Idag hände det att jag förlät min värsta fiende, en person som jag verkligen känt avsky gentemot och som jag lovat mig själv att aldrig släppa in i mitt liv igen. Jag gjorde ett val för att hjälpa henne, det var bara i gott syfte och aldrig för att skada. Men det jag gjorde var något som verkligen tog hårt på henne då hon trott att jag gjorde det jag gjorde för att vi bråkade och för att förstöra och såra. Då kunde hon inte se varför jag agerade så, men idag har jag fått förklara för henne så gott jag kunnat varför var tvungen att agera och nu med lite perspektiv på saken så förstod hon för första gången. Vi har båda sårat varandra, vissa saker hon gjorde var för mig oförlåtliga. Men vi var vänner av en anledning och det var ju för allt roligt vi haft tillsammans, när jag berättat om henne i ett nedlåtande syfte så har jag samtidigt sagt att jag förstår varför folk umgås med henne, hon har ju sina fina sidor och de sidorna var ju de jag älskade med henne. Hon är charmig, rolig, glädjespridare är hon verkligen, hon är helt galen och bara kör sitt race, hon kunde väcka mig på mornarna med små presenter och visar sin uppskattning. Och varför skulle jag inte kunna låta de fina sidorna hon har övervinna det dåliga. Jag kan förlåta igen, och nu är vi hemma hos henne, har varit här i typ 9 timmar och har fått ett sånt välkomnande bemötande. Hon är sådär go som hon var då vi umgicks som riktiga vänner. Och jag kommer tro på att hon kommer vara den fina människa som hon varit hela kvällen, för då har jag vunnit en fin vän tillbaka. Jag väljer att tro på henne för det är hon värd. Har haft det helt underbart med henne idag och jag är så tacksam för hennes vänliga bemötande.

Var tacksam, varje dag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Du är som oftast väldigt lugn och harmonisk när du är med mig och du säger att det är för att jag gör dig lugn, vilket känns sjukt bra för mig, att kunna påverka dig positivt är det enda jag vill. Du har ett jävla temperament som kommer fram oftast när någon beter sig på ett sätt som för dig är irriterande eller idiotiskt. Du ställer upp för dina vänner så länge du kan, det har jag märkt och för mig ställer du upp vad jag än ber om. Du tvekar inte ens och det kan bero på att jag är lika bra på att ställa upp för dig när du behöver mig. Som att jag ger dig tak över huvud gratis i nio månader utan att kräva något tillbaka. Det skulle jag inte ha gjort för någon annan gör det finns ingen annan som förtjänat det. Du har liksom alltid sagt till mig att jag är bra, det är inge fel på mig som jag hela tiden trodde om mig själv, du fick mig tillslut att förstå på riktigt att vad för relation vi än skulle ha så skulle du alltid finnas för mig. Jag trodde dig inte först men sen bevisade du det för mig, när jag behövde dig fanns du där. Du ger mig så mycket bättre självkänsla och du får mig att känna en trygghet. Även min familj tänker och tycker bra om dig för de vet hur värdefull du varit för mig. Kan inte beskriva hur glad jag är att du är min. Du vet vad mycket jag älskar dig. Min Knota.

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

12 år var jag när jag träffade dig första gången, minns det som om det vore igår. Hörde en röst prata lite tyst i den där lilla stugan jag gick in i tillsammans med din kusin och sedan ser jag en nyvaken tjej med kort svart ruffsigt hår sätta sig upp i våningssängen, så söt och så liten. Kort där efter började vi umgås och det fortsatte vi med så ofta vi bara kunde.

Med dig har jag upplevt det mesta i livet, från att vi var tolv år har vi följts med varandra igenom allt. Minns våra nattliga äventyr när vi smet ut genom fönstret på ditt rum när dina föräldrar sov. Det var något vi gjorde ganska ofta. Vi var ju spänningssökare båda två. Ibland smet vi ut för att träffa någon kille som vi gillade, ibland för att festa loss. Och gud vad vi festade, rejält så det oftast slutade på ett eller annat galet vis. Med dig upplevde jag hur det var att prova på allt som verkade spännande, det blev något vi ofta gjorde. Vi var ju riktiga busar och gud vad vi älskade att bryta mot alla regler på den tiden. Vildingar var vad vi var, helt orädda för allt.

