Header

Postad i: Daily adventures
haha kul att jag skrev att jag skulle visa er bilder sedan på vad jag och mina föräldrar har haft för oss de dagar de varit i Göteborg. och så drar vi till Botaniska Trädgården. hur ska det inte kunna bli ett eget inlägg haha? och vi var dessutom i växthusen för första gången. så såhär fint har vi haft det idag:


pappa har övertagit min gamla Canon EOS 400d och det var så himla fint att se honom glad och pysslig med kameran. helt plötsligt var det inte jag som försvann iväg hehe.

TITTA VILKEN FIN MAMMA JAG HAR.


GULLIGA <3

sedan promenerade vi runt ute.

efter nästan två timmar i finaste Botaniska var vi hungriga och jag letade upp ett ställe genom vegangoteborg.se och det blev Pasta Haus på Nordenskiöldsgatan.

jag åt en pasta med kantareller(!!!!), champinjoner, vitlök och tomatsås istället för grädde. herregud vad gott det var. de har dessutom en hel sida med vegetarisk meny! tipstips!




Canon EOS 6D + 50mm/1,4.



I wrote that I will show you picture soon of what me and my parents had been up to. but we've had such a lovely day that I just have to show you. we were at the Botanical Garden for a couple of hours and then had a wonderful pasta at Pasta Haus.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Postad i: Daily adventures
jisses vilken paus det blev här då. det var absolut inte meningen, men mina föräldrar är i staden och de senaste dagarna har varit lite stresskaosiga. annars hade det inte blivit tomt här. jag dokumenterar såklart allt fint vi har för oss, så ni får se det sedan. som kompensation får ni lite armhålehår! :)






nu ska vi till Botaniska!
PUSS





sorry about the silence but my parents are in town and I've been a bit stressed out the last couple of days. see you soon!

Likes

Comments

Postad i: Daily adventures
tidigare idag gick jag och en kompis på fotopromenad och jag hade med mig min nya reflexskärm (5 i 1 härifrån) som jag hämtat ut en halvtimma tidigare. jag använde den vita sidan hela tiden och jag ÄLSKADE det! alla porträtt nedan (utom den svartvita) är tagna med hjälp av den. dessvärre tog vi ingen med- och utan skärmbild, men jag fixar det snart så ni får se skillnaden ännu tydligare!






vi hängde och promenerade runt fina fina mysiga Bergsjöbadet och fotograferade alltså en massa. det är sådan lyx att känna sig rekordsnabbt trygg med en ny vän som dessutom delar samma passion och lär mig så otroligt mycket. bästa läraren.






today I took a walk with an photography friend. he's the best teacher.

Likes

Comments

Postad i: Photography
Canon EOS 6d + Canon 50/1,4 + Sigma 24-70/2,8.



lite randoms från igår och idag bara.






just some random photos from yesterday and today.

Likes

Comments

Postad i: Inspiration & tips
hallå! här står tiden lite stilla. vill typ bli jättetrött och vakna upp imorgon då jag ska hämta ut mina första reflexskärmar! PEPPEN!!! jag har en lång lista med personer som vill bli fotograferade (läs mer här) men har inte bokat någon förrän jag får hem skärmarna. dagen till ära ska jag även på fotopromenad/baddag med en fotografkompis. känns som att min onsdag kommer att bli lyckad?


nåväl. jag har lite internettips så länge:
♦ imorgon på Bonden Bar i Stockholm är det dags för feministiska krogen Friheten för andra gången.
Feministbloggen om begreppet 'girlcrush' och hur det verkar få tjejer att hålla tillbaka sin attraktion.
42 min med Gudrun Schyman i Expressens partiledarutfrågning. så jäkla bra (såklart).
♦ When Darkness Falls skriver bra och om de där vardagsantifeministerna, inklusive sin man.
♦ podcasten Vegan för fan. det finns alltså en VEGANPODD! och den är sjukt bra det jag hört hittills.
♦ Hej Blekk skriver om att syftet på jorden inte är att vara snygg. grymt skriver som vanligt.
Beata skriver om det där med att sortera ut de fina delarna ur ens förhållande på bloggen och ärligt om hur svajigt det har varit i hennes. väldigt intressant och skönt normaliserande.
två miljöpartister har skrivit en vettig debattartikel om regeringens nya lagförslag som ska öka tillgängligheten. men som har alldeles för mycket undantag.

och: sjukt rolig hashtag på Twitter haha.


