Arbetsgivaren från helvetet del 1

Hej på er!

Varning långt inlägg!

Jag har ett tag funderat på om jag verkligen ska skriva det här inlägget.
Får verkligen ont i kroppen bara jag tänker på det här.
Men jag tror att det finns andra där ute som också kanske har varit inblandat i något sånt här.
Jag hoppas verkligen att detta inlägg kanske kan hjälpa DIG som kanske går igenom något sånt här just nu. Eller det här kanske hjälper någon som har gått igenom nåt sånt här men fortfarande försöker gå vidare ifrån det. Jag måste bara förvarna att den här historien är väldigt bisarrt och väldigt konstig. Detta är en väldigt lång historia. Jag har byt namn på dom som är inblandade.

Men ja här är min historia....

Det hela började i augusti 2017. Jag hade tagit min tandsköterska examen för bara 3 månader sen och var ganska ny inom yrket.
Under juni, juli så jobbade jag på en folktandvård i härliga Göteborg. Men jag ville komma närmare hemmet så jag sökte till några kliniker i hemtrakten. Jag fick napp ganska fort på en privat klinik ganska nära min hemstad. Det var 1 timme med bil men jag tänkte hey bättre det än Göteborg. Den här kliniken låg i närheten av Jönköping.

När man jobbar på en privat tandläkareklinik så får man bättre lön och bättre arbetstider.
Så jag blev verkligen överlycklig över att jag hade hittat en klinik så nära min hemstad och att jag skulle få bättre lön och bättre arbetstider.
Jackpot!
Tänkte jag då, ni kan verkligen inte ana hur lycklig jag var!
Det var en liten klinik med bara en tandläkare och en tandhygienist. Vi var alltså tre personer som jobbade där alltså.
Ganska litet och enkelt.
Vi kan låtsas att tandläkarens namn var ”Anita” och att tandhygienistens namn var ”Linda”.
Anita var när jag träffade henne på intervjun verkligen jätte trevlig och jätte gullig och hon hade absolut inget problem med att jag var ny inom den här branschen. Anita var en kvinna som var i mitten av femtion års åldern och hade en lång erfarenhet som tandläkare. Hon hade jobbat som tandläkare sen 80-talet. Hon hade startat kliniken själv för åtta år sen. Så hon var ägarinnan/arbtergivare/tandläkare.
Anita sa saker som tex ”nej, men det här kommer att gå jättebra. Det gör ingenting att du är ny. Jag hjälper dig. Är det något så är det bara och fråga. Det här kommer att gå jättebra! Vi kommer bli bästa vänner”

Hon var verkligen jätte trevlig! Man ville bara krama henne!
Hon lovade mig massa saker. Jag kände mig verkligen jätte lyckad som hade hittat en arbetsgivare/tandläkare som var så öppen och förstårlig.
För att när en tandläkare och tandsköterska jobbar tillsammans så är det JÄTTE viktigt att dom kommer överens. För att man är ju partners tekniks sätt.

Tyvärr så blev det inte alls så som jag hade hoppats på....
Jag började jobba på kliniken och redan efter kanske 2-3 timmar så såg jag Anitas rätta jag.

Under hela den tiden som jag jobbade där hos Anita så fick jag utstå fruktansvärd mobbning.
Hon svor och hon gorma åt patienterna. Hon var jätte otrevlig mot mig och Linda. Linda var en jätte trevlig tjej som var ett år äldre än mig. Linda kommer att vara min klippa under den här tiden.
Anita var mest elak mot mig. Hon sa saker som fick mig att tappa hackan. Hon gick på mig som person och på mina tandsköterska kunskaper. (Jag hade tagit examen för tre månader sen, vad f*n tror du människa?) Hon hoppade på mig om saker som egentligen hon inte hade något med att göra. Hon kritiserade när jag pratade med patienter eller när någon patient var i närheten och hon HATADE när jag tog upp saker som gällde kliniken som tex, klinikens ekonomi. Patienter som inte betalade och så.

När en patient inte betalar så måste man skicka in det till inkasso. Men det ville hon inte höra ett ord till mer om. ”Sköt dig själv och lägg dig inte i.” Fick jag som svar. Jag försökte bara göra mitt jobb.

Jag var under den här tiden ganska försiktig och för snäll för mitt egetbästa. Men när Anita gick på, så gick hon på på ett väldigt aggressivt sätt så på så sätt så vågade man aldrig försvara sig. Det var mera i slutet av det här ”äventyret”som jag verkligen vågade sätta ner foten. Men vi kommer till det.

I början så var jag ju väldigt chockad och förvånad. För att sättet hon sa det på gjorde att man blev väldigt förvånnad och man tänkte

”Va? Är hon seriös eller? Is she for real?”

Det konstiga med det hela är hon minsan fick kritisera mig och Lindas privatliv men vi fick minsann inte säga något till/om henne. Tro mig vi hade inte sagt någonting till henne om våra privatliv. (Jag jobbade där i fem veckor innan jag stack. Så tekniskt sätt så kände vi knappt varandra). Anita körde mera med den här metoden.

