider. folk får tycka att jag är galen, men hästarna jag rider regelbundet ska kunna gå utan bomull enligt mig. Jag har ju mer kontroll på ryggen än bakom hästen. så iväg med fötterna ur stigbyglarna och skritta mot slingan. först ett halvt varv i trav för att mjuka upp mina knän, 300 meters skritt och sedan tre varv i trav innan vi red till backen. på slingan blev han en helt annan häst. travhästen kom helt plötsligt fram och Bobbo tyckte att vi kunde rusa igenom uppvärmningen.. det tyckte inte jag. så de första varvet gick åt till att hålla honom lugn så ritten blev behaglig. när han väl förstått att han inte skulle rusa gick han riktigt bra faktiskt! mot backen och 6 gånger upp och ner innan vi travade ett varv till på slingan. ute på slingan kom ett stort läskigt monster flygandes förbi oss. Det är en sådan där sak som kallas för häst med ryttare! har aldrig varit med om att han har varit bakrädd föut (kan ju bero på att han aldrig varit det). tror inte att han har insett själv att han ser ut sådär när jag rider.. och sedan var han ju överdrivet fjantig med.. Efter vi travat ett varv körde vi upp och ner för backen igen 6 gånger innan vi sa tack för idag. Tyvärr gjorde den där hästen med ryttare att han blev rädd för barnen vi skritta förbi (trots att hans ägare faktiskt bara är 5 år gammal) och sedan var alla stenar superläskiga! speciellt tvååringen vi mötte på vägen tillbaka, den som faktiskt står i samma stall som honom.. Jag är nöjd ändå! nästa pass ska dock bli tuffare! på med snodd nästa gång (inte mycket spänd, utan ska bara vara där för att han ska ta ner huvudet lite när vi jobbar).

den andra hästen blev King Express, valack på 7 år. Han är väldigt länge i kroppen och har lite dålig koll på sig själv så han skulle få ett dressyrpass. det var första gången jag rider honom så utan att ha några fördomar satt jag upp och skrittade ut till volten.. men redan efter några varv i trav insåg jag att han inte skulle få ut något av det så jag red in igen och satte på en snodd. Han är så stor och lite klumpig så han blev så stel i nacken vilket orsakade att han spräng otroligt snett på volten. insåg att jag behövde få honom att böja på nacken för att han skulle slappna av. r inget fan av att sitta och slita i munnen på hästen så då sätter jag hellre på hjälpmedel. mina snoddar är inte så spända så de blir liksom inte farligt. de är bara en hjälp på vägen. När vi väl fått på snodden gick det super bra!

red i kanske 20-30 min men olika serpentiner och volter, bara för att försöka mjuka upp honom en aning. Jag rider inte så långa pass på hästarna, speciellt inte i början. visst kan jag sitta och rida i flera timmar om det är så.. men jag tycker det är meningslöst att rida längre än vad hästen orkar. och med det menar jag såklart inte konditionen utan vad huvudet orkar. Det är väldigt mycket jobbigare att gå dressyrpass än att springa på banan, och nu i börjat orkar de inte tänka så länge i racet och då tycker jag att det är bättre att rida en kort stund och att de kommer ihåg och orkar lära sig än att rida en lång stund men att det blir fiasko de sista 30 minuterna för att hästen inte orkar.

även Kingen är fruktansvärt snäll! han stod snällt och väntade på mig medans jag fixade lädrena inne i stallet, och även när jag satt upp, men Bobbo tar fortfarande priset!

fick dessutom en grattis - chokladask, ett bilarhus och två rosa trisslotter av Henrik! Tack så mycket! :)

tredje hästen blev Martins häst Amy Graphic. en väldigt söt liten häst. ett dressyrpass på volten blev det för henne med, ska väll inte säga att hon älskade det, men det var inte helt åt helvete ändå! hon jobbade riktigt fint nästan hela passet. mot slutet lade hon dock av och bara stannade.. Hon var ju inte helt oövertalig, men det märktes att hon tyckte hon var klar så vi avslutade. jag tror hon kan vara en väldigt intressant häst att jobba med. Det behöver bara byggas lite mer muskler...