Likes

Comments

Postad i: Photography
alltså ojojoj det här är så knäppt. det började med att en kompis pratade om när hon var sleazare och vi kom på att jag ju fotade henne när det begav sig. vi hade en liten photoshoot mest på skoj och det var i oktober 2007, efter att jag tagit studenten. jag har grämt mig lite över att visa de här bilderna för någon pga jag var så ung och inte bara i ålder utan även i min fotografiska utveckling. haha.


nåväl, här kommer snart 7 år gamla bilder:

 
självklart är det också kul att kolla på gamla små projekt, vissa saker som var bra men också som jag hade gjort HELT annorlunda idag haha. till exempel jobbat mer med ljus, framhäva ögon, inte låta det mörka ta över och tagit mer naturliga bilder. men som sagt, en utvecklas ju.





an old photoshoot with a friend from 2007. and gosh how many things I would have done different today. but it's also fun to look at old projects of course.

Likes

Comments

Postad i: Thoughts


just nu skriver många i cyberrymden mycket och väl om vissa saker som berör mig mer än annat. är det inte om bantningshets och ätstörningar är det om hemska hemska ex som Lady Dahmer nyss börjat skriva om. och jag känner igen mig en hel del, då jag också tänkt mycket på det hon skriver om våld, vad det egentligen innebär. när jag var 15 år blev jag ihop med en kille och när familj och vänner efter ett tag började bli misstänksamma så blev jag antingen arg eller skrattade 'men han SLÅR ju mig inte precis'. för det gjorde han aldrig, slog mig, men gjorde så himla mycket annat och det är alltså hur jag själv tänkte kring allt detta då som jag börjat fundera på med Natasjas berättelser. jag skrev om det där förhållandet här på bloggen för fyra år sedan och eftersom jag fick sådan tacksam och fin respons så väljer jag att re-posta det. (årtalen stämmer alltså inte)



För ungefär 6,5 år sedan, juni 2004, så slutade jag grundskolan. Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, då grundskolan var jobbiga år i mitt liv. Men det är en annan historia. Jag slutade grundskolan som en deprimerad flicka. Massa förhållanden som gått i kras, självförtroendet var i botten och det kändes inte som att jag levde. Jag tyckte mest om att sitta hemma vid min dator och lyssna på aggressiv dödsmetall eller dricka mig redlös på alkohol. Jag visste inte vem jag själv var, hade varken lärt känna mina positiva eller negativa sidor, vad jag ville få ut av mitt liv, vad jag önskade hos mina vänner, eller hur ett bra förhållande för mig borde vara. Jag var levande död nästan.

Men någonstans där i juni hittade jag en pojke på Lunarstorm som tilltalade mig. Han var hårdrockare, såg otroligt bra ut, var svartklädd och hårt sminkad, lyssnade på samma musik som jag. Han var oerhört charmig, vilket fångade mig. Och han verkade vara lika deprimerad som jag. Hans handleder var fulla med ärr, liksom hans hjärta. Vi började prata och tillslut snackade vi en himla massa på MSN och lärde känna varandra väl. Det kändes som att vi var på samma nivå, han & jag. Vi hade varit med om mycket båda två i grundskolan och vid sidan om. Vi hade haft det tufft. Och vi tröstade varandra, det gjorde vi verkligen. Det var så otroligt skönt att hitta en själsfrände.
Och man kan säga att vi blev förälskade över internet. Absolut. (han bodde flera mil ifrån mig.) Vår förälskelse blev lite tragiromantisk, två trasiga själar som möts liksom.

Sedan gick allting himla fort. Jag och en nära vän åkte upp till mina syskon i Göteborg för att fira midsommar. Och den här pojken åkte upp för att träffa mig för första gången. Jag var hemskt nervös och rädd för att han inte skulle vara som den jag hade lärt känna flera timmar om dagen på internet och telefon. Det visade sig att det inte blev någon fara med det.
Allt kändes strålande och spännande, jag blev så oerhört kär i den där pojken.

