Vi hade ut en till vet till maxi igår. 40 minuter kvar av båtresan fick jag höra domen. vet. hade velat avliva henne på en gång. innan jag fått komma hem. Hon hade kraftig akut fång + en stor inflammation i hela kroppen. mamma hade förklarat situationen, dvs att jag var påväg hem för att säga Hejdå, och vet. förstod, så hon fick 24 timmars starka smärtstillande om vi höll löftet om avlivning inom 24 timmar. Det är tuft att få höra det över telefon när man sitter fast på en båt 40 min från land. på en båt får inte tårarna rinna, inga känslor visas.

så fort jag kom i land åkte vi till region Gotlands kontorsbyggnad för att fylla i en blankett om nergrävning. numera kan de inte neka nergrävning utan nu behöver man bara fylla i en blankett och komma överens om vart graven skall vara och sedan är det klart. Efter det bar det av till hästsportsaffären för att leta betesreducerare till Tea och Flinga, de hade inga. tillbaka till stan igen för att köpa betesreducerare på granngården. 1300 kr slutade de summan på.. man blir verkligen inte rik på hästar, och ändå betalar jag med ett leende, för det kanske räddar deras liv!

på vägen hem var det telefonsamtal som gällde! ringa och avboka maxis hovslagare, ringa till några vi känner och fråga om de kunde gräva och ringa efter en som kunde avliva henne. Jag är oerhört tacksam att de kunde ställa upp mitt i det tuffa, för ingen av oss ville avliva henne själv. 15 år har hon varit hos oss. maxi var mer som en familjemedlem för oss alla och det går till en viss gräns.

väl hemma bytte jag snabbt om och tog med mig en påse hästgodis jag köpt och ut i hagen. Tårarna bara rann när jag såg henne. fick inte fram ett ljud. älskade fina underbara häst spetsade bara öronen och tryckte sitt huvud mot mig. 30 minuters tårar. för flera år sedan lärde jag henne puss, har inte tränat på det på över ett år, ändå räckte det med ordet och jag fick min sista puss. Hon fick massor av godis. Det kunde ju liksom inte skada henne mer. Sedan kom Fredrik med transporten. maxi lastades på och jag och en hysterisk flinga började gå de 5 km till de andra hästarna.

Tårarna rinner nu hela tiden jag försöker skriva detta.

I fem kilometer skrek flinga efter sin maxi. ni anar inte hur mycket smärta det orsakad mig! varje gång hon gnäggade knöt sig hjärtat. varje gång hon gnäggade försökte jag förklara för henne att maxi inte finns mer. Det var nog mer för mig själv jag förklarade det än för hästen. för varje gång jag sa det sjönk det in mer och mer.

när vi kom fram bråkade tea med flinga en hel del, medans flinga bara sprang och skrek efter maxi. vi lämnade dem ensamma för att de skulle lugna ner sig,det brukar funka! så mamma och jag åkte till våra små söta lamm som fått lammungar.

precis vad man behöver när allt är åt helvete. lammungar springer mot en och lägger sig i famnen på en och vägrar lämna! så sjukt mysigt!

efter lammen blev det ett stopp hos Stardust, Esman och Janne! och gud vad Stardust har blivit snygg! så sjukt fin verkligen! hade förväntat mig att han skulle bli snygg, men såhär snygg hade jag aldrig förväntat mig! verkligen döläcker! han har blivit ännu mer egen. vi kommer inte behöva en vallhund sålänge vibbar honom! Han vallar tjurarna i hagen, han vallar mig, han vallar Janne och Esman, ja allt som rör sig! mamma föreslog att jag skulle sälja honom som kossehäst, visst finns det i åtanke, men planen är fortfarande den samma som tidigare. Jag ska rida in, köra in och rida till honom själv!

såklart var dagen inte slut där! Vid nio på kvällen skulle jag cykla tillbaka till hästarna och möter då några som fångat en förrymd flinga! hon hade gått och letat efter maxi. mamma ledde henne hem och jag kollade de andra. Som tur är klarade hon sig med bara några skrapsår. mamma fick gå runt i hagen och visa henne att maxi inte var kvar där.. och tillslut tror jag hon förstod. så när de andra kom hem till hagen brydde hon sig inte om dem utan gick undan med sänkt huvud. D

det är inte nog att vi människor lider av maxis bortgång utan även flinga blev deprimerad. idag var de lugnare i hagen med flinga såg fortfarande ledsen ut.

sitter på båten och ska lämna ön igen. mamma får hålla koll på flinga. jag kan officiellt säga att det har varit den värsta hemresan i mitt liv! ska bli skönt att få jobba vidare genom detta så jag slipper tänka på hemma. Det är nog precis vad jag behöver just nu.

så med rinnande tårar delar jag med mig av maxis och mina sista bilder och även lite bilder på Stardust.

himlen har fått en ny ängel. en ängel som i lugnhet somnade och får vila sin sista vila i hennes favorithage

Siv gutt älskade lilla Miss Maxi! ♡

28 April 1995 - 27 Maj 2015

"it's been a long day without you my friend and I tell you all about it when I see you again! "
du och jag mot världen - för alltid! ♡








Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu dagen efter beskedet sitter jag fortfarande och finner inga ord. sådant här händer inte mig! Det bara finns inte. jag får inte in det i huvudet. Hennes dagar är räknade. jo visst har de varit det ett tag nu, men inte så här akut! visst fick jag höra det redan i söndags, men efter att ha fått det bekräftat av vet igår och vets dom löd att det fanns inget hon kunde göra så gick ridån ner!

