​En vanlig fråga som jag får är hur jag orkar. Hur orkar jag leva med ständig värk? Svaret är enkelt, för att jag måste.

Jag fyller 30 år i oktober. Då har jag inte riktigt men snudd på gått med värk varje dag i halva mitt liv eftersom det startade under gymnasieåren.

När jag lägger mig på kvällen för att sova har jag dunkande värk i hela höger ben, höger arm och höger sida av nacken. Jag vaknar flera gånger per natt av värken och måste upp och röra på mig för att ha en chans att somna om. När jag vaknar har jag sprängande värk och under hela dagen värker det. 

Jag kan reagera ibland på att det inte gör det inte jätte ont att gå uppför en trapp utan bara ont. När jag sitter på kontoret måste jag då och då stå och böja på benet.

Hur jag orkar förstår jag inte själv alla gånger. Ibland behöver jag bryta ihop och komma igen. Men jag måste, jag har inget val just nu och det är min vardag. Fokus måste ligga på att göra det bästa av situationen. Fokusera på det som är bra. Hoppas att det kanske går att byta ut knä och reparera armbågen. 

Jag lever, jag har mat varje dag, sover i en skön säng och en fantastisk familj. 

Kanske är det så att jag har lättare att uppskatta de små sakerna i livet än de som inte lever med fysiska och psykiska besvär. Stanna upp, tänk på vad du faktiskt har och uppskatta det istället för att jaga de saker du aldrig kommer att få.

Imorgon är det tillbaka till verkligheten.. från att varit hemma och sjukskriven på heltid från och med 26 november så är det helt enkelt dags att börja jobba igen.

Tillbaka på heltid direkt i en otroligt intensiv period i min bransch vilket km betyda många extra timmar.

Jag önskar verkligen att det vore möjligt med en mjukstart. Jag har fortfarande mycket värk, sover dåligt och som en effekt av detta är min IBS helt galen. Behåller inte mat och har ont i magen.

Men nej, det är bara full fräs. Försäkringskassan var tydligen med det när min sjukskrivning blev förlängd att de endast godkände det en gång då det redan var mycket längre än normalt för just denna operation. Då ska ju påpekas att det var operation nummer tio för mig. Lite andra förutsättningar.

Får se hur jag mår imorgon kväll. Frågan är om det kan bli bra eller bara katastrof?