När vi hade varit tillsammans i ungefär två månader så började allt. Jag minns inte hur, men vi började tjafsa. Ofta. Den här killen visade sig ha ett sådant otroligt stort kontrollbehov. På hans begäran hade vi kontakt nästan hela tiden varje dag, oavsett vad JAG sysslade med om dagarna. Han ville veta exakt vad jag hade gjort, vilka jag hade varit med och bestämde när jag skulle åka hem. För att han skulle få tid med mig. Det spelade ingen roll att han bodde cirka 40 mil ifrån mig, han hade en otroligt stor makt över mig. Jag förstår inte hur han lyckades egentligen. Och jag vet inte hur många gånger jag stack från fester gråtandes, utan att knappt säga hej då till mina vänner, med honom i telefonluren. Och när jag hade vänner hemma hos mig, spenderade jag ungefär 90% av kvällen med att prata med honom. "Du pratar med mig nu", sa han när jag påminde honom att jag var lite upptagen. Jag fick inte bestämma om min tid, så att säga. Och om jag sa emot, blev det en massa skrik tills jag inte kunde släppa fram fler tårar.

Varendaste dag tänkte jag "Undra vad det blir för bråk idag?".

Han var också en grymt svartsjuk människa. Jag hade varit van vid att ha många killkompisar, då jag umgicks nästan bara med pojkar i min uppväxt, och detta blev ett stort problem. Ibland kunde han vrida saker och ting till att folk var kära i mig, eller att jag var kär i dem, bara för att jag var vän med pojkar. Han var rädd för att någon skulle stjäla mig från honom. Han i stort sätt förbjöd mig att umgås själv med vänner av det motsatta könet. Och jag vågade inte annat än att följa hans lagar, för jag älskade honom så mycket. Jag var redan blind, som man brukar säga. Tanken av att det var han som gjorde fel, kom nästan aldrig upp i mitt huvud. Jag var blind och skuldbelagde mig själv fullkomligt, för det måste ju ha varit jag som gjorde saker fel eftersom han blev så arg. Så tänkte jag, precis så.

När jag och han träffades var jag spänd hela tiden. Visst, vi hade väldigt kul emellanåt. Hittade på roliga saker, umgicks mycket med hans rara vänner och underbara familj, skrattade mycket och så. Men sen fanns de många "mörka" stunderna, då vi inte kom överens. Och de stunderna kom oftare och oftare ju längre tid in i förhållandet vi kom. Och när vi inte kom överens blev det skrik, dörr-smällar, gråt utan andetag. Han var en väldigt aggressiv människa. Nej, han slog mig aldrig, även om näven var uppe i luften en gång. (det glömmer jag aldrig. inte heller när han någongång hotade med att slå) Men jag visste helt ärligt aldrig vad som skulle hända när han fick sina utbrott. Aldrig visste jag det. Och åh, vad rädd jag var. När jag blev det satte jag mig i ett hörn och skakade, och när han kom tillbaks in i rummet igen blundade jag hårt och höll för öronen. I hopp om att teleporteras bort någonstans. Jag försökte prata till mig råd från hans mamma och styvpappa, men det fick han reda på och så sattes bråk igång igen... Allting var som en ond cirkel, för så fort jag ens pep så backade vi tillbaka till ruta ett. Bråk-rutan.

Han har tvingat mig till många saker, förutom att ha konstant kontakt och kontroll. Han tvingade inte mig till 100% i hans ögon förmodligen, men man vet inte bättre när det inte finns andrum att säga ifrån. Min kropp var inte min egen, den var hans. Så var det när jag tänker på det såhär i efterhand. Att jag inte ville göra vissa saker fanns liksom inte, jag skulle lyda honom helt. Försökte jag säga ifrån så pratades det om vilken fruktansvärt dålig människa jag var om jag inte gjorde som han sa. Men jag älskade honom så mycket. Och hur ont det än gjorde när han hade total kontroll över mig, ännu mer ont gjorde det av bara tanken på att vi skulle skiljas åt. Blind.