av Martin fick jag en superfin rosa/guldig huva till hästen och jättesöta matchade rosaguldiga rosetter att ha i hästens pannlugg! mina hästar kommer ridas med stil! Tack så mycket! :)

Bobbo vet jag att jag får rida fler gånger, och jag hoppas självklart att jag får chansen att rida både Kingen och Amy fler gånger!

i helhet har min födelsedag var riktigt rolig! Tack så mycket alla som grattis mig idag! kvällen tar jag och hundarna i soffan, där vi trivs lite för bra! ännu en gång stort tack till er alla! ett litet tack till mina fina vänner som lagt upp fina bilder på mig på fb.. älskar er med! :*






Likes

Comments

Ikväll såg vi på lopp i matsalen på storbildstvn.. med oss menar jag mig själv.. och ibland läraren och ibland andra elever. jag såg hästen jag fick köra på valla vinna vilket var jättekul och vill bara säga stort grattis till alla kring hästen! som vanligt började jag men den dumma grejen som kallas för att tänka. jag började tänka tillbaka, tillbaka till sommaren och min egna seger.

jag säger alltid att det var jag som "fixade" bobbo.. men egentligen.. gjorde jag det? jag menar.. två månader innan jag fick bobbo på min lott så visste jag ingenting om trav. ridning hade jag hållit på med ganska länge, typ hela mitt liv, men inte trav. innan bobbo hade jag knappt kört.. egentligen.. vad gjorde jag med bobbo? inget speciellt.. jag gav honom kärlek, jag tränade på det sättet jag trodde skulle funka, såklart i samråd med henrik och alex, och jag gav honom tid.. jag lyssnade mest på honom och bara njöt av honom som häst, för om vi ska vara ärliga så är han en häst som är en på miljonen! jag gjorde saker som faktiskt vem som helst hade kunnat göra! det är inte tack vare mig som han blev bra.. han satt fasat i en djup snödriva, och jag backade honom och visade honom en annan väg bara.. som en liten GPS som skriker åt en att göra en U-sväng för 500ade gången.. fast jag skrek inte.. jag lät honom tro att han kom på det hela själv.. för let's face it.. man tycker så mycket bättre om sig själv om man var den som kom på den smarta iden! alla fungerar så! jag lärde inte bobbo något egentligen.. jag var ganska värdelös på trav och allt runt om kring.. och om vi ska vara helt ärliga... så himla duktig är jag inte nu heller! bobbo, henrik, alex och de andra hästarna i vårat stall har lärt mig sjukt mycket! men jag är fortfarande inte ens okej på trav..

jag kanske tänker lite för mycket.. men det är sanningen! jag fixade inte honom, han fixade sig själv! jag är den sista som ska ha äran för det hela! jag äger inte hästen, som ägare måste man ha sjukt bra tålamod för att orka med en häst som bobbo! det är ju liksom inte alltid han är lätt att älska.. redan som liten skadade han sig och ja.. sedan är han ju som han är. jag är inte tänaren som gick ganska länge med en häst som gjorde allt man inte skulle göra.. jag är inte kusken som snällt körde honom till hans seger (premieloppet den 9e augusti). kan tänka mig att det nog inte var så roligt när det först går 25 och sedan, bara lite kvar, stannar hästen för en och bara vägrar tills han får sällskap igen.. det kan inte ha varit så roligt.. eller såklart.. första varvet var nog kul, men inte andra.. helt ärligt.. jag plockar upp hans skit och matar honom.. men när det väl kommer till kritan så är det inte jag som får skiten.. eller det vet jag ju faktiskt inte.. det gick ju bra så ingen blev sur!

jag tänker för mycket.. det jag ville med det här inlägget är att säga att jag eller någon annan "fixade" bobbo.. han klarade det bra själv faktiskt! och vad som än händer med honom så är det tack vare ägare, tränare och kusk, inte mig!


missförstå mig rätt! jag älskar bobbo som om han vore min egna häst! jag ångrar inget med honom och jag är otroligt glad över att ha fått chansen att jobba med honom! han är en ängel utan vingar! jag vill bara poängtera att jag inte är så bäst som många tror att jag tror att jag är.. jag är bara jäkligt stolt över den här lilla valacken! han är mitt hjälte! inlägget är faktiskt lite menat till att hylla den fantastiska hästen jag får ta hand om! bilderna är från första dagarna till nutid!

