Först och främst måste jag säga WOW! Inlägget om min och Musses olycka har i skrivandets stund blivit läst av 855 olika personer, nytt personbästa för den här bloggen! Jag är såklart tacksam för att så många läste, men jag hade såklart önskat att det var under lite trevligare omständigheter!
Anyways.. Tack för att ni läste!

Något mer som jag är väldigt tacksam över är mitt kloka beslut att rida in Stardust som tvååring. Det finns fortfarande haters och tvivlare, men jag är väldigt nöjd över de beslutet. Jag har varit ganska lyckligt lottad över att få en sådan häst som Stardust. Han har varit lätt hela vägen och det är jag jätteglad över. Men vägen hit har vi ändå fått jobba för och något jag rekommenderar alla är att börja träna basic saker med fölen så fort som möjligt, när du sedan står där med en envis och trotsig treårig på över 400kg kommer du vara glad över att du tog de viktigaste diskussionerna när den var ett litet föl.

Stardust fick lära sig efter bara någon dag på jorden vilka regler som gällde och vem som var bossen i vårat förhållande. Idag när han är i trotsåldern och blivit tre år gammal är jag glad över att våra hetaste diskussioner är om han ska gå ut löst genom dörren när vi ska träna eller om jag faktiskt måste leda honom, och hurvida man sparkar efter bilar eller inte. Ni förstår hur komplicerat liv vi har det.. visst ifrågasätter han alla andras åsikter och beslut exakt hela tiden, men mig ifrågasätter han aldrig. Säger jag nej så är det nej. Inget vi pratar mer om efter de. Han bråkar sällan med mig under passen och till 98 % av tiden vi tillbringar tillsammans så gör han snällt det jag ber honom om.

Idag ställde han sig i dörröppningen och stod kvar där flera minuter och funderade på om ha. Verkligen ville jobba idag eller inte. Han är en arbetsnarkoman (något jag fick räkna med när jag korsade travare med quarter) så han vill nästan alltid träna, men han måste ju spela svårflörtad ibland.

Den som planerade hur gårdarna skulle ligga i våran by borde ha ett pris på sitt huvud. Våran gård ligger helt fel! Vi har bara bilvägar och andra människors mark runt oss. För att komma till de få ridvägarna som finns i våran by måste jag rida ca en km på en asfalterad bilväg som är ganska smal och ofta kör det traktorer, grävmaskiner och stora bilar på den vägen. Som om det inte vore nog med trafiken så är det promt tvunget att bo massor (jag menar verkligen massor) av hästar och ponnysar i hagar längs med halva vägen ner till ridvägarna, ofta tillochmed på båda sidorna om vägen. Att rida förbi där på Stardust är en utmaning. Stardust är social och vill gärna hälsa och smaka på alla, och leker de andra i hagen måste han ju också vara med. Han går och spänner sig i en halv km, gör ingenting, men spänner sig och kan inte riktgt fokusera på något annat än hästarna och ponnysarna runt omkring. Idag hade vi även turen att det kom först en bil bakifrån när vi vad vid ponnysarna. Stardust visade tydligt att bilar minsann inte skulle se hans röv och hotade med att vända rumpan mot bilen och sparka med ena bakbenet i luften. Note to self, träna mer på att inte döda bilar. Sedan när vi väl missar bilen kom det en hund ut bakom honom och skulle nosa på hans bakben. Stardust är hundsäker. Vi har haft hundar runt honom sedan han föddes. Men i situationen med allt annat runtomkring så var det ett modigt val av hunden att hälsa på Stardust. I sånna situationer är jag väldigt glad över att han vet vart gränsen går och vet att säger jag nej så är det nej. Alla kom som te var oskadda där ifrån!

Passet idag bestod av 30 min trav och galopp, men idag när det var töväder blev det över de lite blöta grusvägarna. Varierad terräng är viktigt för unghästens skelett och muskulatur och relativt ofarligt för en fullt frisk häst i lugnt och samlat tempo. De första skrittmimutrarna efter ett sådant pass nu när han inte är i sådan bra form ännu är väldigt långsamma. Han tar inte många steg i minuten och jag tror egentligen att han är ganska slut, men hela hästen lyser av nöjdhet. Han älskar som sagt att jobba så för honom är ett sådant pass väldigt roligt med massor av nya grejer att titta på. Sakta men säkert kommer energin tillbaka och när vi väl är hemma är det som om inget har hänt.

Stardust är ju som sagt ett projekt. Vi följer absolut inga som helst normer inom hästvärlden utan kör stenhårt på erfarenhet, sunt förnuft och saker jag snappat upp av andra jag tycker lät bra. Framförallt ska det vara roligt att jobba. Jag dokumenterar alla pass och grejer runt passet varje dag och som en rolig grej delar jag med mig av våran träning här. Jag säger alltså inte att detta är ett dugg beprövat och det passar inte alla, men någon dag hoppas jag att vi ska ha kommit så pass långt att vi får dela med oss av vårat budskap: våga sticka ut, våga följa känslan och våga gå din egna väg

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu är vi äntligen igång igen. Stardust har varit så uttråkad utan träningen så de första två dagarna trodde jag han skulle explodera av energi. Han bara steppade och taktade igenom de första passet, så pass två blev ett energibrännarpass. Alla vet att långsam jogging inte är ett dugg farligt för hästen, snarare ganska naturligt. Jag har nog aldrig varit med om en häst som uppskattat arbete som Stardust. Man kunde riktigt se hur lycklig han var efter sitt 30 min pass med jogging i skogen. För honom ser ett konditionspass just nu ut såhär: 1,5 km skritt, det är ju viktigt med att få igång alla muskler innan jobb, sedan 30 min trav och galopp i väldigt låg hastighet på lösa tyglar och sedan lika lång skritt hem för att varva ner musklerna. Han gillar verkligen att jobba så för honom är det perfekt. Hela han utstrålar nöjdhet efter arbetspassen, för mig är en nöjd häst den bästa belöningen man kan få.

Igår var det vilodag. Stardust har 3 dagars veckor. Dag 1 är ett lugnare gymnastikpass, dag 2 är ett hårdare konditionspass och dag 3 är hans vilodag. Idag var det gymnastik på schemat. Jag vill att han ska tycka det är kul att träna och det ska alltid varit lätt. Så efter 1200 meter skritt körde vi ett gymnastikpass på långa tyglar med volter och serpentiner i både trav och galopp under 20 min. Eftersom han är en sådan stjärna som han är lyckades jag filma i jobbet. Dålig kvalitet, blåsigt och en ryttare med dålig kondis, så för allas skull har jag tagit bort ljudet. Jag har heller ingen aning om varför filmen blev uppochner, men det får ni leva med

Likes

Comments