Vårt förhållande tog inte slut på grund av allt detta, hur otroligt det än låter. Uppbrottet berodde på att mina känslor hade svalnat, jag saknade knappt honom längre när vi pratade i telefon. Det låter visserligen rätt logiskt, när man tänker efter.. Men han försvann inte ur mitt liv bara för att vi inte var ett par längre. Nej. Jag råkade hitta en annan fin pojke bara några dagar efter att det hade tagit slut, och den stackaren fick ta emot ett gäng verbala knytnävsslag av mitt mardröms-ex. Jag är tacksam och stolt över att han inte tillät sig bli "nedslagen" av hoten och kränkningarna. Verkligen. Han stod ut helt enkelt.

Mitt ex' existens försvann efter ett litet tag. Åtminstone till ungefär 1,5 år senare, hösten 2007, då han kontaktade mig via MSN. Han frågade rakt ut om jag fortfarande var sur på honom och jag visste inte vad jag skulle svara. Hur svarar man på en sådan sak, när man först levt ett nästan 2 år långt helvete och sedan tillslut börjat ett nytt, mer glatt liv? Jag har för mig att jag skällde ut honom lite kort. Då skickade han ett väldigt långt Word-dokument där han skrev bl.a. att "Jag tyckte att du och jag hade ett väldigt bra förhållande, vi räddade varandra när vi mådde dåligt. Och vi bråkade ibland, men vi redde alltid ut det eller hur?". Efter att ha läst det brevet förstod jag att han fortfarande levde kvar i gamla tankar, gamla andetag. Ungefär ett halvår efter det, alltså början på 2008, ringde han till min mobil. Jag hade inte hört hans röst på nästan två år -kvällen då jag gjorde slut. Och jag blev helt stel. Min dåvarande pojkvän höll om mig medan jag hade telefonen vid örat, för att jag skakade så. Mitt ex berättade att han hade tänkt att åka ner till min hemstad Karlskrona för att träffa några av mina gamla vänner, som även han lärde känna när han var nere hos mig emellanåt. Han frågade om jag hade lust att träffas och jag svarade ett tveksamt skakigt "ja". Jag tänkte att det kanske är bättre att ta en fika med honom, än att svimma av chock om jag såg honom på stan.

Men efter bara någon vecka beslöt jag mig för att jag aldrig i livet skulle ge honom en minut av min dyrbara tid igen, han förtjänade inte det. Jag sa aldrig det till honom, för jag tyckte inte ens att han förtjänade att veta det. Och det visade sig att han ändå aldrig åkte ner..Tack och lov. Och för ungefär 1,5 år sedan, början på 2009, ringde han senast (enligt en gemensam vän hade han fått för sig att ringa oss en gång om året, förmodligen för att kolla att han fortfarande hade några vänner kvar.) När han sa hej och sitt namn så frös jag i en tredjedels sekund innan jag la på luren i örat på honom. Han har inte hört av sig igen efter det. Det som åtminstone skiljer från när han ringde 2008 från 2009, är att jag inte överöstes av obehag den senaste gången. Jag blev mest sur. Och jag antar att det har att göra med utvecklingen med mig själv.

Jag vet att jag ändå kom undan ganska lindrigt utan några grövre brott, om man jämför med andra tjejer och kvinnor på Twitter. Men det där förhållandet har påverkat min själ och mitt liv mer än vad jag trodde att det skulle göra. Det tog mig ungefär två år efter uppbrottet tills han inte längre dök upp i mitt huvud varje dag. Men han lämnade ärr efter sig och det har varit kämpigt för både mig och pojkvänner efteråt, att försöka täcka de där ärren. Att inte låta de uppenbara sig i min och pojkvänners vardag. Jag har själv sett i pojkvänners ögon hur den där idioten har orsakat smärta även för dem. De hatade honom efter att jag berättat om mina värsta 2 år i mitt liv. Och min personlighet blev oerhört påverkad såklart. Jag blev obeskrivligt sårbar, svag i diskussioner där man inte var överens, kunde inte ta för mig, acceptera komplimanger, och fick svårt att säga till när det var något som tyngde ner mig. Det var t.o.m. så att det tog ganska länge innan jag och första pojkvännen efter honom kunde ha ett fungerande sexliv. Utan panikattacker och tårar. Jag lät alla tankar fylla min kropp. Och ibland brast det såklart, och då brast jag totalt. Pojkvänner tittade på och försökte trösta mig försiktigt, samtidigt som att de förmodligen förstod vem som hade format den där känslosamma flickan.