Likes

Comments

Jag har kontrollbehov. jag hatar när jag inte har koll på allt, eller när jag inte kan styra över vad som händer. jag har faktiskt blivit bättre på att hantera mig själv, nu kan jag ta överraskningar riktigt bra, jag kan släppa lite på tyglarna. men när det gäller mina hästar hatar jag när jag inte är där och har 100% koll själv!

det låter säker jätteskönt att jag bara har hästarna varannan helg och knappt det.. men det är det verkligen inte! från att vara van att ha hästarna 7 dagar i veckan till att ha hästarna 2 gånger i månaden är en stor omställning. jag träffar inte mina hästar varje dag, jag vet inte hur deras tillstånd är från dag till dag, jag ser inte om de fått sår eller inte, jag ser inte om de har feber och jag missar alla stora stunder som snöbus, bebisbus, vaccineringar och massor av andra saker. största problemet är nog ändå att jag och alla andra har inte samma syn på saker och ting. jag vill ha det på mitt sätt och de gör det på sitt sätt.

jag fattar att min familj inte gör på samma sätt som jag gör, för de har inte samma kunskap och tid som jag. jag fattar att de inte kan göra på samma sätt som jag i stallet, det är ju faktiskt inte ens mitt stall! men det är jättejobbigt att åka från ön och vet att vad som helst kan hända på två veckor, och jag kan inte styra över hur situationerna hanteras!

bara den lilla grejen som att lämna mina hästar. jag lämnar Rola och Stardust i händerna på en av mina bröder och min mamma. de anser att rola inte behöver täckeshals och boots och extra mat osv osv.. och visst klarar hon sig utan halsen dagar som idag när det inte är så kallt.. men tänk om. tänk om hon skulle trampa sig igen och skada sig och jag inte kan motionera henne på flera månader och hon hamnar på boxvila igen.. bara pga dom där jäkla bootsen.. det gnager hela tiden i mitt huvud. och de tränar inte Stardust som jag hade planerat.. de gör faktiskt inte alls som jag hade planerat.. och det är jättejobbigt! för min plan var väldigt bra! jag säger inte att han är dum och värdelös nu heller, för han är den duktigaste bebisen jag någonsin träffat.. bättre uppfostrad än många vuxna hästar, men ändå.. det var MIN plan! och det är MIN häst! jag sitter 23 mil från dem och kan inte påverka ett smack! låter fjantigt, jag vet.. men min värld är uppochner.

Bobbo är inte ens min häst! ändå är jag lika nojig! jag har faktiskt börjat lugna ner mig nu och behöver inte ha lägesraport varje dag! men ändå. han är min bebis fast han inte är min! han är en av mina bästa vänner! klart jag vill ha koll på honom. och bara vetskapen att han inte blir skött på samma sätt som jag gjorde i somras är oerhört svår att leva med. jag menar tänk om.. tänk om han skulle gå sönder i korset bara pga att de inte gnuggar liniment där varje gång han har gått.. det är ju liksom ingenting.. men tänk om! eller tänk om hans klumpighet skadar honom.. att han trampar sig själv på benen eller krockar med ett träd i hagen hade inte förvånat mig.. men det hade stoppat träningen! och då blir ju hans karriär lite stoppad.. även om det bara kanske är för någon dag.. men ändå.. och hans karriär, hans liv är tar upp stor del av mitt liv! låter töntigt.. men ändå! ni skulle hört mig förut! bara en sådan sak som att Bobbos man inte var lika blankborstad som när jag höll på med honom fick de höra för ganska länge!