”Ja, det är säkert såhär, eller såhär ellerhur.”

”Ja och era föräldrar skäms över det ellerhur.”

Efter andra veckan på kliniken så förstår jag att jag måste därifrån och det är illakvickt. Anita blev dag för dag mer och mer otrevlig och hon gorma mot mig och Linda och hon respekterade inte patienternas sekretess. Vilket jag tyckte var fruktansvärt elakt.

Vecka två. Måndagen kommer mot sitt slut och Anita hade den här dagen hoppat på mig som person och sagt taskiga saker om min familj och jag står nu i omklädningsrummet och ska byta om ifrån min uniform till mina vanliga kläder. Jag torkar bort tårar som rinner ner på mina kinder. Jag tänkte hela tiden.

”Magdalena, börja inte gråta nu, vänta tills du kommer till bilen.”

Jag tar upp min telefon för att titta på klockan och till min överraskning så har jag fått ett sms från en tandläkareklinik som ligger bara 20 min med bil från där jag bor. I smset så står det att dom vill att jag ska ringa dom för att dom vill väldigt gärna att jag ska komma på intervju hos dom.

SÅ jag byter om snabbt och torkar tårarna och sticker ut till bilen och ringer dom direkt. Jag fick en intervju hos dom. Det är intervju på fredag. Ni kan nog inte förstå hur lycklig jag var.

Under hela veckans gång så är Anita mer och mer taskig, men jag som är för snäll för mitt eget bästa vågar inte försvara mig eller säga något tillbaka. Jag tänker hela tiden snart snart snart kan jag sticka härifrån.

Fredagen kommer och Anita är mer och mer taskig, hennes beteende har gått över till psykopat nivå. När jag åker till den andra kliniken för att gå på intervjun så gråter jag hela bilfärden. Jag gråter och gråter och gråter. Tro mig det är inte bra att gråta när man kör bil. När jag kommer fram till kliniken så torkar jag tårarna och sminkar mig. Klistrar på mig leendet och går in och gör intervjun. Jag får skriva på kontraktet redan dagen efter. Vilket var väldigt skönt.

Men jag var rädd över hur Anita skulle reagera när kommer och säger att jag vill säga upp mig.

Så jag samlar på mig mod och bestämmer mig att säga upp mig på måndag. Jag ville egentligen säga upp mig redan efter första dagen hos Anita. Men jag behövde verkligen det jobbet. Min ekonomiska situation var lite tight så det var därför jag blev kvar hos Anita. Andra personer hade säkert stuckigt efter dom där två-tre timmarna som jag sa i början. Men Under hela den tiden som jag jobbade åt Anita så hade jag gått till sängs med en sten i magen och sen på vägen till jobbet så hade jag en sten i mage och i bröstet. Inte alls hälsosamt. Man ska verkligen inte stanna för pengarnas skull. Har jag lärt mig nu.

Vecka tre: måndagen säger jag till Anita att jag vill säga upp mig. Jag förklarar även att hon och jag inte funkar ihop och att jag tycker att hon inte är en snäll person och att hon tycker ju att jag är värdelös så då är det lika bra att vi går skilda vägar. (Ja, hon sa verkligen rakt ut att jag var värdelös.)

Konstigt nog så tog hon nyheten ganska bra. Hennes ansiktsuttryck är helt neutralt och hon säger bara ”Okej,” och sen rycker på axlarna. Jag tänkte då ”men oj, vad hon tog det bra.”

Jag tänkte att nu kommer det att bli bra. Problemet är löst. Jag slipper henne och hon blir av med mig. Det här blir perfekt, inget kan gå fel.

Ni anar inte hur fel jag hade.....

tisdagen kommer jag till jobbet och byter om till uniformen och börjar öppna upp kliniken. Linda kommer sen och Anita kommer in ungefär 15 minuter senare. Anita ropar på mig och vill att jag ska komma in till omklädningsrummet för att hon vill prata med mig. Det skulle jag inte ha gjort...

Jag kommer in till omklädningsrummet och Anita börjar VRÅLA! From the top of her lungs!

Alltså hon är sååå arg. Hon är sååå oerhört arg!


Del 2 kommer snart.


Gillar

Kommentarer

nawas
nawas,
Gud vilken hemsk och fruktansvärd tid du fick ha där!
Hamnade på din blogg av en slump då jag själv funderar på att läsa till tandsköterska, men vet inte om man vågar nu.. (skämt och sido)
Såg att du drömmer om att bli författare, denna lilla berättelse kanske kan vara en början! Väldigt spännande (hemskt men nyttigt) att läsa om hur det kan se ut i verkligheten..
nouw.com/nawas
MagdaHamilton
MagdaHamilton,
Hej!🤗oj förlåt att jag har skrämt upp dig. Det finns självklart positiva saker innom tandsköterska yrket och det finns även tyvärr negativa saker. Det finns så mycket och förklara och berätta om inom tand branchen. Men hamnar man på fel ställe så kan det tyvärr sluta illa. Värre än det som jag råkade ut för.
Ja att bli författare det är min största dröm och hmm... Du gav mig precis en ide😉🤗
nouw.com/magdahamilton