Idag är allting helt annorlunda. Tack vare nära&kära och fina böcker och filmer så har jag utvecklats otroligt mycket. Jag blir inte längre rädd för negativa känslor och knepiga situationer, utan försöker istället hantera de på bästa sätt. Jag har hittat mig själv, byggt upp en yta runt mig som är bara min och jag tycker om min kropp. Jag är bekant med mina positiva och negativa sidor och öppnar munnen när det är något som känns fel. Oavsett om det handlar om stora eller små saker. Jag har också funderat över vilka sidor och egenskaper som behövs för att jag ska kunna släppa in en person till mitt hjärta igen. Nu låter jag hjärnan få lite större inflytande och jag har försökt tänka efter en extra gång när jag börjat känna de där fjärilarna i magen. Jag är väldigt rädd om mitt hjärta. Visst har jag blivit hjärtekrossad flera gånger efter mitt helvetes-ex, men jag vet att jag aldrig kommer att vara med om allt det där igen. För jag kommer inte tillåta det. Det är min absolut största styrka.

Även om jag inte mår dåligt av den där tiden ALLS längre, så blir jag givetvis väldigt illa berörd när jag får höra historier som är liknande min eller värre. För det finns nog inget som gör mig så ledsen som våldtäkter, övergrepp, trakasserier och liknande. Sådant som inkränktar en människas kropp och själ. Det är inget jag önskar någon i hela universum.



Så det här är min historia. Om hur det är att känna sig trängd, kvävd, verbalt våldtagen, att inte äga sin egen kropp eller sin själ, att inte känna sig levande.

Tack för mig.


- - - - - - - - - - -

om jag ska vara ärlig är det första gången på flera år som jag blir nedstämd över detta. men inte över själva förhållandet i allmänhet utan hur mycket jag egentligen försvarade honom. jag är ledsen och så otroligt arg på patriarkatet som får kvinnor att känna skuld, att det fick mig att känna skuld . att det finns andra som varje dag får vara med om sådana här saker eller mycket värre och som förminskas, folk tar inte det på allvar och resurser inte är tillräckliga. men allra mest patriarkatet som formar människor efter normer och maktstrukturer som gör det ena könet underordnat det andra. att det genomsyrar och fräter i luften och förstör människors liv på alla möjliga vis. så himla arg är jag på det men desto mer säker på att jag verkligen vill jobba med tjejer och kvinnor som varit/är med om liknande saker.

jag kommer aldrig vara tyst och ilskan formar mig till en soldat för mina medmänniskor. jag kommer alltid ta fighten mot patriarkatet och jag hoppas verkligen att ni är med mig?


nyförlovad efter ett halvår, nyårsafton 2004.
 

Likes

Comments

Postad i: Daily adventures




gla' Midsommar på er! jag jobbar dock men det är fint ändå för jag har fått smaka färskpotatis och vi ska på fest ikväll. hoppas ni får det fint och ta hand om varandra, speciellt era systrar!

puss <3

Likes

Comments

Postad i: Film/TV/Music/Books
 

från sommaren 2013.


känns ju ironiskt att ha fixat klart årets sommarplaylist när regnet börjat ösa ner utanför haha. jaja. det är i alla fall närmare 3h med pop, indiepop och elektroniskt som för mig bubblar sommarkänslor. oavsett om en sitter på en svettig spårvagn, på däcket av en skärgårdsbåt, på förfesten med öppna fönster eller på stranden med grus mellan tårna. jag tror ni fattar.


förresten kan det säkert hända att jag modifierar den lite.
men klicka här för att lyssna!





time for this year's summer playlist! click here to listen!
 