fast det värsta av allt är att ge den sista moroten och den sista pussen och den sista klappen innan jag åker från hästarna för sista gången den gången jag är hemma.. två veckor är lång tid.. helt krasst så kan hästarna dö imorgon om det är så.. eller jag för den delen med.. skulle de veta att jag älskar dem mer än allt annat på jorden? skulle jag kunna säga med gott samvete att jag gjorde allt för att ge dem ett bra liv? men det största problemet är nog att jag inte skulle kunna få säga hejdå.. visst säger jag hejdå med moroten, klappen och pussen.. men det är inte samma sak! för då ska jag ju se dem igen!

jag åker oftast hem på fredags natten, träffar hästarna lördag och en stund på söndagen innan jag åker med båten på eftermiddagen. varje första kväll efter ett besök hemma gråter jag mig till söms. det är inget skämt och jag skriver inte det för att ni ska tycka synd om mig. det är så jag känner. jag känner sorg för att jag inte får träffa min hästar när jag vill.. för att det kunde varit sista gången jag träffade dem alls!

får jag bestämma har jag stallet 7 dagar i veckan 28-31 dagar i månaden med en paus kanske var tredje månad som jag gärna tar sovmorgon.. jag älskar att vara i stallet, stå och mocka, göra rent vattenhinkar, fylla fodersäckar, borsta hästar och bara se på dem när de äter.. bara få vara jag för en halv sekund.. att vara ledig är inte så roligt som det låter..

Likes

Comments

Igår var jag inne i stallet igen. Det var sista dagen under det här lovet och efter det vet jag inte riktigt när jag komma tillbaka pga mitt knä så var det sista gång på ett litet tag jag får vara med och leka!

tyvärr var det svinigt kallt igår! marken var för hård för barfotahovar så det blev en mysig tur med sadel istället på Bobbobus. bobbo är så pass snäll att han går med på det mesta! så på med sadel, huvudlag, senskydd och ländtäcke och sedan ut. En skritttur var det beställt. Bobbo förstod dock inte alls varför han inte skulle springa. hästar är vanedjur, och bobbo är extrem! en gång är en vana för honom. Så när vi kom till platsen där han brukar få börja springa blev han lite trippig.

vi skrittade bredvid banan och sedan runt slingan. pga av det hårda underlaget och leran som varit där tidigare fick vi hålla ut på kanten. Efter nästan ett varv såg jag en av de vägarna jag varit nyfiken på vart de ledde hela sommaren, så vi styrde didåt. till min stora glädje hittade vi en backe! den är inte stor, inte stor alls faktiskt men lagom för oss. så från att vara en mystur till att klättra. Bobbo tyckte det var skitkul! han gick med spetsade öron hela tiden och jag hann knappt vända honom förens han var på ett igen. Så 8 gånger gick vi upp och ner innan vi fortsatte hem igen.

I sommar ska jag börja muskelträna honom på den där backen. sandstrand hade ju också varit underbart, men med tanke på hur herrn hanterar vatten lär det nog inte funka..


Likes

Comments

Ikväll sover jag inne i stan. är jag i stan måste jag hälsa på "lilla" Bobbo, som förövrigt blivit 3 år(!!). Han var min första "passhäst" och kommer alltid vara en speciell häst för mig. vi stämmer otroligt bra med varandra och utan honom hade jag nog inte varit där jag är nu!

men iallafall så var jag och gosade lite med bebispojken (han kommer alltid vara bebispojken i mina ögon!). såklart är han bara ute efter godis.. men innan jag gick tog jag några enstaka bilder på honom (som jag alltid gör) och tänkte dela med mig av dem!

varje gång jag ser honom tycker jag att han blivit större! och efter att ha sett på bilder från i somras inser jag att han håller på att bli en stor, mogen (or not), fin kille! snart är det dags för honom att få visa vad han går för! snart..



Likes

Comments