Tar mig samman och hittar tillbaks

Det har nu gått ett tag, två veckor.
En tid fylld av jobbiga stunder med tårar och ren panik.
Nu har troligen det värsta lagt sig, jag har vant mig vid tanken på att gå ensam och lägga mig.
Men det har även satt igång så mycket mer i mitt huvud dessa veckor.
Jag har tagit mig tid att vara ledsen, tänka efter och reflektera.

Jag gör ju verkligen inte det jag vill i livet.
Mer än att vara mamma då, det vill jag ju såklart., men dem kommer mindre och mindre behöva mig på samma sätt.
Bli mer och mer självständiga.
Vem är jag då?
Hon som gav upp allt hon älskade för att vara mamma och sen inser att hon inte har något av det andra kvar?

Allt har ju sin tid och mening i livet.
Men hur vet man om man tar rätt beslut och vilka följder det får längre fram?

I väntan på att hitta rätt väg att gå har jag införskaffat mig en väldigt rogivande hobby, gröna växter.
Dem ger mig ett lugn, en speciell glädje när nya blad växer fram.
Jag ser dem nya bladen som nya möjligheter även på andra plan.
Vissa av dem kräver min fulla uppmärksamhet medans vissa bara lever sitt eget liv.

Gillar

Kommentarer