På den tiden var jag också väldigt hatad, det var ingen annan än du som förstod sig på mig. Trots att jag gjorde mycket som var dumt och fel så dömde du mig aldrig som alla andra gjorde. Aldrig vek du dig för grupptrycket heller, du försvarade mig trots vad alla sa även fast jag kanske inte helt förtjänat det. Du var liksom den som såg igenom alla lögner jag spred runt, och den fasad jag byggt upp för att skydda mig själv. Jag undrar hur det hade varit om jag inte hade dig, då skulle jag varit ensam i allt.

Min familj blev som din och din som min, när du sprang iväg mitt i natten från en fest väldigt påverkad och försvann utan att säga ett ord så var det min morfar som körde runt i hela stan hela natten för att hitta dig. De visste att du var en del av mig och var lika rädda om dig som jag var. Min familj engagerade sig i att lära känna dig, kanske för att de såg att du var den enda som fick mig att må bra även fast vi gjorde allt man absolut inte får när man är så liten.

Och fan vad glad jag är över att du var en tjatig och jobbig jävel (som jag tyckte innan jag fick umgås med dig själv på riktigt för första gången). Minns att vi skulle ses, vi hade bestämt tid och plats men som jag var då, ganska obrydd sket jag i att svara när du ringde fast att jag visste att du åkt hela vägen från Grums. Det knackade på dörren och där var du, fan tänkte jag. Men jag gick med dig ut och vi satte oss på ett räcke, jag minns precis var, där satt vi och pratade. För första gången kände jag att någon var precis som jag, som jag kunde vara mig själv med utan den där fasaden. Du var lika öppen som jag, och jag vet att du kände dig bekväm med mig också trots att vi bara pratat några gånger innan. Men där satt vi, nog i ett par timmar och du pratade från ditt hjärta, jag likaså och jag minns att du spelade upp en låt i din telefon som var på din vän Jockes begravning och jag började nästan gråta. När kvällen var slut var jag tacksam för att du var påstridig och knackade på min dörr, att du vågade komma hem till mig ändå trots att vi bara setts en gång. Kände direkt efteråt att jag funnit en vän, och inte en vän som någon annan av mina vänner, utan en vän på riktigt.

Och nu, många år senare har vi samma starka band som vi alltid haft. Vi har växt upp åt olika håll men vi har aldrig växt isär. Idag när vi sågs satt vi i 6 timmar på samma plats med en varsin kaffekopp och bara pratade, om sånt där som jag inte pratar om med någon annan. Inte heller tröttnade jag, vilket jag annars gör av att lyssna på någon snacka i tio minuter. Det du säger är alltid intressant för mig även fast du berättade vad god korv med bröd du ätit i Israel. Det du säger är alltid lika intressant för mig, fattar inte hur för jag brukar hata att lyssna på andra, det är liksom oftast bara tjabbel i mina öron. Kanske låter taskigt men det är sanningen.

Inte heller har vi skadat varandra, inte en enda gång. Vi har haft ett enda bråk på alla dessa år. Finns det fler såna vänner eller är du och jag något annorlunda, det är iallafall så det känns. Ja, fan vilken fin vänskap vi har. Den har jag vårdat med hela mitt hjärta och själ, det vet jag att även du gör.

Tack Sarah för allt du är, du är i mina ögon perfekt på alla sätt och vis och min kärlek till dig kommer aldrig slockna. Du är min vän nu, du var min vän då och du kommer vara min vän för all framtid. Vet att när vi är gamla och grå har vi fortfarande varandra i våra liv, det är något jag inte tvivlar en sekund på. Finns helt enkelt ingen som du, och trots att jag skriver alla dessa orden vet jag att jag aldrig behövt göra det för att du ska veta, du vet utan att jag behöver säga ett ord. Men du är helt enkelt värd att bli hyllad.

Jag älskar dig, bästa, vackra och underbara vän. Idag läkte du mina sår. Sår ingen annan kunnat läka. Vi ses snart igen, tills dess är du med mig i mina tankar.