Fång. hästen som räddade mig den där dagen för nästan 5 år sedan har fått fång! Maxi är bara 20 år gammal! det är ingen ålder på en fjording! jag vill vara egoistisk och skrika att henne tar ni aldrig från mig och hålla kvar henne i resten av mitt liv. Men jag vet att det betyder otroligt mycket smärta för henne. och jag ser hellre mig själv plågas än att hon ska lida. att låta henne gå i en jord/grushage finns inte! maxi älskar mat! livet på halv som det är just nu är värdelöst! hon tappar livslusten totalt.

så imorgon åker jag hem. Jag åker hem pga en av de värsta anledningarna som finns! en tredje dom och denna gång från hovslagaren. två har redan sagt att det är kört. så jag förbereder mig för det värsta och åker hem och säger Hejdå.

vet inte om ni förstår det men i skrivandets stund rinner tårarna. jag älskar livet med hästar samtidigt som jag hatar det! utan dem skulle inte jag finnas, men även livet med dem orsakar smärta.. eller kanske snarare livet efter dem! Jag älskar verkligen mina hästar. att förlora maxi är som att förlora en familjemedlem. I nästan 15 år har vi haft henne. vart tiden försvann, det vet jag inte. minnena och skratten har blivit många. Vi har gått igenom det mesta, maxi och jag. Hennes hals har alltid torkat mina tårar vad som än orsakat dem, och nu är det antagligen över.

sakta men säker börjar det sjunka in. Hon som alltid är där, hon kommer lämna mig. lämna mig kvar med tårarna i ögonen. Jag vet inte hur jag ska skriva detta, men det gör ont. ont som fan. "what am I supposed when the best part of me was always you? I'm falling to pieces.."



och som om det inte vore nog med maxi så visar även Tea symptom till fång. inget som blivit, men vi har agerat som om det vore konstaterat och satt henne i liten hage. Hon mår ännu ganska okej. imorgon ska hon få en betesreducerare och jag hoppas verkligen det hjälper!

det här händer inte mig! Jag drabbas inte av sådant här helvete! vem bad om detta för mig? ingen ska behöva gå igenom detta! vad har jag gjort för att förtjäna detta? om det nu finns en gud så tycker jag han borde bli sparkad! för all sorg och hjärtekross han orsakar mig kan inte vara enligt regelboken.

världens finaste miss maxi på alla bilder. älskar dig till solen och tillbaka. önskar dig all kärlek och välmående i världen! Hästen, Divan, Legenden, The Selfie Queen -Miss Maxi❤













Likes

Comments

Soran, kvällens räddare i nöden när man kommer på att man ska ha läst och kunna 41 sidor I hästhållningsboken om hälso- och sjukvård för hästar.. till imorgon då jag tydligen ska ha prov.. ibland är stand up all you really need! så 31 sidor, sjuttioelva konstiga låtar, 30 postitlappar, 5 A4papper senare åker Soran Ismaels "Resan forsätter" på och jag gör allt för att lyckas imorogn! lyckas jag inte kan jag ju allt fall säga att jag försökte åtminstone!



Likes

Comments

tänker inte påstå att dagen fick en vidare bra start.. vaknade vid 4 av att det regnade.. inomhus.. I mitt rum.. på mitt matteblock.. bara den som varit med om detta vet känslan! man ligger där i sängen och överväger om man ska orka resa sig ur den varma sängen för att sedan ta sig ner i köket och leta reda på något som vattnet kan samlas i.. I mitt fall insåg jag att det inte skulle sluta på länge så det var bara att resa sig upp.. hittade en gryta och ställde den under droppet.. tillbaka i sängen och lyssna på det ihåliga droppandet och somna om..

när väckarklockan ringde och jag gick upp insåg jag att det kanske inte var sås mat att bara ställa under en gryta.. hela golvet var blött och allt som var runt grytan likadant.. väldigt bra start. .. hänga böckerna på tork och tömma en halvfull gryta medans regnet fortsatte smattra mot taket och dropparna fortsatte komma in genom taket.. är så glad att jag är van vid detta från rummet på gården jag växte upp i. allt går på ren automatik.

Efter stallet nu på förmiddagen blev det skolan för en lektion som det sedan visade sig att jag inte behövde vara på.. nu hem, äta något och så är det jobb ikväll! hoppas jag träffar många på valla ikväll med tanke på att vi har hela v86an för oss själva och vi från travskolan har massa saker som händer bla ponnykörning, öppet hus och en del andra aktiviteter. jag har ett event och sedan ska iallafall jag se på lopp!

Likes

Comments