min nyårsoutfit! som ni kanske förstår ska jag sitta hemma i soffan och se på film hela kvällen, så min nyårs outfit blir inget annat är mina gamla tävlingsbyxor (agility), raggsockar, en stickad tröja från HM med hästmotiv och en stickad halsduk från cubus. sedan inatt vid 12-slaget ska jag och hundarna ut och se på raketerna får jag även på mig skor från stadium, stickade vantar från dollarstore och en jacka från HM.


så gott nytt år alla! see ya next year!😉🎆🎇🕛

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 21 Readers

Likes

Comments

Rubriken är inte bara ett citat, utan det är så jag verkligen känner. Jag är inte rädd för att dö, jag är bara rädd för att ingen ska komma ihåg mig om 20 år! Jag är rädd för att världen bara skulle gå vidare, vidare utan att jag gjort någon form av skillnad.

Anledningen till att jag pratar om min rädsla för att bli glömd är att jag var hos narkosläkaren idag. Vi gick igenom hur det skulle funka med Narkosen under operationen jag ska genomgå om en vecka. Livrädd och ganska skrämd av alla skräckexempel jag fått höra gick jag dit. Jag har inte tänkt så mycket på min operation förens igår när jag fick hem alla papper på posten. papper jag skulle fylla i om min medicinska historia osv, papper om operationen och papper om genomgången.. genomgången som visade sig vara redan den morgonen, och jag fick papperna på eftermiddagen. Så imorse fick mamma ringa sjukhuset och förklara vad som hänt och be om en ny tid för genomgång. Tack vare alla röda dagar som kommer nu så insåg jag att jag var ganska bissy alla dagar fram till operationen så enda tiden vi kunde hitta som passade mig var idag.

För den som inte läst tidigare så är det en titthålsoperation i knät jag ska göra. Enkelt ingrepp, inte stort alls, inget att vara rädd för.. men ändå! alla narkoser medför risker! risken att dö finns där.. Risken för att någon komplikation ska hända och jag aldrig mer kommer kunna återvända till de liv jag lever finns där också, ingen av riskerna är stora, inte stora alls faktiskt, men de finns där! och bara vetskapen om att de finns gör mig rädd.

För vad skulle jag göra utan hästarna? utan stallet? utan att kunna rida eller köra?

Utan allt det finns inget liv för mig. Allt detta är mitt liv!

Vi var nog hos narkosläkaren i ca 45 minuter. Pratade om innan operationen, saker att tänka på, saker om efter operationen. En av alla saker jag fick höra var att jag antagligen inte skulle få vara i stallet eller helst ens klappa hästar och lantbruksdjur inom de närmaste 10 dagarna efter operationen. Den som känner mig vet att jag har svårt för att låta bli! som sagt så andas jag för djuren.

vi bestämde att jag skulle få ha musik i öronen under hela operationen vilket lugnar mig ganska rejält. Operationen går på ca en timma, men allt runt om lär nog ta ett litet tag. Antagligen kommer jag inte därifrån förens närmare kvällen. Jag, som har kontrollbehov, ska vara utom kontroll över mig själv en hel dag!

Taggad? Nope! Not at all!

Likes

Comments

jag är ingen shoppingmänniska utan springer mest igenom vanliga affärer för att kunna komma till hästaffärer och stallet fortare! så idag handlade jag enbart 4 sakar, och av dem var bara 2 saker på rean.


det blev en tröja från Cubus 69.30:-

halsduk, även den från cubus 69.30:-

Lamicell ventex lättviktshjälm från Dahrve 549:-

någon form av ridkrage för från Dahrve den med 129;-



Likes

Comments

Om jag måste välja är jag nog en morgonmänniska. jag orkar sällan vara vaken efter 10 eftersom jag vaknar av mig själv runt 8. Nu på lovet har jag dock blivit en sovande människa. idag blev jag väckt vid halv 9. hästarna hade ätit klart frukosten så det var dags att gå ut. pga olika anledningar så står mina hästar hos min bror. upp, på med ytterkläderna över pyjamasen och sedan bort till hästarna.