Likes

Comments

Inspiration & tips
 
 
 


♦ detta ovan, Flickvänsmaterialets bidrag till Fittkonst till SD. SÅ bra och genialiskt alltsammans.
♦ Ida Östensson, grundaren av Crossing Boarders och FATTA kommenterar den friande våldtäktsdomen som Emelie tipsade om. alltså älskar Ida, hon sätter huvudet på spiken så att säga.
When Darkness Falls om Butthurt och Robert KvinnoförtryckarN Hermanssons fortsatta upptåg.
Bloggkommentatorerna svarar Tyra Sjöstedt. känner mest 'sådärja!'.
Hej Blekk skriver en uppföljning om bantningskritiken, mer inriktat på problematiken med kombinationen feminism, äta 'nyttigt' men att vara frisk ätstörd. så bra skrivet, känner igen mig. är egentligen otroligt att jag klarat av att vara vegan utan att halka tillbaka i gamla ovanor?
Vardagsrasismen skriver om varför Nordiskt Forum är en orgie i vit medelklass cisfeminism. har hört en massa sjuka saker på Twitter, men är så skönt att någon äntligen skriver ordentligt om detta.
♦ och så avslutar jag med: hur en kan ha en fantastisk sommar för 0 kr.


eller nja en sak till, apropå sista punkten:


 
PUSS OCH KRAM!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Film/TV/Music/Books
 
 
 


ännu en dag då jag insuper tips och inspiration på nätet från fotografer. en annan sak som också är ganska nördigt är att jag alltid har en speciell slags musik i bakgrunden när jag läser, redigerar, skriver osv. inte bara för att även det är inspirerande utan för koncentrationen liksom. och det brukar oftast bli de här fantastiska:



Beach House.

Lykke Li.

Bon Iver.




alltså snälla säg att jag inte är den enda som tänker såhär? haha.





artists that's inspiring when I'm reading, editing, writing and so on.
 
 
 

Likes

Comments

Photography



önskar det var sådant här 20:30-ljus hela dagarna.





wish it was 20:30-light all day.

Likes

Comments

Inspiration & tips
alltså det här kommer låta så himla klyschigt, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva. men den senaste tiden har det hänt något med mig, jag har hittat ett driv och ett självförtroende som inte alltid varit så självklart. när det gäller mitt fotograferande så vet jag vad jag vill syssla med och kan tycka att jag faktiskt är bra och har börjat tänka på strategier för att nå ut, utöka portfolio och utvecklas. bara en sådan sak som att jag häromveckan vågade maila Rockfoto och Gaffa (inte fått svar än dock). hade någon föreslagit för ett par månader sedan att jag kanske borde göra det hade jag skrattat högt. självklart är jag fullt medveten över att det krävs så otroligt mycket för att nå dit jag vill och har accepterat det. för det är ju så. allt beror på hur mycket en är beredd att kämpa.

jag känner mig så fruktansvärt motiverad och inspirerad och har mina föräldra att tacka för mycket, då de peppar och stöttar så mycket de bara kan. även om de själva inte har så stora kunskaper i kamera och foto så känner de mig och jag har kunnat rådfråga dem. sedan hittar jag ju självklart inspiration från min omgivning, av vänner och bekanta som också är fotografer men också på internet. jag följer ju några fotobloggar och tänker att det är på sin plats att lista de som inspirerar mig allra mest, utan inbördes ordning då. och fotona kommer såklart ifrån respektive blogg! (vissa sämre kvalité pga jag behövt ändra storlek)



Emily Dahl.
hon kan få i princip allt i vardagen att se drömskt ut och är så duktig på bl.a. perspektiv vilket är grymt inspirerande. hon är en hejare på självporträtt och att fota hus och liknande byggnader, enligt mig.


Emmy Linnea.
hennes bilder är helt fantastiska och hennes hantering av bildbehandling är slående. jag älskar speciellt hennes resebilder!


Jennifer Stroud.
henne har ni sett på min blogg innan men det är ju en synd att inte låta henne vara med här. hon har ett öga för detaljer och ljus vilket gör henne så grym som fotograf. och dessutom kommer jag att åka och besöka henne i Skottland inom en snar framtid. ska bli så roligt!


Frida Vega.
detta är min absoluta personliga favorit. hon inspirerar mig så jäkla mycket både när det gäller hennes fantastiska, ljusa, klara fotografier men också hela grejen med frilanslivet. jag spärrar upp mina ögon varje gång hon uppdaterar alltså.


David Sandell.
jag hittade hans blogg via bloglovin för bara ett gäng dagar sedan och tyvärr uppdaterar han sällan, men vilket arkiv sedan! jag håller på att gå igenom det nu och det är fuckin' amazing.



