Arbetsgivaren från helvetet del 2

Hej på er!
Här är del 2 av arbetsgivaren från helvetet.

Jag går in till omklädningsrummet där Anita står och jag ser på henne att hon är lika övertaggad som jag. Den morgonen hade jag bestämt mig att jag inte skulle ta mer skit från henne. När jag frågar henne vad det är hon vill så börjar hon VRÅLA!

Anita börjar VRÅLA! From the top of her lungs. Hon är så arg! Hon är såååå arg. Hon är så oerhört arg.

”DU SKA INTE TRO ATT DU KAN KOMMA HIT OCH GÖRA PRECIS SOM DU VILL! JAG TYCKER INTE OM ATT DU LJUGER FÖR MIG MAGDALENA!”

Jag står där helt chockad och livrädd. Jag har aldrig någonsin varit med om något sånt här. Jag har varit med om att folk har skällt ut mig med ett normalt tonläge MEN det här är en helt annan nivå. Anita står där helt röd i ansiktet av ilska och hennes ögon lyser med ett sånt hat. Hon tar några steg mot mig så att jag står med dörren i ryggen. För ett ögonblick trodde jag att hon skulle slå mig.

”DU LOVADE ATT DU SKULLE JOBBA FÖR MIG. BARA MIG! DU SKULLE VARA TROGEN MOT MIG. BARA MIG.”
Vrålar hon. Jag står helt förstelnad och vet inte vad jag ska säga. För det första så förstår jag inte vad hon pratar om och för det andra så trodde jag för ett ögonblick att hon var påväg in i psykos. Anita andas häftigt som om hon vore en tjur som skulle gå till attack och jag var matadoren som höll i det röda tyget.

Anita fortsätter.
”BARA SÅ DU VET SÅ VILL JAG ABSOUT INTE HA KVAR DIG! OCH DET HÄR NYA STÄLLET SOM DU SKA BÖRJA PÅ.”
Jag kunde inte få fram min röst för att jag var så chockad och rädd. (När jag sa upp mig dagen innan så förklarade jag även att jag hade fått jobb på en annan klinik). På något sätt så lyckas jag viska fram.
”Ja, vad är det med det nya stället?”

”ÄR DU GRAVID?!!”
Vrålar Anita och mina ögon blir stora i förvåning. Hon fortsätter....
”FÖR ATT BARA SÅ DU VET, ATT OM DU BÖRJAR DÄR OCH ÄR GRAVID SÅ KOMMER DOM INTE GILLA DET. FÖR ATT DET SER INTE BRA UT OM DU BÖRJAR PÅ DEN NYA KLINIKEN OCH SEN GÅR PÅ MAMMALEDIGHET.”

Jag står med öppen mun när hon säger detta för att jag kan verkligen inte tro det jag hör. För det första så var jag inte gravid och har aldrig varit det och för det andra, det ska väl hon sk**a i om jag är gravid eller inte. Samtidigt så förstår jag inte varför hon bryr sig för att det är inte hennes problem. (Förlåt att jag svär men jag blir lika upprörd och ledsen varje gång jag tänker på det).

”Jag...lovar, jag...är...inte gravid.” Stammar jag. Än idag undrar jag vad som hade hänt med hennes humör om jag nu hade varit gravid. Men det är något som jag aldrig kommer att få reda på. Nu när jag tänker efter så vill jag nog inte få reda på det. Anita tittar på mig och sen på min plata mage misstänksamt samtidigt som hon håller på och kokar över och tar sen ett djupt andetag.

”MAGDALENA, TILLS DEN DAGEN SOM DU SLUTAR HÄR SÅ SKA DU TILL 100% VARA MIG TROGEN MOT MIG. HÖR DU VAD JAG SÄGER!” Vrålar hon.

Jag står fortfarande intryckt i dörren och är fortfarande livrädd och jag nickar med huvudet.

”TÄNKER DU VARA ÄRLIG MOT MIG MAGDALENA?!”

Jag nickar helt förskräckt och kan inte få fram ett ord. Det känns som att om jag säger något nu, så vet jag inte vad som kommer hända.

”NÅ, SVARA!” Vrålar hon.

”Ja....ja...ja vist till 100% Anita.” Stammar jag.

Anita nickar och vänder sig sedan om och fortsätter att byta om till sin uniform. Jag står där dumt och är helt förstelnad och kan inte röra mig. Hon vänder sig om mot mig igen och ser på mig som om jag var dum i huvudet.

”GÅ OCH HÄMTA IN DEN FÖRSTA PATIENTEN SÅ KOMMER JAG SEN TILL BEHANDLINGSRUMMET!”

Vrålar hon. Jag bara nickar med huvudet och går försiktigt ut till receptionen.