just idag var det typ 12 minusgrader uten, en och en halv dm snö och sol! perfekt väder för att fota..

så jag släppte Rola och hade kvar Stardust i grimskaft. han har tyvärr lite brist på lekkompisar eftersom hans mamma är för pryd för att leka och hon är den enda i närheten så de första 10 minuterna gick till att busa. busa busa och lite mer busa. när vi lekt i typ 10 min tyckte jag att vi kunde fokusera.. märk ordet jag! jag tog fram mobilen för att ta kort och såklart ville lillkillen också ta kort.. eller äta den.. spelar inte så stor roll för honom vilket av dem det är bara han får uppmärksamhet..


jag lovar att jag gjorde mitt bästa, men när man i ena handen har en fölunge som jävlas och har en mobil i andra handen som dessutom inte har en handske på sig. men lite bilder och några filmer blev det. filmerna kommer upp senare ikväll, undertiden får ni njuta av lite bilder

Likes

Comments

imorgon ska jag åka in till stan igen och shoppa. har redan kollat in lite kläder som jag vill ha! har även insett att jag måste ha en ny ridhjälm så vi ska åka och kolla om Gotlands enda ridsportsaffär har någon snygg hjälm som kan tänkas passa på mitt enorma huvud!


visste ni att man bör byta hjälm efter 3 år även om den aldrig varit i backen? och har den varit i backen ska den helst bytas ut? har insett att det är så mycket jag inte vet..!



bjuder på en av mina favoritbilder. tre ettåringar en tidig morgon i september

Likes

Comments

att lära rola dressyr.. ja det är lättare sagt än gjort. hon är född 2002 vilket betyder att hon var 11 år gammal när jag köpte henne. 11 år och aldrig fått lov att galoppera. visst söker hon sig ner i form lite då och då och hon funkar ganska bra med min älskade hjälptygel, men försök att glömma bort galoppen när det gäller henne. hon kan skirtta, jogga, trava, trava fort, tävlingstrava, skentrava, och därefter kommer galoppen..

jag blev tillsagd att man aldrig skulle låta hästen rusa upp i galopp. man skulle börja med samlad galopp direkt. jag förstår faktiskt inte det konceptet! enligt mig är det inte speciellt svårt att lära dem komma ner i lugnare tempo, bara de vet hur de ska sätta fötterna. jag och rola tränar enligt min filosofi! vi skenar upp i galopp, jag överröser henne med beröm när hon galopperar och saktar henne så att hon nästan bryter ner i trav så hon förstår att det går att galoppera lugnt med! jag vet faktiskt inte vad som är bästa träningssättet.. men därför testar jag mig fram! dressyren skiter vi i just nu eftersom det blir så komplicerat att rida dressyr med en fölunge vid sidan!


en sak gemensamt med alla hästar är att jag jobbar med kärlek, inte hat och med att lyssna in vad hästen säger till mig, för i slutändan går det bara åt helvete om jag inte hör vad hästen har att säga!



för den som undrar betyder Meapango olycksfågel på maori och det är precis vad hon är!

Likes

Comments

Jag har nog aldrig ridet en häst som varit ens i närheten så.. speciell att rida som Bobbo.


Bobbo var två år gammal. hans problem var allt. han sprang över de andra hästarna när de skulle volta på banan, han galopperade hela tiden, han sprang snett och ville inte springa i onödan!

