Känner mig värdelös och ska inte tävla?

Känner mig inte vacker.
Hade en riktig skitdag igår som kort och gott grundade sig i att jag kände mig som skit. Hur fan kan jag va så elak mot mig själv och hur kan jag låta mina tankar om vad andra kanske tycker och tänker om mig styra vad jag faktiskt tänker om mig själv. Jag som faktiskt borde veta sanningen och känner mig bättre än någon annan gör. Hur kan jag låta mina tankar om andras tankar påverka mig såpass mycket att jag själv tycker ännu sämre om mig själv. Nä nu vill jag bara skriva av mig och rensa tankarna och bli lite klokare igen. För idag ska bli en bättre dag.
Kort och gott vad jag upplever. Känner mig tjock och ful och när jag träffar Henke och han är så vältränad så känns det inte som jag duger. När jag inte får höra från honom vad han tycker så har jag svårt att läsa av han och jag är en sån som alltid tror de värsta när de kommer till mig själv. Det är så jobbigt och tufft. Så jag har känt mig ful och när han då sett mig utan kläder så har jag mått dåligt och fått ångest efter och känt mig katastrof. Då har de tyvärr blivit att jag grävt ner mig i gamla vanor och fått ångest. Men förstod igår och kände att jag var tvungen att prata om de vilket jag ska göra idag och det känns så skönt. Jag vet att det bara sitter i mitt huvud egentligen men jag måste få höra de från han. Vet att han gillar mig oavsett och jag såg dessutom ut såhär när vi började ses också och han hade ju logiskt sett inte fortsatt träffa mig om han inte attraherades av mig. Men för mig är det viktigt att prata om de och få höra att de falska sakerna som mina hjärnspöken nöter på mig inte är sanningen, trots att jag inners inne vet att det inte är så. Men de är starka och envisa.

En annan sak som tyngt mig är att min coach och jag knappt haft någon kontakt de senaste och när vi sedan väl pratade så frågade han om jag lagt ner och gett upp och då svävade såklart mina tankar iväg på att det är kört. Jag började tänka att jag har inte utvecklats som jag ska tills nu och det är för kort tid kvar. Hade själv inte tänkt sluta men då kändes det som han tyckte de och det var en uppmaning till mig. Vägen är svår och hård och jag vet inte vart jag har han eller hur jag ska bete mig nu.
Mina tankar har nu efter detta gett mig stress och tankar på att det är kört och att jag måste ge upp eller så. Även fast jag vill så känner jag att jag behöver släppa kraven och fokus på att allt måste vara perfekt för att bara få vara mig själv och tänka lite. Är de rätt i tiden?
Jag vet också att jag egentligen måste veta de nu och förberedelserna måste börja nu. Men samtidigt måste jag fundera på om det är rätt tillfälle eller om jag ska tävla längre fram? Har en alternativ tävling om jag känner att jag behöver mer tid mentalt att förbereda mig.
Så vad gör man. Jag måste göra det jag själv vill. Jag vill tävla oavsett om de är nu i vår, sommar eller höst. Det kvittar och fokus nu är att må bra och hålla mig undan dåliga vanor.

Kanske var detta bara ett infall som jag fick såhär spontant på lingonveckan. Kanske går de över.
Hur som helst är detta min terapi nu. Få skriva av mig till er och berätta allt jag känner och att sen få respons det betyder massor! Men för mig att bara få skriva ner allt jag känner är så viktigt och läkande för mig. Ytterligare uppdateringar kommer. Dels på dietuppdateringen varje vecka!

Vill bara avsluta med att säga att detta är inget ont om varken Henke eller haki för jag tycker om båda, på olika sätt såklart. Jag vet att det mesta sitter i mitt huvud och att jag måste hitta kraften, viljan och motivationen nu nu nu! Just nu balanserar jag på en jävla sytråd och risken att stå kvar rakryggad finns inte ens i teorin.

All kärlek till er och kramar till dig som orkade läsa hela!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229