Panikångesten - Min gymnasieresa del 1

Min gymnasieresa

2014 HT-2015 VT- Kom först inte in på någon skola för mina poäng vad så "låga". Riktigt vilken poäng jag hade minns jag inte. Men mindre än 200. Men gick till en studievägledare och vi hittade en linje och skola. Aspero Idrottsgymnasium i Kviberg - Ekonomi med specialisering gym&fitness. Inga problem första året, men hade lite svårt att komma in i någon "grupp". Med tanke på att detta var idrottsgymnasium så var nästan alla intresserade utav någon bollsport, utom jag. Vilket resulterade till att jag blev lite "utanför", visst pratade med folk men ville inte riktigt vara med dem då dem i princip alltid pratade om spelare eller något med deras sport och göra vilket jag absolut inte var intresserad utav. Vårterminen kom och sedan slutade vi till sommaren. Så var inga större problem här.

2015 HT - 2016 VT - Vi började tvåan och skolan hade flyttats till ett nytt ställe (2 min längre väg). Kände mig ytterligare utanför igen, självklart tänkte jag... Vi hade inte vår vanliga matte lärare och det var tufft. Vår lärare hade grov brytning och kom från Ryssland. Jag fattade ingenting av de hon lärde ut och tillslut fick jag nog då hon kom fram till mig för typ 5e gången och i stort sätt dumförklarade mig. Innan denna gången stängde jag matteboken och häftet för var bara onödigt för mig. När hon väl kom fram fick jag som sagt nog och kastade mig upp från stolen så den flög rätt bak och gav henne en grov utskällning. Alla i klassen tänkte (oj, lilla blyga Madde kan säga ifrån) dem satt tysta med chockade miner. Gick ifrån klassrummet med bestämda steg och satte mig där ute.

Förutom matten så var även samhällskunskapen tuff som bara den. Schyst lärare men uppgifterna var tuffa, riktigt tuffa. Allt vad vi skrev skulle analyseras och de skulle analyseras sedan osv. Var mycket analyser i en uppgift och kunde bli sidor länga inlämningar. Klarade inte av de och började bli riktigt trött. La alla i en hög och bara samlade på mig. Här började ångesten komma rejält då jag hade så fruktansvärt tufft i ämnena. Lyckades hitta en lösning med mamma och skolan. En preliminär lösning men de var efter flera månader. Jag hoppade av Samhällen och matten. Men bara för tillfället i 2an, för de skulle komma sedan i 3an. Mycket studietider lades in med lite läraren under dessa tider, så jag kunde fokusera på de andra ämnena. Men ångesten blev bara värre... Vi hade kommit in för länge sedan in till VT och hade minst 2 inlämningar/prover/redovisningar mm i alla ämnen och mer lades bara på. Nu växte ju även paniken på ångesten och hyperventilerade osv. Redovisningar i grupp försvann helt o hållet för min del nu. Kunde inte, gick bara inte. Min andning var i fullfart och illamående och yrsel kom flera minuter innan de var min tur och ibland timmar. Förste ändå då min lärare i svenskan pressade mig. Ställde mig längst fram och skulle precis börja men var tvungen och springa ut och till toan, gråtandes och med spya påväg upp. Sedan den dagen har jag inte kunnat redovisa framför personer. Enbart för läraren och kanske någon mer.

(Den här bilden betyder så mycket för min del. Rädslan i blicken för jag skulle hålla i en idrottslektion inför klassen, det jag valde var dans. Man skulle alltså välja någonting som inte hade med sin "hobby" att göra. Livrädd och skakade som fasen. Men lyckades ta mig igenom hela lektionen som skulle vara på 1h utan några problem. Dem fick några drickes pauser vilket jag tog mest för min del så jag kunde återhämta mig. Om jag minns rätt så fick jag ett C på denna planeringen och lektionen)

Fick klart för mig att jag inte skulle kunna ta examen någon månad kvar till skolavslutningen i 2an. Så vi jobbade som sjutton med att jag skulle sluta helt på aspero och börja på ny skola. Rektorn tyckte inte om den idén och jobbade mycket emot oss. Försökte ha mig kvar där men att jag ska gå om ett år eller byta till samhällslinjen istället. Fanns inte alls på världskartan! Jag ville bort härifrån! Helst nu! Innan vi började med att försöka byta hade jag möte med kuratorn på skolan och anledningen till varför jag mådde som jag gjorde trodde hon för att jag var så smal som jag var och för att jag inte pratade med någon i min klass. Ville inte prata med dem i min klass, kände mig mer utanför då än vad jag gjorde när jag tog avståndet. Sedan tryckte hon i en massa annat i mig till varför jag mådde som jag gjorde och de var ju bara helt sjukt.

Till slut lyckades jag söka till två skolor som jag var intresserad utav. Handel på hulebäck och Djurvård på Real. Men de tog ett tag.

Sedan hände de värsta. Kroppen la av, gick in i väggen. Var tufft att gå till skolan och kom jag gjorde jag inte mycket alls, och sen dessutom. Men var ändå skolavslutning om kanske 2 veckor. Ni kanske tänker "varför träffade du ingen psykolog?" Jo ni, det gjorde jag. Men det tog sin tid förrän vi lyckades få tag på någon. Skolan erbjöd sig först och kontakta någon men efter kanske 2 månader fick vi svar tillbaka med att dem inte kan fixa någon psykolog så vill vi ha en så måste vi fixa det helt själva. Vi fixade de nästan direkt, och var nästan 1 månad kvar till jag slutade.

Min sista tid hos psykologen var veckan efter skolavslutningen. Mådde fett bra och och inget fanns ivägen för mig. Blev sakta men säkert lyckligare men kände att psykolog inte var nödvändigt längre och det kände han med.

​Fortsättning på hur de har gått nu ettan till trean får ni läsa om i nästa del.

Pussar! - Madde

Gillar

Kommentarer

emelieberglindsplace
emelieberglindsplace,
Åh vilken jobbig skolgång du har haft 😟 starkt av dig att dela med dig❤nouw.com/emelieberglindsplace
madelenekirk
madelenekirk,
Verkligen, tack <3nouw.com/madelenekirk
Kirsi
Kirsi,
Vad starkt av dig att skriva om din resa öppet så här. Det ÄR svårt att förstå att man är på väg att gå in i väggen. Man försöker och försöker få saker att fungera, ända tills det inte går mer. Jag är glad att det verkade vända för dig. Tack för att du delar med dig. Ta hand om dig. <3kirsi.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229