"BARA TA ETT PILLER"

Tjenixen!

Har inte skrivit här på länge, men ville nu bara kika in och dela med mig av en sak jag tycker vi borde prata mer om. Nämligen sättet vi pratar om aborter på. Eller hur vi målar upp det snarare.

Rätten till abort är en sjukt viktig rättighet, men bilden av hur det hela går till är så sjukt förenklad. I och med att jag, med många andra, i princip endast har hört och lärt mig om ”bara att ta ett piller”-varianten var både jag och min pojkvän helt i chock när jag nu i höstas gick igenom en medicinsk abort och möttes av ett helvete. Jag vill därför dela med mig av en mer realistisk bild - hur det faktiskt var för mig och är för många andra.

Så ja, det va ju mer än att bara ta ett piller kan jag ju säga. Tog sex piller rättare sagt. Några för att stoppa graviditeten och andra för att få kroppen att stöta ut det och sen sjukt mycket smärtlindring. Dag ett var bara vidrigt rent känslomässigt då alla mina graviditetshormoner försvann och resulterade i att jag blev helt likgiltig. Kände INGENTING och kunde knappt dela säng med min pojkvän då jag inte kunde hitta någon som helst känslomässig koppling till honom.

Och sen började det. Hade sånna smärtor, blödde, spydde, mådde illa och hade jätteintensiva värkar i fyra dagar då det som händer är att det skapas konstgjorda sammandragningar. Blödde även konstant i flera veckor efteråt och spenderade timmar på toaletten.

Men förutom den fysiska biten så va den psykiska delen MINST lika vidrig. Jag förstod inte vad som hände. Jag va ju övertygad om att abort va det rätta alternativet men trots det gick jag in i en jättemörk period av ångest, ständigt tryck i bröstet och hopplöshet. Hade fysiskt ont i kroppen för att jag upplevde sån stor sorg och kunde börja gråta av exakt allt.

Har förstått nu i efterhand att det va hormoner som skapade sån sjuk obalans och att min kropp biologiskt sätt gick igenom en jättestor förlust och sorg, trots att jag rent rationellt förstod att det va det rätta just då. Har pratat med vänner och bekanta som varit med om samma sak och för vissa har det tagit över ett år att komma tillbaka rent emotionellt efter en medicinsk abort. TROTS det så är det ingen av oss som fått höra det här innan. Utan som min pojkvän förvirrat sa: "Läkaren fick det ju att framstå som att det skulle vara en dans på rosor"

Nu blev det här mycket längre än jag tänkt mig. Men jag ville bara vara öppen med det för att dels krossa bilden av att det bara är att ta ett piller, för den bilden gynnar bara de som inte riskerar att bli gravida, men också för att bidra till att ta bort tabun och skammen som finns kring det.

Så ja, tack o hej!

Edit: Självklart är jag fullt medveten om att det finns många som har positiva erfarenheter kring abort, men den bilden visas redan utåt. Det jag vill är att lyfta den andra sidan av det OCKSÅ då det känns som den mörkas. Mina intentioner är inte heller att skrämma upp någon som ska genomgå en abort, utan snarare öppna upp en dialog kring detta ämne och förhoppningsvis kan det hjälpa någon som är i en liknande situation att förstå att de inte är ensamma, och att det är normalt. Om jag hade fått höra det här innan så hade jag haft en annan förståelse och känt ett annat lugn i processen.

När jag har pratat om det har jag också förstått att det är väldigt få män som är medvetna om vilka konsekvenser det faktiskt kan bli, vilket är viktigt då de är en del av det men inte är de som behöver ta konsekvenserna.

Skrev om det här på min Instagram också och det va flera som delade liknande historier. Här är några av dem.

Gillar

Kommentarer

Anonym tjej 22år
,
Jag har gjort 2 medicinska aborter och har snarare upplevt ett påtvingat tvång om att man förväntas må såå dåligt, framförallt psykiskt men även fysiskt. Och liksom fått skit från läkarna över att jag inte upplevt det som jobbigt. Självklart lyxigt i jämförelse med dig som haft så himla ont, men jag mådde istället väldigt dåligt över hur jag blev behandlad, tänkte tankar så som ..är jag en så dålig människa som inte mår dåligt över detta? Jag tycker man ska ha en mer neutral syn på aborter och bättre individuell vård
amanda
,
Hej
Det är väldigt olika för olika människor.
Jag känner att du kan med ditt inlägg skrämma upp tjejer som behöver genomgå abort.
Jag gjorde till exempel en medicinsk abort och tog tabletterna och allt gick jättebra för mig.
Jag blödde litegranna när jag kom hem och i ca 5 dagar till efter aborten sen slutade det.
Jag fick lite ont under självaste medicinska aborten ungefär som enkel mensvärk. Sen var det hela över. Jag fick inga symptom efteråt annat än mindre blödningar.
Så det jag vill säga att det är väldigt olika denna process.
För vissa är det jättejobbigt för andra är det verkligen enkel process. Som för mig. Jag tror du är känslosam just nu över det som hänt dig du inte var förberedd på och för det beklagar jag.
Men det är 100% sant att det kan vara en enkel process, som var för mig. Utan någon hemsk stark smärta varken fysisk eller psykisk.
Mvh Amanda
Sanna
,
Jag har precis genom gått min andra medicinska abort, både dessa gånger har jag haft fruktansvärt ont och känt mig helt avtrubbad. Första gången sjönk jag ner i en depression, några månader senare. Förstod inte vad det var som hade hänt, trots att jag vet att jag gjorde rätt val. Men tog inte hand om min kropp. Och då gick jag igenom allt själv.
Nu har jag stöd och inte genomgått detta själv, men avtrubbad från verkligheten med smärtor utöver mensvärk.
Alla ska veta att detta kan vara en dans på rosor eller ett helvete. Lika bra att vara förberedd på det båda, alla är olika.
Styrka!