Som jag skrev i morse så var det långresa idag! 6 timmar enkel väg till travet. 10 lååånga timmar i bussen, men nu är det bara 2 timmar kvar 💪 jäklar vad roligt det har varit! Det var en helt ny bana för min del, och precis som jag skrev i morse så var set massor av nya erfarenheter av andra slag.

Monark värmde väldigt fint, men av någon anledning blev han rullig i loppet vilket gjorde att det inte gick att körs fullt ös på honom, men Monark lämnar Färjestad med ännu en tredjeplats, så man får väll vara nöjd ändå!

Britt betedde sig exemplariskt och sprang fint i rygg på ledaren hela loppet och knep andraplatsen på ett kanonbra sätt!

Hur det gick för mig som utselare... Det ska vi nog inte diskutera.. Till mitt försvar är jag mänsklig jag med (alla blev plötsligt väldigt chockade), men hästarna kom ut i tid båda två och jag fixade allt själv, så jag tycker ändå jag får godkänt, men självklart finns det saker att fila på!

Så efter några timmar på travet var det att packa, linda ben, lasta och sätta sig i bussen igen för 6 timmars resa hem. Jag tycker helt ärligt att det är sjukt mysigt att resa, så jag klagar inte, men om jag ska vara helt ärlig så kommer det vara jäkligt skönt att lägga sig i sängen! Jag har varit vaken sedan tiiidigt imorse och som mest bara blundat till ljudet av filmen jag såg på, så ja... Nu börjar jag bli lite trött...

Något som faktiskt blev bättre var sparkandes i väggen! Britt gav upp, och det efter bara en timma eller två.. Nu har de båda stått lugna hela vägen hem. Så pass lugna att jag flera gånger kollar att vi verkligen inte glömde kvar dem i Värmland 🙈

Jag har haft hur kul som helst och hoppas verkligen att jag får chansen att göra ännu bättre ifrån mig och sela fler gånger! Bättre start på lovet kan man nog inte ha?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Klockan är 04.12 på morgonen. Jag sitter i hästbussen tillsammans med Dennis och Fredde med Britt Palema och Monark Newman påväg till Färjestad (i Värmland). Resan är planerad att ta 6-7 timmar så vi är nog framme runt 10-11 tiden. Ljudet av Britt sparkar i väggen (låter som om hon snart är i mitt knä) lär vi nog få dras med hela resan. Jag har sovit ungefär fem timmar i natt, tidigt morgon så jag skulle hinna göra klart mig själv och hästarna till fyra, och lite nervös kan jag nog säga att jag är. Jag har aldrig varit på Färjestad och heller aldrig selat ut åt stall Persson. Är så sjukt glad över att jag fått chansen och förtroendet som det innebär! Det är ju hur kul som helst med tävlingar. Jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingerspetsarna. Jag älskar att tävla och vinna är obeskrivligt. Men jag har inte (iallafall inte hittills) något måste av att sitta i sulkyn, utan för mig räcker det med att sela för att jag ska få del av den känslan.

Laddat ner två filmer och två timmars serier på min telefon, har med mig datorn, en bok och mina listor på Spotify som är nerladdade räcker nog i några dagar. Mackor, godis och saft ligger i väskan. Hur man packar för trav, det är min grej!

Likes

Comments

Febrig ligger jag nu äntligen i sängen. I skrivandets stund är kl 21.44 så jag ska straxt sova. Efter en väldigt händelserik helg med tävlingar, resa till Gotland, fortkörning och fortridning, provlopp och massa andra grejer, så tycker jag det är ganska skönt att vara hemma igen i min egna säng. Men det var inte vad jag tänkte skriva om idag.

Zack är ju inte min. Han är skolans häst. Jag behandlar honom och älskar honom som om han vore min egen, men han är ju inte min. Jag har ingen rätt till hästen, kan inte bestämma eller styra över något alls gällande honom. Jag kan inte bestämma vem han ska gå i hagen med och inte heller hur han ska träna, hans mat får jag inte ha en åsikt om och inte heller vem som ska köra honom. Det är tufft. Jag har förälskat mig i hästen och så mycket tid jag lägger ner på honom vet jag ingen annan som gör på sin passhäst här på skolan. Vi har målet sikta: kval innan elitloppet! Problemet är bara att jag inte kan styra över något alls gällande honom. Jag vet inte ens om jag kommer kunna vara där när han kvalar. Det är stor skillnad mellan egna och andras. Hos en tränare hade det varit annorlunda. Jag hade haft fler som behövde kärlek, belöningen får man oavsett... Men när det gäller skolan så.. Ja det är annorlunda...

Hade Zack varit min egna häst hade nog situationen varit annorlunda. Jag hade lagt upp träning, foder, hagvistelse, kval och start på ett helt annat sätt. Kan säga att bor det inte för att jag älskar Zack så grymt mycket hade jag verkligen inte lagt ner alla timmar på honom..

Men nu ger vi allt vi har. Jag hoppas det är värt det i slutändan. Jag hoppas han visar vad han kan och gör sitt bästa, även om jag inte är här.. Det handlar som sagt om egna barn och andras ungar

Likes

Comments

Vi har funderat på detta nu ett tag och vi har kommit fram till att varför inte bara vara öppen med det. Han är ungefär 165-170 hög (har faktiskt inte riktigt koll) något tunn, brunögd och medellångt mörkt hår. Han är väldigt smart, har ett hjärta av guld, och behandlar mig som jag förtjänar. Han är tydlig och förstående. Känslorna jag har för honom är besvarade. Han gillar långa promenader, hästar och friluftsliv. Han är väldigt aktiv och gillar att motionera, samtidigt som han älskar att bara mysa. Han accepterar mig och att han måste dela mig med många andra, precis som jag accepterar honom på samma sätt.

Okej jaja.. Han med stort H har vi hört förut tänker ni. Eller det kanske bara är jag som känner att historien upprepar sig, men det känns verkligen bra nu när jag har honom. Han gör mig så glad!

Jag misstänker att ni fått upp en bild i huvudet nu om hur han ser ut och hur han är, men den stämmer inte. Han med stoet H heter Zack T.M. Han är 6 år gammal och är min passhäst på skolan ( för er som missat den infon). Men han är just nu en av de största delarna av mitt liv. Vi är som gjorda för varandra.

Just nu är han behandlad så just nu går vi mysiga promenader, tränar lite trix, myser och allmänt lever livet. Men jag älskar verkligen den hästen! Han gör mig hel!

Andra hästar som kommit in i mitt liv är Sapajou och Enjoy Boko. De är de två hästarna jag rider hos Stig H Johansson. Enjoy är en ganska lättriden häst som har lätt för att gå i form och gillar att jobba. Sapa har lite svårare för sig, men i gengäld har han bara blivit riden en handfull gånger. Båda är väldigt lättlärda och otroligt roliga att rida på olika sätt. Två väldigt roliga individer som jag hoppas jag kommer få fortsätta följa och jobba med.

Lite dålig uppdatering här, men sådant händer när tiden och orken inte räcker till. Jag skriver mer när jag kan! Under tiden får det duga med att jag jävlas lite och förvirrar er. Hästarna är allt för mig, tveka aldrig på de.

  • 95 Readers

Likes

Comments