Hela tiden så tänker jag ”vad hände?” Jag kan verkligen inte få in i mitt huvud om vad som precis hade hänt. Jag är som en zombie. Gråten i halsen kommer och det känns som att jag har svalt en sten. I receptionen står tandhygienisten Linda och tittar på mig. Jag ser sen att patienterna som sitter i väntrummet också tittar på mig.

Som sagt den här kliniken var verkligen jätte liten och det är också väldigt ly hört inne på kliniken. Jag känner inget annat än bara skam när jag möter allas blickar.

Jag viskar lite försiktigt till Linda.

”Hördes det där?”

Linda nickar. ”Det hördes att hon skrek på dig men man kunde inte höra vad hon sa. Det var mest mummel man hörde.”

Viskar hon tillbaka. Jag tror att jag aldrig någonsin har skämts så mycket i hela mitt liv. Det kändes också så pinsamt när jag sen skulle hämta in den första patienten till behandlingsrummet med ett stort leende på läpparna och låtsas som att ingenting hade hänt. Patienten viste mycket väl att jag precis hade blivit utskälld av ”chefen”.

När jag och Linda sen sitter och dricker te i personalrummet så frågar hon mig om vad det var som hände och varför Anita skrek så. När jag berättar så sitter hon med öppen mun. Hon kan verkligen inte få in det som jag berättar. Sen säger hon. ”Herregud Magdalena. Fy fan en sån häxa! Fan, hon är ju ta mig fan galen.” Linda berättar sen för mig att hon letar nytt jobb. För att hon ville inte heller vara kvar.

Resten av den veckan var ett rent helvete. Anita beter sig som en psykopat hela tiden. Man såg mer och mer av hennes sanna jag. Det var som att hon inte hade en gräns i det taskiga hon sa till mig. Det fanns helt enkelt inget stopp. Men Jag hade på någon sätt bara slutat bry mig, och jag tänkte inte heller ta med Anita i mitt CV så jag hade ingenting att förlora och jag hade också kommit till en punkt där jag bara inte brydde mig om någonting längre. Så jag gjorde så att gav tillbaka med samma mynt. Var hon taskig så var jag lika taskig. Var hon elak så var jag elak. Sa hon något taskigt om min familj så sa jag något elakt om henne personlighet. Hoppade hon på mig om mina tandsköterska kunskaper så hoppade jag på henne om hennes arbetsgivare kunskaper. En dag när vi satt i personalrummet så sa Anita något taskigt om min make. Jag kan inte säga var hon sa här för att det var så fruktansvärd elakt så jag kan inte säga det.

Men det allra konstigaste med Anita var att hon ville verkligen inte ha mig där men samtidigt så ville hon ha kvar mig. Vilket var väldigt förvirrande. Det var verkligen...

Stick. Kom hit. Stick. Kom hit. Försvinn. Kom tillbaka. Försvinn. Kom tillbaka.

Den dagen då hon sa det där taskiga om min man så satte jag henne verkligen på plats och jag sa såhär till henne med en kall attityd.

”Anita, vill du att jag ska gå eller? För att jag har verkligen inga problem med att bara ställa mig upp och gå. Vill du veta varför jag ens är kvar här? Det är för pengarnas skull. Annars hade jag bara ställt mig upp och slängt uniformen på golvet och sagt adios.”

Jag såg på hennes ansiktsuttryck att hon blev chockad och tog illa vid sig när jag sa så. Det var verkligen som att hon tänkte ’Va? Vill inte hon vara här med mig? Jag, som är så underbar.’

Efter att jag hade sagt dom orden till henne så backade hon och sa inte ett ord mer den dagen. (Än idag så förstår jag inte varför jag inte bara gick därifrån).

En annan gång sa hon ”Magdalena, Vad är det egentligen för tandsköterska skola som du har gått på egentligen? Är du säker på att det verkligen var en skola?.”

Då svarade jag såhär.

”Anita om du nu är så missnöjd då kan ju du starta en tandsköterska skola som kanske kan heta ”Anitas tandsköterska skola. Mitt sätt eller inget alls.”

Var det någonting hon verkligen hatade så var det att samarbeta med folk. I hennes lilla värld var det väldigt mycket ”mitt sätt eller inget alls.”

Jag ska ge er lite inside information om själva tandsköterska yrket. När man är färdig tandsköterska, alltså nyexamanierad då är man väldigt väldigt ny innom tandvårdsbrachen. Man kan ju det anatomiska och materialen och allt så. Men det som är problemet det är att försökta hitta en tandläkare som vill lära upp en. Tex hur man ska göra inne i behandlingsrummet. För att ALLA tandläkare är olika. Ingen gör samma sak inne i behandlingsrummet. Plus att det finns MASSA olika instrument och material inom tandvården och alla tandläkare är olika och har sina favoriter. För det andra så är man med tandläkaren ett team och man jobbar väldigt nära. Ibland nästan för nära. Det är lite svårt att förklara. Man måste vara inne i branschen själv för att man ska förstå. Men jag hoppas att det här gav er nånting.

