Hej på er,

Startade min dag med ett benpass på gymmet och känner mig helt slut i kroppen. Trött i benen och träningsvärken från gårdagens pass känns i ryggen. Jag har börjat sköta min kost ordentligt nu och det märks verkligen på min styrka. Någon dag kanske jag kan dela mig av vad mina måltider brukar vara, kanske finns det någon annan som kämpar med samma sak. Då menar jag alltså att få i sig en större mängd mat varje dag för att ge mer energi och styrka till kroppen.

Medan jag sitter här och skriver, blåser det snö utanför fönstret. Förstår verkligen inte det här vädret men vem gör det egentligen?

Planerar lite över vad jag ska dela med mig på bloggen nu när jag börjat uppdatera här igen. Tänkte faktiskt försöka fotografera mina övningar under ett helt pass någon gång, för att dela med mig lite av hur mina träningspass kan se ut. Vårt gym är oftast ganska fullt på vardagarna men någon helg kan det fungera.

Var längesen jag fotograferade min nuvarande form också, jag tycker att det är så roligt att se före och efter bilder. Motivationen ökar lite när man ser sin förändring. Bjuder på en sådan nedan.

Oktober 2018 vs Januari 2021.

Svårt att hitta en liknade bild men här ser man skillnaden på mina armar iaf. Blev helt chockad när jag såg bilder från när jag började träna. Minns att jag kände mig så svag i varenda övning.

Hantelpress då - 4 kg som max

Nu - 12,5 som max och kommer snart öka

Stunder när jag förlorar min motivation så tittar jag tillbaka och peppar mig själv vad jag klarar av.

Ha en fantastisk måndag!

Många gånger har flertalet människor i min närhet men också bekanta, ställt denna fråga och varje gång säger jag ungefär samma svar. Vem bestämde att alla ska veta deras mål och hur deras framgång ser ut.

Drivna människor skrämmer mig och får mig att ifrågasätta mina egna tankar. Om mina mål är tillräckliga eller helt orimliga. Jag har ändrat mig så många gånger de senaste åren och jag kanske tappade bort vad mitt ursprungliga mål är.

Arbeta med försäljning fick mig att inse hur vissa valde att vräka ur sin dåliga dag på mig som individ. Jag ville ju bara sälja lite jordgubbar och göra min chef nöjd. Försäljningen lärde mig också hur jag kunde vända ett sämre humör till skratt och belåtenhet.

Det är ungefär som varje morgon innan jag har fått mitt kaffe och min fästman vet hur mitt morgonhumör är. Han väljer att försöka få mig på gott humör istället för att endast fokusera på mitt sämre humör. Exakt så fungerade det med försäljning.

Arbeta på Willys lärde mig att kunden har sista ordet och att jag behöver be om ursäkt även fast jag inte håller med om vad kunden anklagar mig om. En gång blev jag utskälld av en kund för att jag gjorde något personen tyckte var helt fel, medan jag bara ville tipsa om något för att underlätta hennes handling hos oss. Kunden skulle kontakta min chef och att jag minsann skulle bli av med mitt arbete. Jag bad om ursäkt och sa att det var inga problem, informera min chef så jag kan bli bättre. Kunden muttrade men såg också chockad ut över mitt lugn.

Jag tog med min erfarenhet när jag längre fram började arbeta inom äldreomsorgen igen. Mitt lugn har alltid funnits där men nu insåg jag vilken kraft det är i det.

Det var aldrig något problem med mig om någon äldre vill ta mer tid på sig. Stod med ett leende och berättade hur imponerad jag blev när dom klarade av vissa saker själva.

Minns specifikt när jag hjälpte en dam att gå och lägga sig. Lät henne ta av sig sina skor i sin takt medan jag frågade henne om sitt liv. När hon skulle lägga sig så lyfte jag bara upp täcket lite och sa “varsågod”, hon såg förvirrad ut och jag förklarade bara att hon kunde lägga upp fötterna så kan jag bädda in fötterna med täcket. Hon lyfte upp benen utan problem i sängen och såg så stolt ut. Det var längesen jag såg henne le sådär mycket och det gjorde min natt på jobbet.

Just då insåg jag vad jag vill arbeta med och vad som driver mig. Jag tycker om att hjälpa andra och gör allt för att dom ska slippa smärta.

För några år sedan fick jag veta varför jag hade så ont i kroppen, överrörlighet i leder vilket skapar spänningar i muskler. Då såg jag det som en svaghet och undrade om jag skulle orka arbeta. Idag ser jag det som en styrka.

Jag kan förstå andra när det gäller smärta i leder och andra smärtor som påverkar deras vardag. Ingen ska behöva äta värktabletter för att kunna klara av sitt arbete eller privatliv.

Vissa kanske ser mig som en träningsnörd och tror att jag går på olika dieter. Då har ni helt fel. Jag började träna för att jag var tvungen för att slippa min smärta och orka resa mig upp ur sängen. Nu går jag dit varje dag för att jag vill. Så vad vill jag göra? Jag vill bli fysioterapeut och hjälpa andra.

Stressa inte fram i livet för att göra andra nöjda, lista ut vad just du vill göra och vilka mål du har.

Hej på er!
Känns lite konstigt att sitta och skriva igen ett inlägg igen men har saknat detta också.
Det här året skulle bli “mitt år”.  
Året har gått fort tycker jag trots allt elände och problem. Hela våren och sommaren har mina lungor krånglat sedan sjukdom i Mars. Veckan efter min 25 års födelsedag fick jag feber och orkade knappt lämna soffan utan att få andningssvårigheter. 
Jag verkar inte vara ensam om att blivit sjuk i mars heller, var väl säkert då pandemin var som värst här i Sverige.
2020 kommer vi nog inte glömma på många år. Fy vilket år. Samtidigt som jag skrev meningen fick en notis på mobilen "Ett nytt dödsfall i Sverige", minns ni när antalet var betydligt högre varje dag? 

Nu ska jag sluta klaga på 2020. Ha det bäst!