Igår såg jag ett klipp på ett barn som kunde det periodiskasystemet. Hon kunde till och med vad de gjorde och hur de såg ut.. eller ja, endel av dem i alla fall.. hon var 3. Och omjag ska vara helt ärlig. När jag började se klippet frågade jag mig själv vaddet periodiska systemet var för något. Detfinns alltså till och med treåringar som kan mer än jag.

I tisdags hade jag min första biologilektion på skolan..första läxan, och jag var duktig och började direkt samma kväll medans jagväntade på att maten skulle bli klar.. satt med den igårkvälls också.. och jaghar kommit till en enda slutsats.. jag måste vara efter.. jag fattar verkligeningenting! Ingenting och vi gick igenom detta redan i typ 3an. Människansevolution bör ju inte vara så himla svårt.. efter flera timmars försök hade jagklarat 5 frågor. Resterande tre skrev jag bara frågetecken på..

Det här är historien av mitt liv. Jag ska väll aldrig påståatt jag varit intresserad av historia eller så.. jag har väll inte alltidlyssnat uppmärksamt.. men asså nu börjar det bli jobbigt. Jag har verkligeningen aning om vad läraren säger när han står där framme vid tavlan och pratar.Helt ärligt kunde det varit kinesiska om karate! Jag hade inte hört skillnaden.Det är inte så att jag inte vill lära mig. Jag vill! Jag vill klara kursen..men ja.. det går lite åt helvete.

Till mina kära klassamrater: jag får A for effort meeen..resterande av allt så lär ni slå mig med hästlängder! Grattis! Ni ligger intesist i klassen i alla fall..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​gårdagens inlägg väckte en hel del starka känslor och jag känner att jag måste förklara mig själv. 


1. Jag är inte ute efter att hänga ute eller svartmåla någon. 

2. Min blogg är min ventil. Här skriver jag av mig när jag känner ett behov av det. 

3. Min blogg är,  precis som det står,  Min blogg. Jag skriver precis vad jag vill och ingen annan har med det att göra. Vill jag att ni ska berätta för mig om hur jag ska driva min blogg ber jag om det! 

4. Det som skrivs på min blogg står jag för.  Därför kommer inläggen stå kvar oavsett! 

5. Jag tvingar ingen att läsa min blogg. Den delas på fb för att jag ska kunna logga in med fb,  Har en viss tendens till att glömma bort mina lösenord och därför blir det lättare så.

6.  Gillar inte du det jag skriver här,  stör det dig eller gör att det på något annat sätt är jobbigt att läsa,  låt bli!  Ingen tvingar dig! 

7. Helt ärligt..  vem lever i en perfekt värld?! Ingen jag känner iallafall,  så varför få det att framstå som en prefekt värld?  Ärligheten varar längst! 

8. Jag är fullt medveten om att jag väcker känslor med inlägg som det förra. Jag har tänkt både en och två gånger innan jag publicerar. 

9. Jag tänker inte be om ursäkt för vad jag skrivit. Den som det gäller hade antagligen förtjänat det. 

10.  Ni är såklart supervälkomna att läsa, men få inte för er att ni kommer kunna styra mig.. Jag är jag och jag är inte tämjbar! 


Efter en omtumlande dag orkar jag inte skriva mer. Jag tycker jag förklarar allt som behöver förklaras och jag hoppas såklart att ni accepterar detta. 

Puss på er, hoppas eran vecka hittills varit bättre än min

Likes

Comments

Jag går på ett travgymnasium här i sverige, säger jag namnet blir det ett jäkla liv ovh jag orkar inte höra det.. de flesta som läser den här bloggen bör veta.. och innan någon säger åt mig att jag måste ta bort eller ändra vill jag bara påpeka att i sverige har vi yttrandefrihet. På min blogg får jah skriva om saker som gäller mitt liv och det har jag rätt till enligt lag!

