Den eviga frågan - Nu reder vi ut de!

Vet inte om det är lika för alla eller om någon faktiskt kan relatera till denna stress och eviga fråga som alla verkar ha. Men jag har upplevt, första gångerna var när man gick trean i gymnasiet och alla frågade vad man ska göra efteråt. Nästa gång kommer när man hade sina första jobb, då jag har jobbat dels på Gekås men också på Coop. Vilket för många är ett ställe där man börjar jobba för att kanske byta inriktning senare i livet och vilket många då gör ett antagande och förutsätter att det är så. Då kommer frågan om vad man ska göra av sin framtid igen. Efter min tid på Coop som jag jobbade senast började jag plugga till snickare, vilket innebar för mig ett halvår i skolan och ett halvår med praktik. Här kommer frågan ytterligare om det är de man ska jobba med och om man sökt jobb och så vidare.
Min senaste och allra färskaste utbildning är som ni kanske vet min utbildning till Kost- och träningskonsult. Vilket kort och gott innebär att jag är utbildad personlig tränare och kostrådgivare. Den stora frågan är ju nu då såklart som alla stället, Ska du jobba med de nu eller vad ska du göra?

Mina tidigare sysselsättningar i fyra bilder!
Gekås - Spräckte brallorna inne i butiken...
Coop - Foto från första dagen, suttit i kassan typ en kvart. Ser i alla fall glad ut.
Snickare Bengtsson - Där jag hade min ca 6 månaders praktik efter min utbildning till snickare.
The Academy - Min senaste utbildning som jag hoppade på september 2017 och nu har blivit licensierad Kost och träningskonsult efter.

Svaret på den frågan blir väl mindre och mindre utformat och välformulerat för varje person som frågar. Första gången kan man orka dra en predikan men efter frågan kommit tjugo gånger har man lätt tröttnat och låter istället helt omotiverad och intresserad av hela tanken på att jobba.

Kort och gott tänkte jag lite snabbt dra igenom mina tankar och idéer. Hur jag har tänkt och varför jag gjort som jag gjort.

För att gå helt tillbaka till början så började jag min senaste utbildning för jag älskar träningen. Det är de bästa i mitt liv just nu och jag ville såklart ta vara på de. Ville utveckla mig inom det och samtidigt ha chansen att faktiskt kunna jobba med något som jag älskar och brinner för.

För att spola fram till examen, avslutad utbildning och licensierad Kost och träningskonsult så är vi framme på den 23 december. Dagen när jag fick mejlet om att allt var godkänt och att en licens inom kort skulle landa i min brevlåda. Så obeskrivligt skönt och avslappnande precis innan jul.
Det jag valde att göra var att bara slappna av och vara med familj och vänner helt utan någon stress över jul och nyår. Med tanken på att söka jobb eller liknande under 2018! Som ni kanske läst i tidigare inlägg har jag nyligen börjat äta antidepressiv medicin och helgerna vid jul och nyår var de mest tuffa perioderna av biverkningar. Nu har jag nästan inte alls ont av de men under denna tiden behövde jag för mig själv och min egen hälsa ta de lugnt tills jag faktiskt orkade med allt vad livet innebär.

Så vad jag gjort är att ta de lugnt, låta mig själv vara ledig, fundera på vad jag vill göra och inte stressa alls, för då blir min sjukdom så mycket jobbigare att hantera. Att söka ett jobb innebär stort ansvar och jag vill kunna rakt och ärligt sitta där och berätta vilket bra jobb jag kan göra och vara säker på de, men det har jag inte varit ännu. Sökte som ni kanske vet ett vikariat i början av året och sa då direkt att jag kommer inte vilja ha mer än tre, absolut max fyra dagar i veckan på mitt schema. Såklart förväntas de att hoppa in extra vid sjukdom och semester etc och de vet jag att jag hade gjort. Jag vet att jag är den som ställer upp, så länge jag mår bra.

Är du i samma sits, känner du att du lätt tar på dig för mycket eller känner att du ofta behöver ställa in för du får sån ångest för något så simpelt som att ta en promenad med en vän. Ta de lugnt, stressa ner, kanske ta en semester och sök hjälp för de om du känner att de påverkar din vardag, ditt mående och ditt humör.

Alla jobbar med olika saker och tänk att det faktiskt finns människor som jobbar med att just hjälpa oss att resa oss igen när det känns som ens värld är upp och ner. En person som vart med om saker, fått höra massor och som aldrig dömer dig. En zon där känslor får strömma och ventileras fritt utan att vara rätt eller fel. För du har rätt att känna precis som du känner och dina känslor är riktiga och viktiga känslor.

Du måste hjälpa dig själv innan du kan hjälpa någon annan!

Gillar

Kommentarer

johnssons
johnssons,

Kul läsning<3

nouw.com/johnssons
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229