jämförelse och acceptans.

Acceptans. Jag varken orkar eller klarar av lika mycket idag som för några år sedan. Det är skittufft. Tvivlar på mig själv samtidigt som jag har för höga krav, som är helt orimliga vilket gör att jag helt bryter ihop istället, både fysiskt och psykiskt.

Jag går runt med en slags molande ångest nästan varje dag. Vissa dagar leker livet. Vissa dagar är tuffare än andra. Vissa dagar klarar jag av att kliva upp och göra det jag ska. Vissa dagar tvingar jag mig själv att göra det jag måste och vissa dagar orkar jag inte gå upp, utan somnar om eller ligger kvar i sängen och scrollar på telefonen till sen eftermiddag. Smutsiga kaffekoppar kan stå framme i dagar, för att ta de där extra stegen och sträcka sig och fylla upp en diskmaskin är för jobbigt. Att fundera på varför, hur och vad jag känner blir för jobbigt. Så jag låter allt som är jobbigt vara och fokuserar bara på att överleva. På att andas. För ibland känns bara det som den tuffaste utmaningen den dagen. Jag vet att jag funderar mycket, men jag registrerar inte vad. Släpper inte in någon och släpper knappt in mig själv i det jag känner. Orkar inte och vill inte. För det blir bara övermäktigt då och jag vill inte riskera att stå helt själv igen med alla känslor överallt och känna mig liten och ensam. Så jag tar en dag i taget. Säger att allt är bra när allt kanske inte är helt bra vissa dagar, för det blir så mycket enklare på det viset.

Jag behöver något som lindrar min ångest, som får mig att känna mig lite mer värdefull och bra trots smärta och dålig ork. Så denna vecka har jag tvingat mig själv att gå ut på en promenad varannan dag, om det ens bara har varit i 15-20 minuter. Det låter så himla fjuttigt och så självklart, men det är inte det för alla. Blir ibland lite för påverkad av alla mina vänner som lägger upp på sociala medier att de sprungit en mil, ridit tre hästar samma dag, gymmat osv. Ni är skitbra, men det triggar också mig som inte orkar på samma sätt, kanske andra också. Tänk på det innan ni lägger ut något! Vi vill och behöver känna oss duktiga, men med alla dessa sociala medier så blir det istället som någon tävling av det hela. Det är mitt ansvar också såklart, att aktivt göra något för att må bättre själv. Att stänga ned mer. Sluta jämföra mig själv med andra eller hur det var förut. Men jag tror att vi aldrig kommer komma ifrån det där med att jämföra oss med varandra. Vi kan bli bättre, men det kommer inte försvinna. Jag har också denna vecka stängt av alla mina nyhetskanaler på Facebook, blir irriterad när jag läser kommentarer och rubriker, ledsen och får någon slags coronaångest av att följa alla nyheter. Jag har inte varit lika aktiv på sociala medier, försökt att hålla avstånd från det som triggar min ångest just nu som träning, cancer eller andra saker och det har varit SÅ skönt! Tips att verkligen sålla bort de saker i era flöden som bara suger energi och ger er ångest, det kan räcka med att pausa det i några dagar, veckor eller månader eller bara helt enkelt ta bort helt, men bara att man känner att man hinner tanka och bygga upp sig själv igen. För ibland blir allt bara för mycket helt enkelt.

Så denna vecka har det varit fokus på att hålla min ångest stabil, att göra det jag ska göra i skolan, inte lägga för stor värdering i det jag ser och hör i sociala medier och att ta den där promenaden i solen, med bra musik i öronen och faktiskt känna mig stolt över det. Att andas. Känna tacksamhet för det lilla i vardagen. Acceptera hur läget är just nu och våga vila i det. Fredag idag hörni och det har varit sol nästan hela dagen, bara det är ju härligt, eller hur? Nu ska jag fortsätta att titta på Grey´s anatomy och njuta av en lugn fredagkväll i soffan!

Gillar

Kommentarer