MEGAPIXLAR.
detta är en duo men som fotar självständigt och på lite olika vis, men däremot är de precis lika bra! de är så himla duktiga och hittar på fina saker nästan jämt vilket är kul att hänga med på.


Hilda Randulv.
hon är en bekant till mig och förtjänar så mycket cred! ni borde verkligen gå in på hennes blogg och säga hej och något fint så blir hon glad. hon fotar oftast bandbilder och porträtt och det sistnämnda är hon helt överbra på. det är nog hon som har inspirerat mig mest till att fota mer porträtt.
 



tipsa mig gärna om fler fotobloggar ni tror att jag skulle tycka om!
ps. just nu fotar jag faktiskt porträtt helt GRATIS. klicka här för att läsa mer!





7 photoblogs I love right now. try the Google translator in the sidemenu to find out why!

Likes

Comments

Photography


jag lägger ju alltid upp mina fotoprojekt här på bloggen och jag skapade ju en onlineportfolio för inte så längesedan. men vet ni vad? nu har jag även skapat en Facebooksida! så även där kan ni ta del av mina fotoprojekt som oftast innefattar konsertfoton och porträtt. bjud jättegärna in vänner till att gilla sidan och sprid vidare på sociala medier vetja! en viktig grej att poängtera är att, precis som på min onlineportolio och här på bloggen (om inte annat anges), så ägs alla bilder av MIG och det är alltså förbjudet att låna dem utan min tillåtelse.


in här och gilla, dela, sprid, prata om, tipsa osv.
PUSS!






so I've finally created a Facebook page for my photo projects (it's in Swedish though). check it out here and remember that everything is copyrighted by me. and of course I still got my onlineportfolio!


Likes

Comments

Daily adventures
GLAD FREDAG! jag jobbar förvisso men vad gör det, är pepp ändå! här kommer en lista jag har lånat av Emily.
 
 
 
Längtar jag efter: när jag har tillräckligt med kosing för att kunna fixa min balkong. har så. himla. mycket. planer.

Är jag ledsen för: när det strular till sig med vänner. jag tar hellre att få hjärtat krossat fem gånger än att bli osams med nära vänner.


Är jag glad för: att gå ut genom porten med jeansjackan i väskan istället för på mig. att jag börjar känna mig självsäker i mitt fotograferande och vet vad jag vill inrikta mig på (just nu).

Äter jag helst: rotfrukter i ugn, marinerade och stekta saker och veganost på typ allt.


Är det finaste jag vet: att skeda Kitty när jag ligger bakfull i soffan.

Läser jag: ingenting men har ställt mig på kö för två böcker på biblioteket. 'Paper towns' av John Green och 'Det handlar om dig' av Sandra Beijer. så snart läser jag igen och jag återkommer med recensioner!


Är jag galet stressad: över ingenting. inte ens på att ta tillvara på soliga sommardagar för det är jag bättre på nu än någonsin. kanske över att jag inte ska ha råd att resa så mycket i sommar.

Lyssnar jag helst på: svenska hiphopbrudar.


Drömmer jag om: att vakna upp i Paris och ha en hel vecka att spendera med massa små äventyr och promenader tills fötterna inte orkar mer, med kameran på axeln. med sällskap eller inte spelar ingen roll.

Blir jag nostalgisk av: alla studentflak på stan då det i år är sju år sedan jag tog studenten. SJU ÅR. gymnasiet var helt fantastiskt och studentdagen var lika sorglig som underbar.
 


 

list borrowed by Emily.. try the Google translator in the sidemenu.

Likes

Comments

Inspiration & tips
 
SUMMER LOOK PT.1
 
 



SUMMER LOOK PT.2
 
 


ja ungefär såhär vill jag lalla runt i sommarsolen. vitt, svart, hologram och plastigt typ.
ni hittar min Polyvore här förresten!





yeah, I would like to walk around like this in the summer sun. white, black, hologram and plastic.
you can find my Polyvore here by the way!

Likes

Comments

Food



god dag! det här var vad jag hade till frukost idag. rågbröd med sallad, ost, körsbärstomater och örtsalt. avokado med Tartex samt kaffe med sojamjölk.





hello! this is what I had for breakfast today. rye bread with salad, cheese, cherry tomatoes and herbal salt. avocados with pâté and coffee with soy milk.



Likes

Comments