Fyra veckors semester gjorde susen för min kropp och själ.

Som jag har vilat men det tog ungefär 1,5-2 v innan jag helt kunde slappna av och komma in i det sköna lunk som jag ville. De första veckorna kände jag mig stressad och uppjagad. Det gör jag nog inför varje semester som många andra, man har svårt att komma ner i varv. Många har det jobbigt och stressigt innan semestertider, kanske mycket övertid för att få ihop det hela på arbetsplatsen. Men jag hade ingen övertid att skylla på utan "bara" en jobbig arbetssituation med sjukdomar och stora leveranser som skulle iväg. Den kombon var inte lätt. Denna gången "gick jag in i väggen" och jag visste att det var inget jag kunde påverka. Jag måste lära mig att vara snäll mot mig själv och acceptera att jag kan inte påverka allt, släppa på min kontroll. Jag har börjat skriva igen " i min svarta bok " som jag har slarvat med. Målet är att skriva av mig där dagligen, både bra och dåliga saker, hur dagen har varit....kan bli bra om jag bara följer den planen. Hur är de man säger?! Bra vanor är svåra att skapa men ovanor lätta att följa....haha ja typ något sånt, det lät löjligt när jag skrev det :)

Nog om detta!!

Jag är tillbaka på jobbet efter fyra härliga semesterveckor som inte alls gick så fort som en del klagar på. Jag tycker att alla veckorna gick i en lagom takt och jag hann att njuta av varenda dag, precis som jag ville ha det. Utvilad är jag tillbaka på jobbet och alla vardagens rutiner och jag bara älskar det. Likväl som jag älskar att släppa på allt för några veckor (bara några veckor, inte längre;) så älskar jag vardagen med rutiner, regler och planering. Det känns som en nystart varje vår och höst, det är då som jag vill som mest.

Något som jag har saknat är rutinerna när det gäller min träning. Jag har varit flitig och tränat på men det är galet lätt att hitta på ursäkter att avboka ett pass. Givetvis måste man vila, även från träning men det är lätt att "hoppa över" :) Jag har ju ett stående, gående och kroppsjobb i 8h/dag så jag är van med rörelse och får min vardagsmotion och steg helt gratis vilket jag är så glad över. Så nu under semestern har det varit viktigt att få till sin rörelse för att må bra.

Innan jag gick på semester och mådde skit försökte jag hålla igång min träning i alla fall 2 ggr/v, där fick jag tvinga mig själv att träna. Det varade ungefär två veckor in på semestern men sen satte det fart. Jag fick tillbaka mitt sug och längtan :) Jag har bokat in mig på lite olika grejor under sommaren som crossmix, tabata, rumpa/lår pass och styrketräning.

Jadå, jag som aldrig skulle lyfta några vikter pga att det är plågsam och tråkigt, som Thomas snällt påminde mig om att jag hade sagt några ggr i mitt liv. Jaja man kan väl ändra sig :) Jag tror faktiskt att jag behövde något lugnare och då passade ju vikter bra.

Det var ju en aningens läskigt att gå ner till vikthörnan på gymmet. Jag kände mig liten och klen bland alla biffiga karlar. Jag vet att jag också har rätt att vara där men det kändes ändå som om de tänkte: Men lilla gumman, vad gör du här?

Det kanske berodde på att jag kände mig väldigt osäker, osäker på VAD jag skulle göra, VILKA vikter jag skulle ta och hur tunga de skulle vara. Efter några besök kändes det helt ok. Jag är inte helt bekväm med det ännu men på ganska god väg. Måste ju säga att det är riktigt roligt och tanken att bli starkare i kroppen gör att jag vill fortsätta. Nu finns det bara en liten detalj.....hur ska jag få ihop allt? Jag hinner ju för fasiken inte träna allt som jag tycker är roligt så hur ska jag få in vikter i mitt liv?!!

Kram Cia

Här har jag vaknat till liv....

Tanken var inte att jag skulle skriva mer på bloggen. Det var slut med den, jag var färdig, jag behövde inte skriva av mig mer, jag mådde bra nu, hade gått vidare...trodde jag...behövde visst ventilera lite till...

Efter en kopiöst jobbigt vår men periodvis hög stress gick jag "in i den berömda väggen"
Vaknade en tisdagsnatt och började gråta hejdlöst, jag inte kunde sluta, jag t om väckte Thomas som undrade vad som hade hänt.  Usch det var så hemskt, kunde inte styra mig alls...

Jag tycker verkligen om mitt jobb men prestationsprinsessa inom mig tävlade för mycket som gjorde att det gick åt helvete denna gången.
Det gick så långt att jag höll på att tappa ansiktet (vilket är min stora skräck) och börja nästan gråta på ett morgonmöte på jobbet.
Jag tog midsommarhelg och var tvungen att sjukskriva mig. Sen fick jag ångest att jag hade lämnat allt till min ersättare och gick till jobbet efter tre dagar.

Allt blev en ond cirkel, jag sov inte ordentligt, vaknade varje natt och började direkt tänka och älta om mitt jobb, var vaken i ett par timmar innan jag lyckades somna om för att sen gå upp 04.30. Jag höll på att bli tokig, bölig och skör.

Vad gör man när jag inte sover ordentligt?

Det påverkade ju hela min vardag och liv. Kände ingen glädje och var kopiöst trött.
Jag köpte receptfria tabletter för sömnrubbningar på apoteket. Nu har jag sovit gott varje natt i lite över en vecka och jag är så nöjd. Vilken vecka....
Jag har vaknat till liv, känner mig gladare, kommit tillbaka...

Jag ville bara få prata "av mig" lite och meddela att jag gick på semester idag....så jädrans skönt :)

Kram

Jag startade min blogg när jag behövde det som mest, jag behövde ventilera och skriva av mig lite, bara rakt ut i luften utan att möta svaret. Kunde egentligen bara köpt en helt vanlig dagbok som jag hade när jag var yngre men kanske att jag ville att någon skulle läsa det jag skrev.......lite att jag ville i smyg tala om för alla att jag mådde skitdåligt och behövde berätta det utan att visa mitt ansikte. Nu i efterhand har jag märkt att jag inte alls skrev i klarspråk utan skrev för att skyddad igen som jag alltid har gjort.

Min uppväxt har varit svår, svårt för mig att erkänna, svårt för mig att berätta och tagit väldigt hårt på mig. Jag har fortfarande svårt att prata om det och blotta mig och min familjs hemlighet. Jag vet att många barn växer upp så här, då som nu, men jag har fortfarande svårt att öppna mig.

Lojal!
Jädrans var lojala barn- och 46-åriga jag är....pratar fortfarande inte om det ifall min familj skulle bli ledsna.

Jag mår bra, med bra menar jag att så länge allt är bra i min familj så lägger jag locket på, som vanligt. Jag tycker om att lägga locket på, bygga upp min mur och bara fortsätta som om allt är bra så är jag "okej"

Jag går vidare med min trädgård och träning som läkande medicin.

Jag går vidare utan att behöva skriva av mig.

Jag går bara vidare....

Kram Cia