Tvivlar på mig själv

Jag är så trött. Vaknade klockan två i natt av värsta mardrömmen och låg därav vaken en stund. Sen vaknade jag igen klockan fem och var så jävla hungrig så jag inte kunde somna om. Så klockan sex fick jag så snällt ge upp försöken att somna om och gå upp istället och göra gröt.
Sen lyckades jag somna någon timme till innan klockan ringde. Kände att jag ändå ville åka och träna medan gröten fortfarande gav lite energi. Så vaknade för att åka till gymmet för ett axelpass. Blev ett ganska bra pass. Trots att jag försöker mig på 20 reps nu och det är slitigt och suger som fan. Men bra pump och skön känsla efteråt, helt utmattad med andra ord.
Efter träningen blev de kyckling och ris till lunch och samtidigt preppa mer mat. Det går så sjukt mycket mat när man äter clean. Ska prova äta tre matlådor om dagen och de hur kroppen reagerar. Plus frukost och mellis då såklart.
Hoppas slippa vakna hungrig på natten. Men får helt enkelt prova en vecka och se vad kroppen säger.
Så om en vecka kör jag viktkontroll, bilder och allt för att se vad som sker. Men såklart känna av hur kroppen känns och lyssna på den.

Just nu pendlar mitt psyke väldigt mycket och jag känner mig väldigt ensam. Men kanske för de bättre. Jag vet inte. Det brukar bli så när jag ändrar i min kost, kanske så för alla, jag vet inte.
Man kämpar för att se resultat och människans insikt är alltid att man vill att de ska ske nu och direkt. Man kan tänka sig att äta på ett sätt men man vill veta direkt vad de kommer göra med kroppen. Så funkar de inte. Tålamod måste jag trycka i mig själv.
För såhär i starten av allt börjar jag alltid tvivla på mig själv. Tänker att inget händer och ger upp. Struntar i de efter ett par dagar. Men nu måste jag kämpa mot hjärnspökena. De som får mig att tro att jag blivit tjock nu. De som får mig att se resultatet i slutet av vägen och tro att se ska ske nu. Men när man kollar sig i spegeln känns det som man blivit tjock istället, för man står kvar på samma ställe. För bilden är huvudet är redan på målet och inte verkligheten.

Kände att mitt psyke dalat så pass mycket idag att jag behövde skriva av mig. Kände verkligen att hjärnan behövde de, ett sug efter de. Så skönt nu. Mår ni också lite bättre av att lufta era tankar? Jag gör och bloggen har hjälpt mig i mitt tillfrisknande genom ätstörningen.

Bästa sällskapet♥️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229