Ridlektion 26/3-21.

Så har det hunnit gå 3 månader sedan sist jag satt upp på hästryggen och idag var det dags. Det är så mycket tankar som flyger omkring i huvudet på mig efter varje ridlektion, vill jag det här? Är det värt det? Vem skulle jag vara utan ridningen?Var det kul? Acceptans, smärta, ilska, ork, tvivel, saknad, stolthet, vill skratta samtidigt som jag gråter och blir psykiskt helt knäckt av olika anledningar. Det var inte så här det skulle vara! Men, ska försöka fokusera på det som ändå var bra idag. Jag tog mig dit. Jag hoppade upp. Jag red. Fick paus från ångesten ett tag. Det är så himla skönt just där och då att bara få fokusera på ridningen och hästen och bara för en millisekund få känna mig som hästtjejen Elin igen.

Nu ska jag sluta gråta och skriva lite om hur det gick. Vi red ute idag, äntligen kan vi börja rida i paddocken, har tidigare avskytt det för att jag inte hör när någon pratar, finns inga speglar och sånt, men tycker om det där lilla extra krutet som hästarna får när vi är utomhus. Red Billy som vanligt, efter en tur runt galoppbanan så red vi lite självständigt. Tyckte ändå att det gick bra, vänstergaloppen blev klockrena fattningar, högergaloppen gick bättre än förväntat och han var väldigt pigg vilket på det sättet var lite skönt haha! Jag har ju inte samma ork och jag körde lite slut på mig själv de första 10 minuterna i vänstervarvet då jag tycker att det är det svåraste och glömde av att lägga in lite vilopauser för min del, så i slutet när min grupp red öppna och volter i trav, så jobbade jag på med det i skritt istället, mot slutet så gick han verkligen jättefint och de sista travstegen jag tog i slutet fortsatte han att briljera och höll sig kvar i formen, härligt!

Nu är jag helt slut! Ont överallt och känslor som bubblar både utanför och innanför kroppen haha, att det ska vara så svårt att vara snäll mot sig själv. Nu ska jag fokusera på Bäst i test och bara försöka vara nöjd över mig själv att jag red! Positiva tankar.

Gillar

Kommentarer