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Jag vill intala mig att jag är starkare än vad jag egentligen är, vill tro att jag är så stark att jag inte ska låta det som skadar nå mig och påverka mig. Men i allt jag gör, om jag så är med min familj, pratar med vänner, städar, badar, ser på tv, så tänker jag exakt hela tiden på det där som hänt. Visst, det är färskt nu och då är det väl normalt att det är så men för första gången har något hänt mig som jag fruktar att jag aldrig kommer komma över. Vill inte ha dessa bilder i huvudet, det ger mig en sån sjuk skräckkänsla. Jag känner mig så förminskad, och jag har varit i förhållanden och situationer då man blivit förminskad men det här fick mig liksom att sjunka tusen meter under marken. Och äckligt, inget har någonsin varit så äckligt i mitt liv. Det värsta är att jag inte bara tycker han är äcklig, utan att hans äcklighet smittade av sig på mig. Han har smutsat ner mig, för alltid eller? Fan, jag är så rädd...

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Mina tankar och känslor

Ibland undrar jag om jag gör fel när jag är så öppen på sociala media, jag bara kastar mig ut och låter sanningen tala. Men vet också att det finns människor som kan ta fördel av det, som att använda det emot mig senare i sårande syfte. Jag skriver ju inte i bloggen för att jag vill ha många läsare eller uppmärksamhet eller bekräftelse eller liknande, mestadels gör jag det för min egen skull. Och att veta att andra människor kan ta del av mig och mina erfarenheter tillfredsställer mig på något sätt, det känns bra. Så länge jag inte skadas av det tycker jag att jag borde vara så öppen och ärlig. Den nakna sanningen är vad jag vill att ni ska se, det fula och det som betyder något. Allt jag skriver om, erfarenheter, saker jag varit med om har ju format mig till vem jag är och då får människor kanske mer förståelse för att jag är som jag är. För jag är rätt konstig, och jag är van att bli bortdömd. Det är få personer som engagerar sig i att lära känna mig för i början kan jag verka rätt konstig och det skrämmer väl iväg folk. Men orkar någon stå ut med det tills jag känner mig säker nog att visa hela mig precis som den jag är, så stannar de faktiskt och har blivit mina bästa vänner idag. Därför har jag också väldigt få vänner och det trivs jag med. Vill inte ha något ytligt, jag vill ha det där äkta. Känslan när man vet att man kan lita på en person till tusen procent är den bästa känslan, och under alla år har man ju stött på motsatsen, de allra flesta jag mött har huggit mig i ryggen en gång och en gång är för mycket. De som visar lojalitet från början är de jag uppskattar. Är man lojal som person är man det alltid, tills att någon visar att han eller hon inte är värdig den lojaliteten. Aja, nu snöade jag iväg igen. Skönt att skriva ner lite tankar igen. Vi hörs.

XoXo Madeleine

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Mina tankar och känslor

Dagen har varit som en stor jävla virvelvind av känslor, men jag försöker trots all sorg jag känner att dämpa den genom att prata med nära vänner på telefonen som muntrar upp mig, spenderar även tid med min familj som får mig att känna mig trygg och lugn. Jag gråter med jämna mellanrum, det går liksom inte att undvika, det bara kommer helt av sig själv och det är väl inte så konstigt. Hur som helst, börjar bli sängdags för mig nu, är helt utmattad både mentalt och fysiskt, förmodligen för att jag spänt mig så mycket. Ville bara säga att trots omständigheterna är jag okej, jag klarar det här jag är ju stark. Stark har jag lärt mig fått vara efter allt jag varit med om i livet. Så till slut, en dag kanske jag kan komma över det på ett annat sätt än vad jag kan nu. Tiden läker alla sår säger dem, men det beror på hur stort såret är och detta är nog ett av dem som kommer ta en väldigt lång tid innan det läker.

Har iallafall haft mysigt med mamma idag, hon har lyckats få mig le också. Min mamma är bäst, det är hon utan tvekan. Finns ingen människa så bra som min mor. Min favorit i livet är vad hon är.

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Vardagen som den ser ut för mig

Jag har iallafall min mamma och mina små syskon som en slags terapi för mig nu. Inget får mig att må bättre än när jag är här hemma med dem jag älskar allra högst. Jag är glad att jag var hemma när allt jag skrev om i tidigare inlägget inträffade. Hade jag varit någon annanstans hade jag nog legat på golvet i väntan på att dö eller något.

Jag älskar er, min fantastiska familj.

