Allmänt svammel.

Jag vet inte, men denna vecka har verkligen känts tung. Har i princip bara sovit, jobbat på praktiken och kollat serier, men ändå varit så trött så jag varje morgon vaknar och längtar tills det är kväll och jag får sova igen. När kvällen väl är här och jag ligger i sängen för att sova så har jag svårt att varva ned och sover oroligt. Vaknar hela tiden om nätterna, hinner knappt somna om innan jag vaknar igen. Jag fattar inte, känner mig typ jättestressad men helt utan anledning. Jag vet inte om det är för att jag känner att jag har lite hög press på mig från skolan nu under praktiken. Inte något som de medvetet har satt på mig, utan det är väl i grunden jag som satt den pressen på mig själv. Eller om det är för att jag ska träffa en ny psykolog nästa vecka, eller om det är om livet i allmänhet som gör mig stressad. Behöver det finnas en anledning för stress?

Så nu ligger jag i sängen, mår illa, har svårt att sova och känner bara att allt känns jobbigt. Som att sömn har skapat någon slags ångest i sig. Som att jag samtidigt verkligen vill sova, så är jag nästan rädd för att somna. Har också haft en rejäl existensiell kris den senaste veckan utan riktig anledning. Ni vet när man typ tänker på livets mening, världens mening, varför föds man och dör, vad händer sen, ja ni fattar. Brukar verkligen inte alls tänka mycket på det, min tro är min trygghet, men någon gång ibland så blir tvivlet starkare och sånna tankar kommer. Det är därför jag inte riktigt har tittat in här under veckan, för att jag inte har orkat. Vill inte att det ska bli någon press på att leverera även här om ni förstår. Vilket himla snurrigt svammel det blev här nu om allt möjligt. Nu ska jag skärma av, sätta på en ljudbok, andas och känna att oavsett vad jag känner mig stressad över så kan jag inte göra något åt saken nu. För nu ska jag sova och det är det alla andra också förväntar sig att jag gör. Godnatt på er ni som inte heller sover!

Gillar

Kommentarer