Den konstanta tröttheten och känslan av misslyckande

Den här tröttheten jag lever med varenda dag, den förstör så mycket. Mest på mitt humör och mående, för det känns som att det går ut över alla andra. Över barnen, Henke, familj, hemmet och vänner. Jag kämpar enormt varje dag med att vara orka göra saker, att orka ta tag i allting som ska göras. Det handlar inte om att jag inte vill, för jag vill ju verkligen! Utan det handlar om den hemska tröttheten och orkeslösheten som vägrar släppa taget om mig.

Jag vet ju att det här är kopplat till min järnbristanemi och celiakin, men det gör inte saken lättare för det. Jag har ännu inte fått någon tid till specialistläkaren, vilket innebär att jag får fortsätta äta gluten och därmed skada magen. Vilket leder till fortsatt näringsbrist och en trötthet som inte försvinner.

Jag vill tillbaka. Tillbaka till mig själv igen! Vara den där roliga mamman som orkar leka fullt ut, den där kompisen som är med på spontana äventyr, hon som ställer sig och bakar sent på kvällen bara för att det är så kul..  inte vara den där frugan som alltid somnar i soffan direkt efter att barnen har lagt sig.

Herregud, att jag har kunnat gå med det här så länge och vägrat inse att det faktiskt har handlat om någonting mer än bara "lite trötthet". Jag är ju faktiskt sjuk. Och konsekvenserna av att gå obehandlad kan ju faktiskt bli allvarliga.

Men, som jag L Ä N G T A R till att börja leva igen. För det är precis så det känns. Att jag just nu bara överlever vardagen.

Tacka vet jag mina pojkar som piggar upp! Vad jag hade gjort utan er, det vet jag inte ♡

Gillar

Kommentarer