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Mina tankar och känslor

Hmm.. Hur ska jag börja det här inlägget undrar jag. Ska jag skriva ut all min ilska gentemot honom och vad jag skulle vilja göra med honom om jag fick tag i honom. (Det skulle iofs bli en lång jävla lista på olika sätt att tortera den jäveln) Så jag börjar med att berätta lite.

Iallafall, idag kom polisen hit och ville visa mig videor samt bilder från händelsen då våldtäkten inträffade. Jag hade ingen aning fram tills IDAG om jag blivit våldtagen eller inte då jag var helt medvetslös under tiden det skedde. Polisens misstanke var från start att jag blivit utsatt för våldtäkt men jag minns som sagt ingenting så jag har gått och undrat, önsketrott att det aldrig hände något. Men idag fick jag se både en inspelad video på mig och när han tar sina fingrar i min fitta medan jag ligger medvetslös. Det var bilder också som bevisade att våldtäkten faktiskt skett. Jag bröt såklart ihop, totalt. Allt jag kände efter att jag sett bevismaterialet på vad som hänt mig var skam, en känsla av att äcklas av mig själv, total ilska och hat, frustration, rädsla och total panik.

Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta detta inlägget men jag tror ni förstår att mina tankar kring vad jag ska göra med honom är ganska brutala. Jag vill rent ut sagt tortera han på alla sätt man kan, i timmar, dagar också utan problem. Och vet ni, jag skulle njuta av att göra det. Jag känner i hela själen att inget annat än att få skada honom som han skadat mig lockar mer just nu. Tanken på det får mig svart i ögonen. Det växlar liksom mellan total jävla ilska och ohejdbara tårar som sprutar åt alla håll.

Vad ska jag ta mig till nu, hur ska jag hantera det här? Jag tyckte redan att jag hade det ohanterbart innan allt detta, men nu, nu rinner bägaren över och jag vet helt ärligt hur jag ska kunna bearbeta detta sjuka. Det här är något man inte glömmer, den där videon och bilderna på vad han gjorde med mig (som han själv filmade) kommer sitta kvar i huvudet en evigt lång tid, förmodligen för alltid. Jag var så rädd innan jag såg bilderna vad det skulle vara, och när jag väl såg det brast jag ut i gråt som ett litet barn. Har aldrig upplevt liknande känsla av skam. Känner mig äcklad, totalt förstörd.

Men hörrni, turen är ju att bevisen kommer sätta honom i fängelse och där på insidan känner jag en och annan som gärna skulle ta hand om honom. Ser framemot att se bilder på när han är halvdöd, skräcken i hans ögon skulle få mig att le. Sånt hat som jag känner nu har jag nog aldrig känt innan.

Jag tänker gå ut med bilder och namn på honom på Facebook så folk vet vad han är för typ. Ska sluta skriva om detta nu.

Ja, jag är krossad inombords men jag känner mig samtidigt stark, som att jag kan klara att tackla alla jävla problem på en gång, så jag ska kämpa som fan med att lyckas bearbeta det här. Han ska inte få döda hela min insida, han ska inte få göra mer skada hos mig. Dagen kommer då det slår tillbaka på honom så tills dess ska jag sitta och fantisera om hur han blir slaktad i bitar. Och dagen då det händer, då ska jag vara med och få göra mitt jobb med den lilla negerjäveln också. Om han bara visste.

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments

Nyduschad och osminkad men känner mig fräsch ändå. Nu ska jag sjunka ner i soffan och dra iväg i mina tankar en stund. Behöver rensa i tankekaoset. Det är mycket jobbigt som händer nu, tänker skriva ett blogginlägg med detaljer senare under dagen. Just nu orkar jag inte, det som jag fick se och höra drog all energi ur mig. Fan vad jäkla ont det gör. Vill bara att hela världen ska veta nu med en gång vilket jävla svin människan som är inblandad i det här är. Hans kuk vill jag skära av och sen trycka in den i käften på han. Är så jävla ledsen, rädd, kränkt, förbannad och egentligen helt trasig efter detta. Men stark som jag är får jag fortsätta kämpa. Allt läker med tiden, inte sant?

Hörs senare hörrni.
XoXo Madeleine

Var tacksam, varje dag.

Likes

Comments