Massa känslor.

God kväll på er vänner. Dagarna går kan jag säga och jag har fullt upp på praktiken. Denna vecka är dock lugnare än förra som var helt sinnessjuk. Känns ändå skönt att ha något att göra om dagarna och något där jag inte kan sitta och tänka på annat utan att göra fel typ. Har har hittat en jättebra spellista på Spotify med bara instrumentala lugna låtar som är skön att ha i bakgrunden när man jobbar, gillar inte när det blir för tyst. När jag inte jobbar så försöker jag uppehålla mina tankar och känslor med roliga serier som jag skrattar av, eller någon reality.

Behöver bli sysselsatt just nu och bli påmind om roliga saker, för direkt när tiden går lite långsamt så glider tankarna iväg och jag blir ledsen. Extremt ledsen. Har precis tagit en lång varm dusch och bröt totalt ihop. Hade ändå hoppats på att det skulle kännas bättre denna vecka, men det känns fortfarande svinjobbigt. Att en sådan liten sak kan kännas så övermäktigt alltså, helt sjukt! Det var länge sedan som jag kände så här och har nästan glömt bort hur det känns att känna en sån här hopplöshet och maktlöshet, som att jag drömmer när jag är glad och sen kommer verkligheten ikapp mig, mattan rycks undan under mina fötter och jag blir påmind om hur verkligheten ser ut. Just nu känner jag bara att jag orkar inte. Jag orkar inte börja om på nytt. Jag orkar inte resa mig upp och försöka igen. Jag vet inte ens om jag vill det. Om det är värt det. Jag låter som en dramaqueen, jag vet. Folk drabbas av cancer, covid-19, svälter, misshandlas, dör, ja you name it. Många har det mycket tuffare än mig och så sitter jag här och gnäller om psykologtider som jag inte får.

Men så här är det för mig när det gäller vården. Många bäckar små och då räcker det med en liten liten motgång, som en vindpust mot ett korthus och så faller hela jag isär (okej, hur många ser framför sig nu att det ligger armar och ben på golvet överallt runtomkring mig och jag ligger i mitten som en liten pöl hehe!) Men det får vara så här nu antar jag. Nu ska jag avsluta här när jag ändå sitter och ler åt mina konstiga inre bilder med proteser överallt, vem vet-jag kanske orkar bygga ihop mig igen tills imorgon?! :)

Gillar

Kommentarer