Det kändes som att hela världen rasade samman

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig allt jag känner, eller inte känner. Det känns lite som om det har öppnats ett svart hål inom mig som jag har svårt att ta mig upp ifrån.

Vi är så glada över våra tvillingar i magen. Det känns som en välsignelse, att vi får äran att få uppleva detta. Att vara gravid med tvillingar, att få välkomna två barn samtidigt till familjen.

Samtidigt har det känts som om att det har gått för enkelt denna gången, med tanke på våra tidigare svårigheter med graviditeter och missfall osv.

Alla ultraljud vi har varit på har sett så himla bra ut. Flickorna växer och alla kontroller har varit kanon. Så igår var vi på ytterligare ett ultraljud, i vecka 22+2. Ett helt vanligt ultraljud, som vi går på varannan vecka. Denna gången gick det inte lika bra. Det upptäcktes att den ena flickan troligen har ett hål i sitt hjärta. ETT HÅL?! Alltså jag har så svårt att ta in det. Det låter bara fel, fel, fel. Hålet sitter mellan vänster och höger kammare. Läkaren skickade remiss till Lund, till barnkardiologen. Så nu väntar vi på att få en tid dit, så att vi kan få lite mer svar och få reda på vad det här innebär.

Att få det beskedet ensam, för att man inte få ha med anhöriga i sjukvården längre, det var tungt. Det är tungt än. Det kommer att vara tungt ett bra tag.

Jag fick kontakt med en annan tvillingmamma vars ena son hade samma hjärtfel, hon visade ett citat som hon hade läst på hjärtebarnsfonden:

"Det blir inte som man tänkt sig. Det blir bra ändå."

Gillar

Kommentarer

Matilda Widh,
Fint citat. Fin du är! Kram.
matildalagar.blogg.se