12 september 2002. 22 år gammal/ung. Jag hade väntat 9 dagar för länge. Började tro att det kanske aldrig skulle komma nån bebis. Jag hade ingen aning om det var en tjej eller kille som väntade därinne. Vi hade namnen klara. Lovina om det skulle bli en tjej och Oliver om det skulle bli en kille.

Precis som idag var det soligt och varmt den dagen. Jag gick en lång runda på stan med min stora tunga mage och svullna ben och fötter. Kvällen kom och jag låg i vårt sovrum runt 22-tiden och käkade godis och kollade på nån dokumentär om en bussolycka. Jag började bli van att vänta på bebisen och jag hade ingen aning att jag knappt sju timmar senare skulle ha fått mitt första barn. En stadig kille med mycket hår. Full poäng på allt.

Efter en påse godis fick jag extrem magknip och trodde ju såklart först att det var på grund av godiset, tills jag insåg att det var värkarna. Jag gick runt hemma ett tag tills jag började må väldigt illa. Kommer inte ihåg riktigt när vi kom till förlossningen, men det var iallafall den längsta tiden av mina tre förlossningar som jag hann vistas på ett rum i väntan på att det skulle dra igång mer. Allt gick bra och fredagen 13 september 04:44 tittade han ut. Nån Oliver såg han inte ut som och nån tjej var han inte så namnet Lovina fick vänta. Plötsligt stod vi utan namnförslag då vi hela tiden hittade fel i den andras önskemål. Vi enades till slut om Victor. Den enda anledningen att vi ratat det innan var att Victors pappas tidigare hamster hette så. Det var en inte så farlig anknytning så det gick bra ändå.

Så om en halvtimme är det exakt 17 år sedan jag en torsdagkväll i början av hösten fick första tecknet på att väntan på bebisen snart var över, för jag förstod snabbt att det var på gång. 6 timmar och 24 minuter senare var han född. Det jag inte visste då var att det var exakt på minuten lika länge som det tog när lillasyster Lovina föddes ett år och nio månader senare. Hon såg också dagens ljus första gången exakt 6 timmar och 24 minuter efter första värken. Minstingen hade mer bråttom än så och både kom innan beräknat datum och tog endast 4,5 timme på sig från första startskottet.

Men imorrn är det alltså Victors födelsedag. Återigen är det fredag. Exakt som när han föddes. Fredag den 13:e. Jag är så glad att jag har alla dessa minnen kvar så starkt sen den dagen. Och om ett år är han myndig. Min lilla förstfödde bebis. Tiden går för fort!

  • 274 visningar

Gillar

Kommentarer

Vilken dag! Idag har jag; lämnat på förskolan, sprungit förbi kontoret, sprungit hem, kastat i mig frukost, fulltankat bilen, åkt bil till skolan, varit i skolan fyra timmar och grupparbetat hälften av tiden, fått telefonsamtal om skolalternativ för Lovina, åkt bilen hem igen lyssnandes på pod om Worldcom-skandalen som vi ska prata om imorgon i skolan, mellanlandat hemma, bytt om, haft öppen visning, pratat med eventuellt ny kund, åkt till bibblan och hämtat två kursböcker, åkt hem och ätit pizza som barnen köpt medan jag var på visning, haft inbokad extravisning, fått bud, åkt hem igen, fortsatt förbereda morgondagens seminarium. Däremellan har jag haft kontakt med två kommande säljare och rett ut diverse frågor. Tur lillskruttan fick åka hem en extradag till pappa idag för imorgon ska jag vara på plats i skolan redan 7.30. Bara tuta och köra imorrn med:

Skola 7.30-11.00
Möte för sonen 13.00
Fotografering 14.30
Hämtning av barn 16.00
Hämtning av extra-barn 16.30
Sen har Lovina önskemål om att vi ska ha tvätt-tid imorrn kväll.

Har en känsla av att jag kommer vara ganska slut till helgen som kommer 😅

  • 208 visningar

Gillar

Kommentarer

Det är ibland bra att bli frustrerad, det kan ge resultat. Men sen vad det leder till får vi se. Jag gjorde i onsdags en ansökan till en privat skola, dock säger Lovina att hon vägrar gå dit, men vi får se. Redan dagen efter ringer rektorn upp och lät väldigt proffsig när jag berättade om vår situation. Möte är inbokat där på måndag så får vi se vad Lovina tycker. Vi har även fått en öppning på en kommunal skola där hon kan tänka sig att gå. Jag är dock skeptisk då den är väldigt stor och risken är att paniken slår till, men hon själv är positiv då hon känner EN elev där så vi får väl boka möte och se var det leder också. Dock var de svårare att få tag i så jag gör nytt försök på måndag.

Lokaltidningen har återkopplat så det kommer bli aktuellt också. Känns faktiskt väldigt bra att få dela med oss där också.

Så nu håller vi tummarna att vi är på rätt väg iallafall.

  • 343 visningar

Gillar

Kommentarer