En annan sak som Anita sa till mig under dagarnas gång efter att jag hade sagt upp mig, var att i mitt kontrakt så stod det att uppsägningstiden är på tre månader. Men det hon inte viste var att jag hade redan pratat med facket och dom på facket gav mig jättebra hjälp och dom lyckades hitta en lucka i kontraktet som gjorde att jag kunde gå efter 2 veckor. På kontraktet så stod det att det var en provanställning men att uppsägningstiden var tre månader MEN tack gode gud så hade facket hittat en lucka som gjorde att jag ändå kunde gå efter två veckor. Men jag sa ingenting till Anita om detta.

Jag tänkte att hon får njuta av ”sin makt över mig” för stunden tills jag släpper bomben.

Under hela den här tiden som jag jobbade åt Anita, så var tandhygienisten Linda ett sånt underbart stöd för mig. Hon kramade mig varje gång jag fick tårar i ögonen när Anita hade varit elak. Eller hon följde efter mig in till toan när jag ibland under rasten försökte gömma mig för Anita. Hon peppade mig hela tiden och hon var den som såg allting och hon sa även till mig.

”Magdalena, du måste härifrån. Anita kommer att göra så att du går in i väggen. Det hon gör är fruktansvärt. Det är ren mobbning. Bara stick härifrån och se aldrig tillbaka.”

Jag hade någon som var på min sida. Självklart var min familj där för mig men det var verkligen skönt att ha någon på min sida på arbetsplatsen.

Anita var taskig mot Linda också men eftersom en tandläkare och en tandhygienist inte jobbar i samma rum eller ens är i närheten av varandra så var det inte så farligt för henne. Det var mest på rasterna som Linda ibland kunde få sig en omgång. Så tekniksätt så råkade hon inte lika illa ut som jag gjorde. Ibland så var Linda borta från jobbet och då var jag ju ensam med Anita. Efter att jag slutade så fick Linda utstå ännu mer mobbning än vad jag fick utstå.

Vecka fem, dagen D. Det har nu gått exakt två veckor sen jag sa upp mig och jag har rätt att gå och aldrig komma tillbaka.

Det är Torsdag och det är min sista dag på Anitas klinik. Jag hade bestämt mig för att bara lämna kliniknycklarna i ett skåp inne på kliniken och sen dagen efter bara skicka ett långt mail till Anita och förklara att jag inte kommer tillbaka. (Jag hade alltså inte sagt till henne att jag inte kommer tillbaka. Var det fegt? Ja, men i efter hand var det bra att jag inte gjorde det. Men vi kommer dit.) Vi jobbade inte den fredagen så jag skulle då skicka mailet på fredagen då vi alla var lediga.

När jobbpasset var slut på torsdagen så kramade jag om Linda utanför kliniken och tackade henne för allt stöd som jag hade fått av henne. Det här är faktiskt den sorgliga biten av denna historia. Om nu detta med Anita inte hade hänt. Om hon hade varit en normal person så hade säkert jag och Linda varit nära vänner/kollegor idag. Vilket är väldigt synd för att Linda var/är en väldigt fin och en härlig människa. Jag tyckte verkligen om att jobba med henne. Hon var så rar och så rolig att hänga med. Idag har vi varandra på Facebook och instagram och det händer kanske att vi gillar varandras bilder och kanske att vi skriver ”grattis på fördelsedagen” till varandra men det är typ thats it.

Fredagen kommer och jag sitter hemma och ska börja skriva ner det där mailet till Anita. Där jag ska förklara utförligt om att jag har pratat med facket och även förklara att jag har rätt att gå efter två veckor. Jag skulle alltså skriva allt i detalj och sen så skulle hon få ta det precis hur hon ville. Just när jag hade satt mig ner och ska börja skriva så börjar min telefon ringa och vem är det som ringer? ”Anita” står det på skärmen.

Först tänkte jag inte svara men sen tänkte jag. Mjaaa det kanske är lika bra att svara för det kanske är något om någon patient. Ibland när man jobbar privat så gör tandläkare så att dom jobbar hemifrån via datorn för att terapi planera och så. Ibland gör dom så att dom ringer till sin sköterska för att prata om någon patienten och det var det jag trodde att Anita gjorde.

Ni annar inte hur fel jag hade.......

Det här var verkligen telefonsamtalet från helvetet..........

Del 3 kommer snart.

Gillar

Kommentarer