Lite för mycket...

Vänner. Nu är det lite för mycket i livet känns det som. Båda sjukdomarna på C som spökar, återbesök för det ena och misstänkt smitta av det andra lite för nära helt enkelt + att det dröjer bra länge innan jag får prata av mig hos min psykolog nästa gång, en svag separationsångest kanske. Är det tyst här inne över helgen så är därför, för att jag inte gör så mycket om dagarna samtidigt som mycket annat händer och orken och lusten inte riktigt räcker till. Ta hand om er vänner, lova mig det! Fick en fin stund imorse iallafall när det var luciafirande i skolan fast på distans!

Gillar