Sex veckors jobb-check!

Första lediga dagen idag efter sex veckors jobb. Samtidigt som tiden gått långsamt så har det ändå gått fort tycker jag, jobbet alltså. Min första vecka var hemsk, kom hem och spydde av smärta, ska det vara så här i sex veckor nu?! Kommer jag verkligen palla det?! Är det ens värt det?! Kände mig verkligen så värdelös och så ensam och liten i det hela, men efter den första veckan så hände något. Jag gick in i mitt survivor mode och stängde av mina känslor, för började jag känna och tänka på hur ont jag hade och hur jag mådde så hade jag inte orkat. Jag märkte det tydligt när saker hände utanför jobbet som jag borde ha reagerat starkare på, eller bearbetat men inte har gjort än. Allt annat fick vänta, det var bara fullt fokus på jobbet. Ni vet när man kör de sista minuterna i ett träningspass och kör full fokus på det, bara det att mitt pass har pågått i sex veckor och fokus har legat på att klara av en dag i taget, ibland sätta den ena foten framför den andra och bara andas igenom och trycka bort det jag känner och tänker. Fokus barnen, fokus trevligt bemötande, fokus på att ändå göra ett bra jobb.

Men det har inte bara varit tufft. Kände mig så välkommen min första dag av mina kollegor, det har blivit massa bus, tröstande, tillsägelser, skratt, vattenlek, parkhäng, förklaringar och kärlek. Det har varit skönt att få komma upp ur sängen och göra lite nytta, att inte bara träffa personer via en skärm utan på riktigt. Att få möta allas behov på riktigt. Nu de senaste veckorna när vi har haft sommarjour så har det varit lyx på en helt annan nivå, färre barn, mer spontant, vattenlek, sommarlovsmorgon varje dag, glass, festis, kex till barnen och massa gott i personalrummet till oss vuxna, älskar att jobba på sommarjouren haha!

Men nu är mina sex veckor slut och jag sade till mig själv innan jag började jobba att det är ok att känna sig stolt och att jag ska klappa mig själv på axeln när jag klarat av dessa veckor. Vilket jag också gör, är så stolt att jag orkade, även om jag fattar att det inte är sunt i längden att stänga av känslor och bara skita i smärta i kropp och knopp. Vi får se om allt kommer ikapp mig nu under sommarlovet istället. Men tills dess så ska jag verkligen NJUTA av ledigheten. Ännu en milstolpe avcheckad!

Gillar