02:17

-Det du beskriver verkar vara en normal sorgreaktion, säger läkaren och jag tänker att fan vad mörkt att detta är normalt
-Jag blir så stressad över att det känns som att det förväntas att jag ska må bra om bara några veckor
-Inget förväntas av dig
-Okej, svarar jag i en utandning medan jag torkar tårarna
-Vad är det som inte funkar i vardagen just nu så jag vet vad jag ska skriva?
-...Allt och inget? svarar jag och funderar på om det var mest dumt att ta på foundation eller vänta med frukost när jag ska till läkaren på morgonen för att ordna med sjukskrivning

Sedan kör jag hem och äter frukost framför vlogg efter vlogg på Youtube på TV'n utan att röra en min men tänker att göttigt nytt smink och att bada i turkost hav någonstans varmt vore något.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

-Känns det som att du städar bort mamma?
-Ja, säger han mellan snyftningarna
-Men hon hade säkert sagt till på skarpen att nu är det faktiskt dags att plocka ner grejerna. Jag kan göra det medan du är med jobbet i Stockholm annars
-Nej vi gör det tillsammans
-Okej, javisst


Och så torkar vi våra tårar, packar ihop julsakerna tio dagar sent mamma hade plockat fram och medan pappa skalar potatis till middagen rotar jag fram den finaste lila/rosa/vita pappersbuketten och lila värmeljushållaren, en vas, en drömmande ängel och ljusbeige duk som får ersätta julkrubban och julduken under spegeln i hallen och så beskådar vi det med armarna om varandra medan potatisen börjar koka i köket. -Vad fint det blev

Vissa saker förändras och får puttra på som vanligt samtidigt som det rispar på insidan, att glaset kan råka knäckas närsom. Den absolut svåraste balansen en kan vara med om, men finns inga korrekta facit för det här. Ena stunden möter en kanske en bekant på parkeringen till det lokala ICA och läppen börjar darra när folk ställer frågor om allt och helt plötsligt sitter en liksom sedan hos farmor på ålderdomshemmet, tittar in i varandras ögon och börjar skratta åt något knäppt. Eller parodiserar den karlskronitiska dialekten eller lajvar brölig snubbe under vintersport på TV. Det pendlar så mycket.

Men är så glad och tacksam över att vara med pappa.





Some thoughts and moments when things been more tough. Copy and try Google translate!

Gillar

Kommentarer