Vi ser ett slut även om det är långt kvar

Det är längesen jag skrev, längesen jag orkade tänka på bloggen men jag känner det är dags.
Det har hänt mycket sedan sist, operationerna har fortsatt för Mikkel i hopp om förbättring men det har inte gjort någon större skillnad.
Vid förra operationen fick jag va med om det jobbigaste hittills.
Mikkel sov som tur är så gott av narkosen.
Jag blev tillfrågad om jag kunde komma in på operationssalen och trodde det va något allvarligt som hänt.
Sköterskorna va snabba med att tala om att det va lugnt med honom, kirurgen ville bara visa mig något.
Jag fick välja själv och tyckte väl att det inte kunde vara så farligt. Jag visste ju hur han skulle se ut, alla sladdar och annat.
Jag hade sett honom på alla möjliga vis tidigare efter alla turer, det va ingen fara.
Det jag inte räknat med va det skarpa ljuset, lukten och att se dessa kalla, sterila instrument.
Jag stog där, lyssnade på kirurgen och tittade noga på vad han visade mig, sen kom det, illamåendet och dem svarta prickarna för ögonen.
Dem såg de och jag hann komma i en säng innan jag ramlade ihop.
Kirurgen och sköterskor körde in mig på rummet.
Då kom tårarna, jag orkade inte.

Mikkel sov och va snart redo för uppvaket, jag gick saft och började piggna till, känslorna flög runt inombords och jag visste varken in eller ut.

Efter en bra stund på uppvaket så vaknade han upp, och sen kom kirurgen och skulle prata med oss.
Han berättade att han pratat med en kollega från århus som hade vetat lite mer om detta.
Han skulle träffa honom helgen efter och prata mer.

Häromdagen ringde han och berättade vad dem kommit fram till.
Dem ska tillsammans genomföra en operation och ta upp hela den gamla hypospadioperationen.
Troligtvis är det som någon ventil som gör att de blir som det blir.
Det känns tryggt att vår kirurg ska tillsammans med ännu en superduktig kirurg göra detta men jag är samtidigt så nervös.

Det blir tidigast av nästa höst, så tills dess får vi fortsätta såhär som vi gjort i flera år nu.
Till hösten nästa år ska ju Mikkel skolan.
Min dröm under dessa 5 år har vart att allt ska vara klart va det gäller operationer den dagen han börjar.
Det kommer det troligtvis långtifrån vara.

Han kommer behöva gå runt med kateter, genomlida mer smärta och rädsla.
Det är inte det här som är meningen med en liten pojken liv.

Gillar

Kommentarer

Sandrabergmanfit
Sandrabergmanfit,
Fyfan vadhemskt. Men han är stark, det ser man på han
nouw.com/sandrabergmanfit
MARREEKHOLM
MARREEKHOLM,