"Som att vi brann för att aldrig glömma natten"

En poetisk text om att få rödvinsfläckar på trägolvet när två personer dansar sig igenom ett helt liv under en natt. Chronicle - 21

Jag kommer aldrig glömma den gången. När ingen visste förutom vi. När känslorna var för stora och läskiga. När de blygsamma och förbjudna blickarna skapade verklighet och du satte nålar på min karta.

Du tog en plats i mitt hjärta för att jag aldrig skulle behöva vara rädd att glömma. Glömma passionen, som gjorde att kyssarna vägrade sluta. Som att vi dansade oss genom hela vårt liv under en natt. Ett liv som vi har skapat för oss två, i vår värld. Livet där vi ligger vakna på en madrass i natten med rödvinsfläckar på trägolvet och cigarettfimpar på fönsterbrädan. Som att vi lever i symbios av kärlek och nutid. Att det här var natten vi levde nu och skapade minnen som lätt och tvunget rotade sig fast. Vi pratade om allt som fick oss att känna, vi drömde större än vi någonsin vågat göra.
För vem kunde stoppa oss när månen var den enda som iakttog oss?

Vi satte ner vårt ankare, ignorerade vattenytan och simmade djupare i drömmarna. När gryningen kom var det som att vi båda visste. Allt blev mer intensivt och man kunde ta på rädslan i våra blickar. Vi hade ju miljoner ord som ville bli sagda och kyssar som ville bli kyssta. Som att vi brann för att aldrig glömma den sista natten.

Det är därför det alltid brinner när vi stöter på varandra.


Omslagsbild: @fannyamandanilsson