Bobbo är en av de bästa sakerna som hänt mig.

varje ridpass var en ny upplevelse. han är lättlärd så voltproblemet var löst efter första passet. galoppen v ar ett svårare kapitel. det tog ett tag och mycket träning, men tillslut förstod han att galopp inte var ett bra alternativ. sneheten gick lätt att korrigera med hjälp av skänkel, ställa hästen som om han gick på volt, eller ja.. nästan överställa.. och peta med pekpinnen vid behov. han blev snabbt uttråkad och varje pass blev en utmaning om jag inte gjorde något nytt. jag jobbar gärna på volt, vet inte varför, men volt är min grej! jag tycker om att mjuka upp dem lite extra i varje pass. med bobbo blev det varannat pass i skogen och varannat pass på volten + ett körpass i skogen en gång i veckan.


hade någon som frågade mig vad jag brukar tänka på när jag jobbar med hästarna.. jag brukar säga att jag försöker lyssna på hästen, göra kompromisser. säger hästen att det är ett big NO NO så är det så! Bobbo sa själv nej tack en månad efter jag börjat ridträna honom. helt plötsligt började han tvärvägra med allt på volten så det lilla jag red honom blev utflykter i skogen. det trivdes han med! nu springer han för glatta livet, blir knappt trött trots hårda pass. han visar tydligt att han vill vinna och att han vill, precis som jag, bli bäst! en dag är vi det! båda två!


första bilden är från i veckan när jag var inne och myste lite med honom. han är verkligen en stor del av mitt liv, och det kommer han nog alltid vara!

andra bilden är från i sommras. en av vår sista pass på volten..

Likes

Comments

Nicco var ganska lättriden. hanvar lätt i munnen och tyckte det var roligt att lära sig något nytt. jag red honom precis som alla andra hästar jag ridit, fast utan galoppen. tyvärr så funkade inte ridträningen som den skulle och jag blev tvungen att sluta. dock tror jag inte att det var negativt. han gillade dressyren bättre än travlivet, så enkelt är det bara. Nicco är fem år gamla och hans problem på travbanan är att han är lite slarvig och har inget som helst tålamod. är han inte först är det inte ens värt att försöka. alltså finns ingen som helst vinnarskalle. det är en fördel i dressyren men inte inom travsporten.


när man rider en häst som Nicco gäller det att man är lätt i handen, snabb med berömmen och ser till att göra allt roligt. det sistnämna är ganska lätt när hästen precis börjat med något nytt. han var fruktansvärt lättriden och jag kan inte påstå att han var mer komplicerad än hästarna på min skola..

Likes

Comments

.. kan vara krävande, men det kan också vara väldigt enkelt. de travhästar jag jobbat till dressyrhästar har ju antingen varit mitt i en travkarriär, precis kommit från den eller precis innan karriären börjat. hur som helst har alla fått lära sig att galopp inte är en okej gångart. jag tänkte skriva lite om de olika hästarna i lite olika inlägg. jag börjar med Jagge


Jagge var 7 år gammal när jag började med honom. han hade tävlat inom travsporten sedan han varit tre år och gått på en hel del motgångar. han var trött på livet, ville inget alls och var allmänt jobbig i ridningen och inte särskilt motiverad i vagn heller. På alla hästar jag ridit som är från eller vid banan har jag använt mig av en thiedemantygel. Jag använder hjälptygel för att det blir mer tydligt för hsten vad jag vill och så går det i regel fortare, och med alla utom en har jag haft tidspress så då har det varit att bara fixat! thiedemantygeln tycker jag är väldigt mild och är där bara som en påminnelse kan man säga.

Jagge var väldigt stark i munnen och jag klarade inte av att rida honom på ett vanligt milt bett utan bestämde mig för att rida med pessoa, vilket är väldigt starkt. många anser att pesso inte bör finnas.. jag anser att i rätt händer är det inte farligt! han var väldigt frammåttung och tyvärr fick inte jag chansen att rida klart honom. men de få gångerna jag hann rida honom jobbade vi mest med att få en behaglig ryttmen i traven och att han inte skulle hänga så mycket i bettet.


första bilden är från hooks,se och andra bilden är på Bobbo.


Likes

Comments