Som ni alla vet började jag med trav våren 2014 hos team Hoffman. Jag lärde mig fort och när jag började här älskade jag sporten. Få nog av den fanns inte på kartan. I februari började jag som elev och några månader senare som personal på kvällar och helger. Jag jobbade extremt mycket. Det hade inte varit ett problem om det inte vore för de ständigt haglande nertryckande kommentarerna, att ständigt få höra allt fel man gjort och aldrig få höra att man gjort något bra. Att hela tiden göra sitt bästa men aldrig vara tillräcklig. Att vara perfekt är sjukt jävla svårt, speciellt när definitionen av att vara perfekt är att vara kiĺle och dessutom heta specifika namn.


Iallafall så är det utmattande att ge 300% av sig själv hela tiden och det ändå inte är bra nog. Tillslut börjar man ledsna på att kämpa. Och ledsna har jag verkligen börjat gjort! Jag har börjat ge upp, ge upp på allt.


Nu sitter säkert någon och läser och tänker att så är det minsann inte! Tillexempel så älskar jag att både köra och rida! Det är det roligaste som finns. Men att bara köra hästar som känns halta, drar armarna av en, Inte rör sig framåt blir man lite less på tillslut. Skolan har 3 bra hästar som alla andra kör mest hela tiden. Jag kan räkna mina gånger på en hand, och då har två gånger varit skrittturer.. glädjen försvinner så småning om när alla andra får stjärnströssel och jag själv får brödsmulor. Det har gått så pass långt att jag numera överväger att be om att få slippa köra, för jag varken utvecklas eller tycker det är kul att köra här längre.


Det sorgliga är att det inte tog så himla lång tid för dem att bryta ner mig och glömma varför jag älskar sporten. tro mig!  Hade jag kunnat hade jag varit samma tjej som började här,  men tyvärr..  den glädjen har dött! Helt ärligt. Får du chansen att börja den här skolan, ta den inte! Du är iallafall inte värd något alls om du inte heter rätt namn!

Likes

Comments



Jag har sedan några veckor tillbaka tränat rola för monté (tänkte ha henne som licenshäst). Nu i slutet av veckan fick jag dock höra att en av anledningarna till att hon avslutade sin karriär var patella upphakningar. Ett tillstånd som inte är så vanligt, och händer det så drabbas oftast yngre hästar. Patella upphakningar kan försvinna med tiden men det kan också vara ärftligt. Om tillståndet även händer när de är över 7 år gamla så är risken stor för att det kan vara ärftligt. Man kan operera och få det att sluta men det är stor risk för andra komplikationer med bakknäna som jag själv anser är övervägande stora.

Patella upphakningar är när bakknäna låser sig i ett läge där bakbenet fastnar och blir helt rak. Det kan räcka med att hästen rör sig lite så losnar det. Funkar inte det kan det hjälpa med att backa hästen. Risken är större att det händer när de står på boxvila under en längre tid (speciellt dom unga). Det gör ju såklart ganska ont på dem. Har de patella upphakningar som äldre är risken stor att de händer i avsaktningen mellan skritt och trav. Man kan försöka hjälpa lite genom att träna upp musklerna runt bakknäna, men risken för upphakningar om de redan haft det en gång är stor.

Rola har fått just patella upphakningar två gånger som jag vet om. Båda gångerna har jag suttit på ryggen och båda gångerna har det varit efter en galopp i just avsaktningen mellan skritt och trav eller i samband med den. Jag har inte förstått vad som hänt då men nu har poletten trillat ner.

Eftersom rola här 13 år så kan det vars ärftligt och därför har jag bestämt följande som ska hålla en tid framåt:
1. Jag kan ju då såklart inte säljs Stardust just nu eftersom det finns en risk att han också har det, så jag avvaktar honom lite för att se vad som händer.
2. Stardust ska gå på Box så lite som möjligt nu som ung så risken minskar ännumera
3. Rola får inte längre träna i snabba farter (igen). Dvs bara lugna dressyrpass och uteritter så vi inte riskerar något och dessutom ser till att hon bygger lite mer muskler runt patellan.
4. Jag tänker inte avla något mer på rola förens jag ser hur Stardust blir. Är det ärftligt så vill inte jag avla något mer på henne.

Jag, precis som hästen är inte riktgt då förtjusts i dressyr, men vad ska man göra liksom?! Hälsan går ju före allt! Rola är ju en liten olycksfågel, så jag håller bars tummarna för att hennes son inte är likadan..

Likes

Comments