Att rida med en funktionsnedsättning.

Hej på er vänner. Eftersom det inte blev någon ridning för mig ikväll då jag behövde vila foten så tänkte jag att jag istället skulle bjuda på ett inlägg om hur jag rider med min funktionsnedsättning.

Några av er vet redan hur det fungerar för mig, men tänkte att jag skulle ta det igen för er som inte vet eller är intresserade. Jag har ridit i 21,5 år nu och det känns som att jag rider sämre än någonsin, men det känns samtidigt som att jag lär mig något nytt om hur det är att rida med min funktionsnedsättning varje gång haha. När jag började rida så red jag i vår paragrupp, det var otroligt mycket balansövningar och det tror jag kan ha hjälpt mig i framtiden, under åren så har många sagt till mig att jag har bra balans på hästryggen och det kommer nog därifrån. Då hade jag inga anpassningar alls, utan red med en hand och så knöt vi tygeln så fick jag hålla vid knuten istället.

Tänkte att jag skulle börja med att visa er bilder på de anpassningar jag har för tillfället, så ni lättare kan hänga med i mina förklaringar. Här kommer de:

Tygel
Spö

Nu när jag rider så använder jag min specialtygel som min gamla ortopedtekniker gjorde för många år sedan (den vänstra bilden för er som inte är så hästkunniga). Mellan tyglarna så sitter det ett handtag och så styr och ställer jag hästen genom att vicka på det åt höger eller vänster. Det kanske låter svårare än vad det är, men det är himla smidigt för min del. Det andra hjälpmedlet jag har är ett sådant där handledsstöd typ som man spänner fast med kardborreband. Den använder jag genom att sätta fast ett spö i armprotesen, på höger sida alltså.

Eftersom mina proteser sitter på höger sida, så tappar jag den sidan mer på hästryggen. Kommer inte riktigt åt med skänkeln på rätt sätt eller har svårt att hålla takten i högerskänkeln, därför blir det extra viktigt för mig att ha ett spö i högerhanden för att lätt kunna kompensera upp högersidan. Det kluriga med min tygel är att behålla yttertygeln sträckt när jag ställer eller liknande, jag känner ibland att jag är lite låst med min tygel då handtaget sitter där det sitter. För mig så är det ännu viktigare att vara tydlig i sätet och skänklarna med andra ord.

Några skillnader som jag tänker på när jag jämför med de som har två händer och två ben haha:

- Jag kan inte "såga" eller tvinga ned hästen i form då mitt handtag sitter rakt och är mer stabilt, detta gör att jag inte kan dra hästen i munnen och jag behöver inte rida med en sådan hård hand varje gång. Dock så är det jobbigt om jag rider en häst som blir väldigt framtung. När jag får ned den i en bra form så tvingas jag att hålla ihop den med vänsterskänkeln, spöt i höger hand och sedan att bara hålla tygeln i en hand. Det gör ju att det blir väldigt tungt och jag kan lätt hamna snett i sadeln och få ont i axeln. Så för mig så fungerar hästar som lättare kan bära sig själva.

- Jag har alltid sagt att höger varv är svårare för mig eftersom jag saknar högersidan. Men de senaste åren så har jag helt ändrat åsikt, nu tycker jag att det är svårare i vänster varv! Varför? Jo, för att när jag rider i vänster varv så är det ytterskänkel och yttertygel som ska hålla emot, alltså högersidan, som jag "saknar". I höger varv så är det lättare för mig att hålla emot, dels med skänkeln men också för att jag kan jobba med lillfingret på handtaget genom att hålla emot där också när jag vickar på handtaget, en negativ sak där är ju dock att jag lätt får kramp i handen då jag nästan tycker att den är för liten haha.

- Ibland kan jag känna att hela jag blir sned i sadeln eftersom jag håller tygeln med bara vänster. Om jag sitter snett på hästen så blir hästen sned eller så missförstår vi lättare varandra på grund av sätet. Det är något jag ständigt kommer att kämpa med tror jag, både fysiskt men också mentalt. Fysiskt att faktiskt jobba mer med bålstabiliteten och att inte göra misstag som alla gör ibland (att titta på hästens form istället för rakt fram haha). Men det är också väldigt ofta som jag känner mig klumpig på hästryggen då jag är sned och det känns som att jag ibland inte har bra kroppskontroll. Varje gång jag ser en inspelning eller bilder när jag rider så inser jag att det inte alls är så jag ser mig själv när jag sitter på hästryggen. I mitt huvud så ser jag ut som "alla andra", men jag ser bara hur sned och klumpig jag är.


Summan av kardemumman. Att rida är svårt, oavsett om man saknar vissa kroppsdelar eller inte. Ridning är grymt bra för min kropp, fysisk träning och min balans och kroppskoordination hade nog inte varit så bra som den ändå är idag om jag inte hade börjat rida. Vill man rida och har en funktionsnedsättning så går det, det finns ALLTID en lösning för alla oavsett vad, hästar är mer anpassningsbara och känner in mer än vad vi ibland tror. Jag ÄLSKAR min sport! Det som skaver mest för mig just nu är att jag får så himla ont i kroppen av att rida, nästan så jag åker hem och spyr av smärta efteråt. Någon som har tips för det? haha

Ser ändå helt ok här trots att det är på högersidan hehe.

Gillar

Kommentarer